När jag började tävla dressyr ”på allvar” för lite mer än 20 år sedan var jag och min dåvarande häst Heron i flera år tämligen framgångsrika i lätt klass dvs upp till LA.
Heron lyckades ibland till och med besegra på den tiden godkända hingstar (!), till stor del beroende på att medan han var otroligt lydig och välriden om än med mycket begränsade gångarter och svag bakbensaktivitet så ”ballade” hingstarna ur inne på banan och förlorade så pass många poäng på sina hyss att Herons lydnad kunde ”överglänsa” detta.
Även på den tiden hände det givetvis att någon ”flashig” gångartshäst kunde vinna/ placera sig trots flera ganska uppenbara brister under ett programs gång men det var inte så vanligt med dessa bensprättare då och definitivt inte i klasser under medelsvår B.
Idag, alltså ca 20 år senare tycker jag mig se en helt annan utveckling och den har kommit på bara några år.
Medan jag förr kunde se 1-2 hästar per tävling som jag ”hajade till” lite extra åt och kanske rent av tänkte ”den hästen skulle man ha” så ser jag numera säkert 10. Och det beror INTE på att mina krav har blivit blygsammare- tvärtom.
Jag är tämligen säker på att Heron, om han hade levt idag, hade varit fullständigt chanslös om han skulle tävla LA/MSV C medan han alltså för 20 år sedan var en riktig rosettplockare.
Hästmaterialet som är ute på dagens tävlingar är helt enkelt, i alla fall enligt mig, så mycket bättre än för några år sedan och ska jag vara ärlig så tycker jag faktiskt inte att detta bara är av godo- vilket man kanske spontant skulle kunna tycka.
Låt mig nu illustrera vart jag vill komma med ett exempel så kanske ni förstår mina tankegångar lite bättre:
För ett tag sedan såg jag i en MSV C-klass en superflashig häst som DANSADE in på banan så man blev helt hänförd. Ryttaren tycktes bara ”åka omkring” och det såg väldigt okomplicerat och flott ut.
Men redan när första ”lydnadsgrejen” skulle göras- en ryggning- så brast det helt- hästen körde upp skallen, ville inte rygga, vek sig snett bakåt osv.
Sedan fortsatte fina hästen att flasha vidare tills det var dags för en ny lydnadsgrej- enkla byten som även de blev dåliga liksom den förvända galoppen där hästen bytte galopp.
Att hästen alltså inte kunde utföra flera lydnadsmoment korrekt får i alla fall mig att misstänka att alla dessa brister vad gäller lydnaden antingen berodde på att hästen inte är tillräckligt utbildad/ skolad för klassen eller att ryttaren ”rider för dåligt” eller både och.
Detta till trots blev hästen högt placerad och jag kan inte annat än tro att detta berodde på att hästen på ”transportsträckorna” håvade in så pass många ”gratispoäng” att detta räckte för att släta över de grova lydnadsmissarna.
Och det är nu jag ställer mig rubrikens fråga:
Ska vi tävla i välridning eller finridning?
Ska det räcka med att sitta på en häst som AV NATUREN rör sig på ett sådant sätt att ögat bländas trots att det i princip inte krävs något som helst av ryttaren för att få hästen att gå på detta vis eller ska vi börja premiera LYDNADEN ännu mer än vad som görs idag?
Jag är rädd för att utvecklingen där det finns fler och fler ”flashiga” hästar även på relativt låg nivå (LA/MSV C) får till följd att man i princip inte behöver kunna rida för att placera sig- det räcker med en fet plånbok för att kunna köpa de fina gångartshästarna och så är saken biff!
Nu raljerar och överdriver jag så klart en del och allt är verkligen inte svart eller vitt- det är ju inte så att alla hästar med supergång vinner och placerar sig alltid och att de utan lika stora gångarter är totalt chanslösa men kan ni förstå mitt resonemang?
