Eftersom många varit nyfikna och frågat tänkte jag idag berätta, om inte alla detaljer så i alla fall relativt kortfattat om hur det kom sig att jag köpte Kreon:
Redan när jag annonserade ut Archie bestämde jag mig för att INTE börja läsa annonser eller åka och titta på andra hästar innan han var såld- andras erfarenheter hade lärt mig att det kan ta många månader innan man får sålt sin häst och att då hinna hitta x antal hästar som man vill köpa men inte KUNNA göra det måste ju kännas hur frustrerande som helst.
Ja, så gick mina tankegångar när jag besökte NN dagar efter annonseringen och hon sa att hon precis hade fått hem en häst som var till salu och som hon tyckte att jag skulle köpa.
Visst kunde jag titta på hästen tyckte jag, den stod ju ändå på plats men då jag såg den riden av en välridande tjej tappade jag intresset på typ 5 sekunder.
Kreon STRUTTADE omkring i en fullständigt gräslig symaskinstrav och även om galoppen var fin så tänkte jag i mitt stilla sinne att en häst med så urusel trav ville jag VERKLIGEN inte ha.
1-2 dagar senare frågade NN om jag inte skulle rida på Kreon trots allt och det gjorde jag, i ett ridhus utan speglar.
Jag kunde därför inte SE något men min KÄNSLA sa mig att jag absolut inte satt på en symaskin, tvärtom travade hästen hur normalt som helst.
Jag frågade också NN hur det såg ut och hon bekräftade att strutt-traven var borta och därmed var mitt intresse väckt.
För Kreon kändes rak och följsam, inte det minsta unghäst-vinglig och verkade snäll och med lagom bjudning.
Att han symaskinstravat så illa i början måste ha berott på han precis kommit till stallet och kanske var nervös och spänd för jag har aldrig någonsin mer sett denna trav och tror inte jag får se den igen heller.
Jag red Kreon ytterligare någon gång och longerade också för att själv se hur han rörde sig innan jag slutligen meddelade att jag ville köpa honom men då återstod fortfarande problemet med att jag redan HADE en häst, Archie.
Veckorna gick, jag blev mer och mer nervös att Kreon skulle hinna bli såld och var sååå glad då NN åkte för att hålla kurser och tävla på meeting; ”bra…då hinner hon inte visa honom för någon på x dagar” tänkte jag alltid.
Och jag måste säga att både NN och Kreons ägare varit mer än justa mot mig- de visste hur mycket jag ville ha honom och NN har också hela tiden tyckt att han skulle PASSA mig så de har inte precis jagat spekulanter utan faktiskt väntat på mig.
Archie hann också nästan bli såld till vad jag tror hade varit en PERFEKT köpare som dock drog sig ur ”fem i tolv” och det var verkligen en enorm TUR att NN, genom sina kontakter, lyckades hitta en ny köpare ytterligare veckor senare.
Så sammanlagt har jag nog väntat på Kreon i gott och väl över en månad men nu står han i stallet och det är jag mycket glad och tacksam över!
Kul när det löser sig!
Förresten, en helt annan fråga: Vad säger Soya om sin nya kompis? Beter hon sig annorlunda mot Kreon?
Vi har en liten papillon i vårt stall (jag brukar inte gilla såna små hundar men den här är faktiskt både smart och rolig).
Min häst tycker inte om hundar och visar det gärna genom att stampa lite när dom kommer för nära. Två gånger har min häst skrämt denna lilla pälsboll som numera går lååånga omvägar när hon ser just min häst, inte nån av de andra hästarna.
Den andra gången var vekligen en lustig händelse. Hunden hade lagt sig i min hästs box och varken hund eller häst var beredda på ett sån nära möte.
Jag trodde min häst hade fått upphakning på ett bakben eller nåt, för hon stod och ryste bakbenet som en galning (alltså inte för att sparka hunden utan mer som att ”hjälp det är en råtta i min box, ta bort den!!). Hunden blev så chockade att hon inte sa ett pip, utan tog sig ur boxen och bort till matte och vågade inte röra sig på en lång stund… :-))
Hästis:
Hitills har Soya och Kreon inte träffats så jättemånga gånger men jag undrar om hon ens har märkt att jag har bytt häst :).
Hon beter sig lika dant i alla fall, liksom hon ställer sig framför vilken bil som helst som råkar stå parkerad där jag BRUKAR parkera min bil utanför stallet :)))!
Hon kan inget om bilmärken den flickan :)))!
Men du får väl läsa vad Soya själv tycker om hästbytet, hon har skrivit ett inlägg (de' du!!!) som publiceras imorgon!
Vad gäller Kreon misstänker jag att hans tolerans mot springande hundar kring benen inte är på Archies fantastiska nivå men hittills har han faktiskt skött sig exemplariskt.
Och i stallet är Soya aldrig, hon vill inte vara där utan smiter direkt ut på gödselstacken eller flummar omkring runt stallet och eftersom detta ligger precis invid en 70-väg så har jag henne inlåst i bilen när vi inte rider.
Trolösa Soya… :-))) men hon har väl som tur är bättre koll på vem som är matteåhusse…:-))
Det hade varit intressant om du vill berätta lite hur du tänkte när du tittade på ny häst – om jag förstått rätt så
kände du och tränaren att Archie kanske inte riktigt hade potential som motsvarade dina mål?
Om så var fallet, satte du upp några kriterier utifrån den erfarenheten/insikten?
Man ser ju givetvis på de små ”knivskarpa” HDTV filmerna :-)) att han ser elegant ut, men det kunde vara kul att höra hur du resonerade.
Hälsningar ”Enfrågvis”
Att jag sålde Archie berodde rent krasst på uteblivna förväntade tävlingsresultat samt att det för mig var väldigt svårt att rida korrekta skolor på honom och rida med tillräcklig bjudning.
Det behöver givetvis inte bero Archie enkom- vi ”matchade” kanske helt enkelt inte och med någon annan ryttare kanske ovanstående går hur bra som helst.
Eftersom ingen annan har tävlat honom kan jag inte svara på hur det skulle gå och att han flera gånger fullständigt DOG på banan var det som gjorde att jag ”gav upp”.
För hur det än är så är det ju ointressant hur han skulle göra med någon annan- det är ju JAG som vill tävla honom.
Det jag sökte hos en efterträdare var en häst med en för dressyrändamål mer lämplig kropp och mekanik.
Kreon har tex längre ben än Archie och em bättre förmåga att sätta dom inunder sig liksom en annan bärighet i galoppen.
Sedan ville jag ha en häst med mer egen motor men som ändå ska vara snäll- jag är en fegisryttare som trots det inte vill behöva låsa in mig i ett ridhus 8 dagar i veckan och longera innan varje ridpass för att våga sitta upp.
Nu får vi se om Kreon kommer att passa bättre än Archie.
Jag måste vara vaksam på att inte överföra ”gamla fel och ovanor” som jag lagt mig till med från Archie-tiden.
Sedan vet man ju inte heller hur det kommer att gå att tävla med Kreon, han kanske har andra brister än Archie som stör lika mycket?
Att köpa en så här outbildad häst är så klart en chansning och gissning men min plånbok räckte inte till de där fina 300.000-kronorshästarna som man ”vet” skulle fungera bra.
Kan känna igen det där ”man vet vad man har men inte vad man får”.
Men spännande!