Eftersom det är mer än jag som hållit/ håller på att sälja häst i stallet kom vi härom dagen att prata om hur pass ÄRLIG man ska vara/ är när man själv åker och tittar på hästar.
Jag ska vara ÄRLIG (observera ordvitsen) och erkänna att jag vid tidigare ”häst-tittar” ibland inte varit ärlig alls utan snarare…tja FEG får man väl kanske kalla det?
Även om hästen jag provridit absolut inte föll mig i smaken och jag VISSTE till 1000 % att jag absolut inte ville köpa den kunde jag mycket väl säga ”ja…det här får jag FUNDERA PÅ och eventuellt återkomma”, detta trots att jag alltså redan visste att jag verkligen INTE skulle återkomma.
Nu när man själv har varit i hästsäljar-sitsen och dessutom kanske växt upp lite och mognat 🙂 skulle jag inte säga så utan vara mer ”rak” och säga som det är ”nej tyvärr…det här tycker jag inte känns som rätt häst för mig” eller något i den stilen.
Sedan behöver man ju inte ”göra ner” hästen OAVSETT vad man tycker men att ge säljaren falska förhoppningar om att man kanske ska återkomma känns inte juste utan rent utav taskigt.
Så dagens fråga är:
Hur ärliga har ni varit när ni letade/ köpte häst? Sa ni vad ni tyckte eller försökte ni linda in sanningen? LJÖG ni rent av? Varför/ varför inte?
Jag hade satt in en köpesannons: Det ringde en tjej som fått telnumret av en kompis och som våndats länge inför försäljning. Vi skulle titta på två hästar och att se på den här var ingen omväg. Jag var var vid het häst och denna visade sig vara utan egen motor men välriden. Men eftersom det var första hästen och jag inte var van att rida andra än min egen sedan 22 år tillbaka så sade jag att vi skulle titta på de andra två och återkomma per telefon om svaren viss dag.
Ägarinnan var jättegullig, det var därför det var så motigt att ringa och säga nej till den hästen. Det var lättare att säga nej till häst nr 2. Vi föll f ö pladask för häst nr 3, pållens blivande mamma.
Rie
Ja, här fick jag nog ransaka mig själv lite.. Hmm, men jo, jag har varit ärlig hela min sista ”köpa häst” resa.. Jag har dessutom där jag funderat lite genast återkommit till ägaren när jag bestämt mig för att jag inte är intresserad.
Några gånger har jag redan efter 5 minuter bestämt mig för att den här hästen kommer jag inte att köpa och då har jag genast slutat rida den. Allt för att göra det så enkelt som möjligt för alla inblandade.
Köpa OCH sälja häst tar tid, så varför slösa på den om man redan bestämt sig?
Men.. när vi skulle köpa vår första häst då var vi nog inte helt ärliga alla gånger. Det var några gånger som vi sa till ägarna att vi skulle fundera fast vi visste att vi ALDRIG skulle köpa den hästen, sen skickade jag mail och tackade för titten men sa nejtack.. Det var nog lite fegt, men enklast då.. 🙂
Som köpare skulle jag också fegat och sagt likadant, tyvärr.
Som säljare är det tråkigt när folk ger en falska förhoppningar. Men nu har vi sålt så pass många hästar att jag märker om en köpare är intresserad eller inte oavsett vad de säger;)
På något sätt bär det ju emot att säga att man inte gillar någons häst, men jag har alltid försökt vara ärlig ändå. Det jobbigaste när jag letade häst sist var att jag hittade en häst jag var intresserad av – och provred flera gånger. Sen hittade jag hästen jag köpte… Det var inte så kul att ringa och säga att beslutet tippat över åt andra hållet, även om säljarna visste att deras häst eg inte passade in i min kravprofil.
Vi provred enormt många ponnyer innan vi slutligen hittade rätt. Vi höll samtidigt på att sälja en egen. Jag uppskattade att folk ringde o sa att de inte var intresserade för då behövde man inte tänka på den ev köparen längre. Därför var jag noga m att göra detsamma när vi hade provat!
Jag var väldigt noga med att ringa tillbaka till säljaren någon dag efter provtagning och lämna besked. Varje gång tackade dem mig för att jag lämnade besked även om jag inte var intresserad. Förstod då att det nog inte var så vanligt att man hörde av sig. För mig var det självklart. vissa hästar kunde man ju avfärda direkt efter provridning. Då brukade jag bara säga att det inte kändes rätt. Man ska ju inte klanka ner på deras häst. Jag provade 20 hästar innan jag hittade rätt så man fick rutin på det.
Ska ju stå provridning inte provtagning, inte alltid lätt när mobilen väljer ord… Vilket i lands problem.
Jag blir lite underligt över positiv när jag tittar på häst så länge jag är kvar i stallet och tittar på hästen. När jag börjar komma bort så kan jag tänka klarare och komma fram till att den faktiskt inte var frisk/felskapt/inte passade mig.
Men det gör att så länge jag står kvar i stallet och pratar med säljaren så låter jag som att jag är väldigt intresserad utav hästen.
Gör att jag ringer till alla hästar jag varit och tittat på för att säga ja/nej tack i efterhand.
Jag brukade säja till säljaren att det är en fin häst – men den passar inte mig för att – den är för stor, liten, hetsig, loj, tung, lätt osv.
Det finns sällan någon anledning till att vara otrevlig, ofta är det ju rent subjektiva omdömen och oftast tycker ju säjaren att h*n har en fin häst till salu.
Minns en säljare som utbrast – Du är ovanlig som säjer trevliga saker, de flesta brukar framhålla sanna/osanna fel för att kunna pruta på priset. Lät helt galet men är säkert sant.