Och om jag nu inte bara ska klaga utan även komma med en LÖSNING på vad JAG ser som ett problem (fast det kanske ingen annan håller med om) så är mitt förslag följande:
Sätt dubbel koefficient på ALLA lydnadsmoment och låt ”transportsträckorna” betygsättas som idag så kanske vi får lite rättvisare bedömningar där lydnaden premieras ännu mer.
Varför är det tex aldrig dubbel koefficient på ryggningar trots att så få (enligt mig) kan utföra dom korrekt? Eller är det just därför?
Nu vill jag veta vad ni tycker- är jag rent ute och seglar, avundsjuk för att jag själv inte har en häst som dansar fram eller är mitt förslag något att fundera vidare på?
Posted
Jag tycker som du och har mailat ridsportförbundet något liknande. De skulle ta upp det vid nästa möte. Mitt förslag är att du skickar in din text dit.
Jag tycker det är en tråkig utveckling och detta märks redan i LB-klasserna.
Min tränare tyckte att jag skulle maila Bo Tibblin om mina tankar vilket jag också kommer att göra.
Han verkar själv vara inne på liknande tankar om jag uppfattat hans blogginlägg på Hippson korrekt.
jag kanske inte är rätt person att prata tävling, men jag håller helt med dig om att det handlar om flashigaste hästen mer än faktiskt god ridning. Den utvecklingen har pågått ett tag. Tyvärr. Det är ju inte en halvblods-gångartsbedömning utan dressyren, hästens utbildning som ska bedömas. HAlter är något annat jag sett ofta är väldigt dåliga, hästar som ramlar huvudstupa in i halten och sedan har svårt att stå stilla. Men vad gör det om ryttarna får bra poäng ändå?
Ryttarna rider som domarna dömer och tvärt om.
Kottas sa en rätt bra sak angående dressyrdomare, de bästa domarna behövs inte i de svåraste klasserna, räkna byten kan vem som helst göra. MEn i de lägsta klasserna behövs de bästa domarna som verkligen kan bedöma att hästen arbetar i en bra form, med bakbenen och genom ryggen (vilket har absolut NOLL och inget att göra med vilka rörelser den har) och utbildas för att gå bra framöver.
Håller med dig till fullo!
Jag skrev något liknande om Totilas för länge sen, just det här med att det verkligen var/är utseendet och inte just lydnaden som var det väsentliga med honom. Nu tycker jag att just Totilas faktiskt ser rätt läskig ut och jag ser knappt skönheten i det, samtidigt som han givetvis är fantastiskt välriden osv. MEN, är han välriden nog att motivera de höga siffrorna han får? Är han verkligen SÅ mycket lydigare och bättre än de andra? Det är han såklart inte, där är det ju verkligen de flashiga benen som styr.
Tycker i övrigt som du att det är riktigt tråkigt att se gångarter premieras i lätta klasser. Det finns en koefficent på dem och där ska betyget för dem sättas – inte i övriga rörelser.
Jag håller verkligen med!
Jag har ju ridit och tävlat min gamla travare i dressyr och kommit obönhörligen sist alla tre gångerna. I sig inget konstigt, jag är bara ”normalduktig” och hästen var helt grön på ridning. Det som störde och faktiskt fortfarande stör mig var att många av de andra som red halvblod med mycket tjusigare rörelser red mycket slarvigare vägar, hästarna busade inne på banan och många satt som potatissäckar och såg ut som rena nybörjarna faktiskt. Min häst i sin tur rörde sig inte så värst tjusigt men hon gjorde rätt rörelse vid rätt ställe och var med på noterna hela tiden.
Jag gav upp dressyrtävlandet då, när jag fattade att det inte handlade ett dyft om vem som red bäst utan vem som hade mest pengar att handla häst för.
Ska kanske säga att det handlade om LC:1/LB:1, dvs nybörjarklasser.
Skriv ni brevet till Bo Tibblin! Jag har inte så mycket att komma med:)
Bo tibblin har bra åsikter, men det är förbundet som bestämmer. Det är där vi måste försöka påverka.
