Stackars pojken…om det som inte dödar gör en starkare kommer han snart att vara lika stark som sitt alter ego- Spindelmannen!
Semester idag innebär möjlighet att rida ut och ni vet vad jag anser: det går inte att ge avkall på.
Vädergudarna som jag alltid varit så jättebra kompis med måste plötsligt ha något emot mig för precis som förra gången jag red ut så både blåste och ösregnade det idag.
Jag tyckte faktiskt lite synd om Kreon (mer än om mig själv av någon konstig anledning, kanske för att jag gör det frivilligt )- våra uteridningsövningar sker verkligen inte under några optimala förhållanden, tvärtom.
Men the Danish Delight måste ha kommit på bättre tankar, resignerat eller så smider han bara lömska planer bakom denna nya snälla täckmantel för idag behövde jag knappast snurra honom en enda gång och han traskade förbi saker som jag trodde att han skulle dö om tittade närmare på, bland annat en svart sopsäck som fladdrade i ett träd och en knallblå pilatesboll (?!?!?!) som låg utsläng i ett dike ”in the middle of nowheter”. Hur i hela fridens namn den har hamnat där kommer jag aldrig att begripa- den låg minst ½ kilometer från närmaste hus.
Kreon var så pass snäll trots allt detta, blåsten och regnet att jag dristade mig till att fatta GALOPP (!!!!) och sedan galoppade jag i säkert 150 meter. Vad säger ni om det!!! PREMIÄR!!!!
Så jag var verkligen nöjd när jag hoppade av, fullständigt dyngsur!
Kreon hade klarat sig mycket bättre eftersom han hade ett skrittäcke på sig men det blev ändå till att olja in sadel och träns men det gjorde jag så gärna.
Nu, en varm dusch senare och med senaste numret av Hippson inhämtat från brevlådan ska jag fortsätta att njuta av min semesterdag!
Duktig Kreon!
Jag skulle kunna tänka mig att den blå bollen kommit dit med hjälp av stormen i söndags.
Mvh Malin
Roligt! Inget gör en lyckligare än första galoppen ute! Inte mig i alla fall… Feg-Louise har för inte så länge sedan galopperat ute på en åker för första gången, dock kontrollerat och på volt. Det dröjer nog ett tag till innan jag vågar mig på en raksträcka i full fart, men jag skulle vilja! Jag vet inte varför jag inbillar mig att en ridbana är så mycket säkrare än en åker, båda är ju ute liksom..
Malin:
Jag tror som du men det skulle vara intressant att veta VARIFRÅN den har blåst för storm eller ej så har den färdats på väldigt leriga vägar och annat som borde stoppat den på helt andra platser.
Louise:
Åker tycker jag känns mkt värre än en ”inramad” grusväg- åkern har just inget som ramar in och skulle hästen sticka kan den springa låååångt innan man får stopp på den.
Inbillar jag mig i alla fall….har tack och lov inte ”provat”.
Madde klasskamrat blev av med sin jätte studsmatta i stormen och har inte hittat den ännu!!!
Studsmatta?!?! Herregud….ja i jämförelse ligger ju en pilatesboll helt klart i LÄ (OBS ordvits!!!).