Har ett praktexempel på detta! Vill inte nämna namn men en f d klubbkompis till Madde fick ”äran” att börja rida klubbens ordförandes ponny som blivit godkänd hingst. Ryttaren red rent ut sagt som en kratta och ingen kunde begripa varför ordföranden lät denna tjej rida hingsten med tanke på att det borde finnas långt duktigare ryttare som velat ha denna chans. Nåja, hingsten dansar verkligen fram och är supersnygg!!
Så var det då dags för allsvenskan där min dotter var med oxå. Hingsten dansade fram som vanligt och ger ett fantastiskt intryck MEN ryttaren gjorde halvtaskiga övergångar, halter mm och får ändå FANTASTISKA poäng???? De andra ryttarna i laget red MYCKET bättre!!!
Har även varit skrivare till en domare som dömde just denna hingst och redan när han kom in var domaren i extas och betygen höjdes dramatiskt på denna häst i jämförelse med de andra ekipagen trots att ryttaren var slarvig med vägarna, hästen gick över tygeln och slog upp huvudet mm.
Där satt min dotter på lille Dunder, som INTE har bra gångarter, red perfekta vägar och gjorde så gott hon kunde med hästen hon hade och fick medelmåttiga poäng och så vinner hingsten(!) fast han bitvis gick som en kratta!
Fel fel fel!
Åsa, Anna-Kajsa mfl:
Att inte övervärdera de ”flashiga” hästarna sätter givetvis krav på domarna också- de är bara människor och visst är det lättare att falla för det lite mer spektakulära- hur det än är så ser det bättre/ trevligare ut om en ”gångartshäst” gör en rörelse EXAKT likadant som en mera medioker häst. Och DÅ kan man visst ge ”gångartshästen” fler poäng totalt för även gångarterna bedöms ju till viss del.
Men jag har tex ibland sett hästar som i princip går i MELLANTRAV ett helt travprogram igenom (där det då ska vara arbets eller till och med samlad trav) och även om det ser FLOTT ut så är det ju fullständigt galet och FEL FEL FEL och ska dömas ner rejält- inte höjas upp?!?!
Om man inte för en sekund visar att man försöker få hästen att sluta med denna mellantrav har man ju totalt misslyckats med sin ridning menar jag och man utför ju inte heller det som begärs i programmet. Det är ju som om man skulle rida i förvänd galopp där det ska vara rättvänd. Även om det för de flesta är svårare att göra det förstnämnda så är det ju helt ointressant i sammanhanget- det intressanta är ju vad som de facto ska utföras och hur det görs.
Sedan tror jag att det är lätt att som ägare till ”flashig” häst avfärda mycket av våra synpunkter i detta inlägg som ”äh..ni är bara avundsjuka” men jag har inga problem med att folk har hästar som rör sig bättre än min ”bara” de gör vad de ska inne på banan (läs: utför de olika lydnadsmomenten korrekt) men när man kan göra flera grova missar och ändå placera sig för att hästen sprätter med benen då känns det väldigt orättvist för mig.
Vad gäller att påverka Ridsportförbundet vet jag inte riktigt vem jag skulle vända mig till i denna fråga.
Du kan väl starta en debatt på Tidningen Ridsports hemsida till att börja med? Där finns många flitiga debattörer och kanske det går att få tips på hur man går vidare? Det är helt klart ett ämne som bör diskuteras.
Fast ibland är det ju så att de ”flashiga” hästarna är flashiga just för att de orkar med programmet väl, är fina i sin form (över ryggen, aktiva bakben, uppe i framdelen) och därför ”lyser” på ett annat sätt…
Och DÅ ska ju dessa hästar belönas för det, även om det såklart blir avdrag för tekniska misstag.
Bo Tibblin har skrivit lite om det tidigare också: http://www.hippson.se/blogs/botibblin/litet-bedomningskunskap.htm
”Det är av denna anledning jag menar, att det är viktigare att kunna rida sin häst i rätt form och tempo i balans än att kunna utföra enskilda rörelser.”
Så jag förstår hur du menar, och givetvis ska inte gångarter i sig belönas, men just när det är hästar som går i bättre form än andra så blir poängen lätt högre för dessa (och bör kanske också vara högre, eller vad tycker ni?)
Johanna:
Givetvis är det mycket viktigt att hästen går i rätt form och tempo i balans och det ska så klart OCKSÅ premieras men oavsett hur perfekt form en häst tex går i så anser jag att brister i lydnaden i programmet (till vilka jag räknar exempelvis extremt ovilliga ryggningar, omslag i galoppen, sneda halter där hästen inte står still /går bakåt osv) ska påverka betyget/ poängen ganska rejält.
Men visst; en häst som går i fel form ett helt program igenom bör absolut genomgående få lägre betyg på ALLA bedömningspunkter oavsett hur lydigt den gör vad den ska och samma sak gäller en häst som går i ett oblanserat tempo. Detta är också grava fel anser jag och bör betygsättas därefter.
Linda:
Jag följde ditt råd och har startat en debatt på Ridsports hemsida.
Vi får väl se om det inkommer några svar :)!
Jag håller absolut med. Det är alldeles för mkt flashighet och alldeles för lite korrekhet i ridningen som bedöms. Jag skulle hellre vilja premiera bättre genomridning genom RYGGEN, rakhet osv, dvs korrekt ridning. Eller lydnadsmomenten ska utföras så precis och kanske med lite mer avslappnade hästar? Börjar bli lite för mkt spänst för min smak…
Och som Trasselkvast är inne på, det är tyvärr inte för fem öre bättre i toppen, snarare värre.
Jag har tyvärr väldigt lite förtroende för tävlingsdressyr pga detta, att fel ridning belönas.
För mig är inte tävlingsdressyr dressyr-ridning, utan cirkus-ridning. Att man gör bra ifrån sig på tävlingsbanan är tyvärr för mig inte detsamma som Bra ridning, Anky är största beviset på det, det är skicklig ridning, men inte trevligt eller hälsosamt. Det är hemskt synd och jag skäms för min hobby och sport.
Jag gick in på sidan tävling på förbundets sida och valde kontakt. Fick ett svar dagen efter att det skulle tas upp på möte.
Jag måste säga att jag håller med Johanna. Jag kan bara ta min egen häst som exempel; hans gångarter har gått från 6.7-mässiga till att bli 8 – 8.5-mässiga när han är som bäst lösgjord och arbetar som bäst över ryggen.
Att säga: ”Ska det räcka med att sitta på en häst som AV NATUREN rör sig på ett sådant sätt att ögat bländas trots att det i princip inte krävs något som helst av ryttaren för att få hästen att gå på detta vis…” känns inte helt korrekt sätt att se det på eftersom det kan ligga ett orehört arbete bakom denna hästs gångarter och förbättrandet av dessa. Troligtvis är ryttaren mycket skicklig och besitter ridkunskaper som icke bör förringas.
Jag själv är totalt slut när jag äntligen fått Aramis att arbeta korrekt över ryggen – då kommer också gångarterna som ett brev på posten. Att det i detta skede kan se ut som att jag åker häst kan nog stämma – men arbetet som är gjort i veckor, månader och år innan jag kom dit har verkligen varit mödosamt.
Sedan kan jag givetvis hålla med om att det är beklagligt att de som sitter på hästar med mindre utvecklingsbara gångarter inte har chans på rosett även i lägre klasser – trots lydnad och kanske även i viss mån korrekt arbete över rygg och elasticitet i gångarter. Men – återigen – det finns ofta en anledning till att hästen rör sig som den gör (alltså – det är korrekt eftergiven och arbetar rätt). Även om hästen för ögat kan se ut att gå i rätt form finns där så mycket mer att titta på;
– Svingar den i ryggen?
– Är den uppe över manken?
– Vinklar den sitt bäcken?
– Är den lyft i kruppan?
Kanske sådant som för ”gemene man” är svårt att avgöra (med gemene man avser jag inte domare samt hästmänniskor som bör anses vara ”proffs” på att se hur korrekt hästar arbetar – det krävs ett mycket tränat öga, jag menar oss andra vanliga dödliga). Då blir det kanske lätt att man stirrar på de tekniska bitarna eftersom de facto är lättare att se om de utförs korrekt eller ej.
Tack för ordet!
Aramis:
Jag både förstår och håller med dig men vill ändå förtydliga och göra lite tillägg:
Jag håller absolut med om att det kan ligga ett oerhört arbete bakom att förbättra en hästs gångarter- tro mig- jag jobbar för fullt med detta och är den första till att skriva under på hur krävande det kan vara.
MEN- och detta är ett viktigt men….JAG anser att om man är så skicklig att man förmår att AVSEVÄRT förbättra en hästs gångarter så BÖR man vara i princip lika skicklig på att få en häst att exempelvis RYGGA eller inte byta galopp när man rider förvänd.
Det är knappast de mest avancerade rörelserna inom dressyren jag tar som exempel ovan och om man i ett LA/MSV C program visar upp en häst som går med supergång, ryggverksamhet osv MEN som ganska grovt misslyckas med lydnadsmomenten då är det väldigt osannolikt för mig att det är ryttarens ”förtjänst” att hästen rör sig på detta utmärkta vis samtidigt som den är så olydig.
Med andra ord: kan man arbeta fram en hästs optimala gång osv så kan man också få den att lyda och då ska man givetvis belönas därefter.
Men om man INTE förmår visa LYDNAD/ samspel vilket för mig ändå är det VIKTIGASTE om inte det allena rådande när man tävlar i just dressyr- då ska man inte placeras framför de som kan visa detta.
Ja instämmer med Birgitta. Visst är ryggsving, form och vinklat bäcken viktigt och visst kan man med mycket arbete utveckla gångarterna. Dock anser jag att om det brister i de tekniska bitarna så är det ett tecken på att man missat delar i grundutbildningen som balans, uppmärksamhet och samspel, att hästen lyssnar på ryttaren och är ”på hjälperna”. Detta är också hörnstenar i dressyren och i mina ögon mer än flashig gång. Har man med arbete utvecklat gångarterna bör även det sitta gör det inte det har man missat något på vägen och bör bli uppmärksammad på det.
Men kan det vara så att dessa ryttare tränat lika mycket, men mer på grunderna än på de tekniska färdigheterna?
Jag kanske är provocerande nu men jag, som kanske ses tillhöra den grupp du tycker får oförtjänt höga poäng, lägger 99% av träningen på grunder-grunder-grunder…
Vi har fortfarande många tekniska brister och kan inte alltid göra saker med exakthet, men vi har nött grunderna och utbildningsskalan (Takt-Lösgjordhet-Kontakt-Schwung-Rakriktning-Samling) mer än något annat ekipage jag känner till och har därför takt, form och lösgjordhet på plats!
De tekniska bitarna kommer därmed också ramla på plats vartefter vi kan börja rida ”krumelurer”, men fortfarande är passen till 95% uppbyggda på grunder-grunder-grunder…
Bara en tanke, och ett försök att vända på hur man ser på både utförandet av program, bedömningen av detsamma och träningsupplägg..
Kanske stämmer det inte alls med din bild av det hela, men för mig är det ett sätt att se på det som jag tycker fungerar bra! 🙂
Nu vet jag inte vad du rider för klasser Johanna men eftersom vi i mina exempel diskuterade LA/ MSV C-nivå så måste jag lika provocerande fråga dig om du verkligen tycker att man har i LA/MSV C att göra om man inte ens kan rygga hästen korrekt eller få den att inte byta galopp när man vill rida förvänd?
Ska man då ”iskallt” tänka: ”skitdetsamma om jag misslyckas med dessa moment- min häst är ju så flashig ändå så jag har råd att ta dessa missar, de gör ju så lite på sig när domaren ser min häftiga häst”?
Om du, som i ditt eget exempel har LÖSGJORDHETEN på plats så borde exempelvis dessa två lydnadsgrejer inte vara några större problem menar jag- inte på denna nivå. I annat fall finns det ganska många lägre klasser man kan rida.
Avslutningsvis ett litet OBS för att undvika missförstånd!
Nu får ju allt som i alla fall jag diskuterar här tas med en liiiiten nypa salt för givetvis så kan ALLA få en sned ryggning, ett byte i galoppen eller whatever- detta är bara exempel jag tagit för att illustrera och hårddra men det finns så klart en enorm gråskala mellan lydnad och olydnad, flashiga hästar och de med usla gångarter osv osv.
Jag håller i stort med Johanna. Jag tänker SÄLLAN t ex »jag ska förbättra min hästs skänkelvikningar« utan jag tänker »jag ska förbättra min hästs lösgjordhet, styrka och balans för att han ska kunna göra bättre skänkelvikningar. Jag tränar alltså inte skänkelvikningar (bara som ett lösryckt exempel) genom att göra sådana speciellt mycket utan genom att göra massa ANDRA övningar som ska leda fram till bättre sådana. På sikt.
Jag anser också att få av de rörliga hästarna som »flyger fram« på banan är så lättridna alla gånger. Att de flyger fram beror TROLIGEN på ett bra träningsupplägg av en skicklig ryttare – ihop med en begåvad hästindivid.
Att döma ett dressyrprogram innebär att man sätter poäng på olika delar i programmet. De olika delarna FÅR inte påverka varandra mer än i koeff-betygen längst ner. T ex ryggningen blir dålig FÅR det inte färga domaren så att hon sätter ett lågt betyg på efterföljande trav om den är bra.
Av den anledningen kan en häst som missar mycket på det mest tekniska ändå få höga poäng. Säg att en rörlig fin häst går LA. Den är mycket taktmässig, bärig och i fin form, den gör fina »transportsträckor«, den gör mycket bra ökningar och övergångar, den gör okey skänkelvikningar, den missar i bakdelsvändningar och slår om i en förvänd galopp. På allmänt intryck kommer den få bra på gångarter, den kommer få bra på form och framåtbjudning, kommer få lägre på lydnad och effekten av hälperna. Dess poäng kommer troligen skifta från 4or och 5or till 8or. Kanske uppväger de höga betygen de låga och trots många missar kommer hästen högt i sin placering.
Ofta tycker jag att de hästar som är jättefina men missar mycket tekniskt är unga. Då kan man väl säga att ryttaren kanske skulle backa ett steg tills hon/han kan visa upp även den tekniska sidan mer eller mindre felfritt.
Jag håller till punkt och pricka mef AnnH. Sanslöst klokt sagt!
Jag tycker att det är synd att så få har kommenterat mitt förslag I SAK, dvs att man ger dubbel koeff på ”lydnadsgrejerna” och ”enkla” poäng på transportsträckorna.
Tror ni att detta hade gjort skillnad? Bra eller dåligt? Varför?
Det ÄR ju i princip lite så? Alla svårigheter som kommer med klassen har oftast koeff. Däremot så ser jag inte t ex ryggningar och sidvärtsrörelser som rena lydnadsgrejer. Är det NÅGOT som är det? Ja, att hästen stannar när den ska, svänger när den ska och går framåt när den ska. Annars så visar rörelserna mer på nivån av lösgjordhet, styrka, smidighet osv osv. Dvs det vi vill att våra dressyrhästar skall vara!
Jag håller med AnnH till punkt och pricka! Oerhört kloka synpunkter! Och sedan är det ju lite så som vi har dryftat tidigare – när du väl har en eftergiven häst som arbetar korrekt genom ryggen och hela ”köret”; ja då kommer den att utföra de flesta rörelser korrekt också.
Ja och fungerar inte rörelserna så är det en indikation på att den korrekta formen och lösgjordheten faktiskt inte finns där, oavsett hur flott hästen rör sig.