Vågar jag andas ut eller äntligen hostfri häst

Även om jag betraktar mig själv som en väldigt ärlig person som dessutom inte är speciellt hemlighetsfull av mig tror jag att ni förstår att jag av olika anledningar inte berättar om ALLT i mitt hästliv för er.

Idag känner jag mig redo att berätta om en sådan sak, något som jag nu hoppas att jag kan lägga till handlingarna även om det bekymrade mig länge.

Redan när jag stod i begrepp att köpa Kreon märkte jag att han hostade ibland.

Att jag var i princip den enda som hörde detta berodde på att han uteslutande hostade tidigt på morgonen, faktiskt aldrig någonsin någon annan tid på dygnet och som ni vet är jag den enda som besöker vårt stall i gryningen:))) liksom ingen hade för vana att göra det hos NN (där ju Kreon stod till försäljning dessförinnan) heller.

För att göra en extremt lång historia något kortare köpte jag hästen trots vetskapen om hostan men att jag inte berättar om det förrän nu beror på att jag vet vilket ståhej en ”hosthäst” kan väcka.

Så var det när jag köpte mitt sto Décima som visade sig vara dunderförkyld vid leveransen (jag hade besökt henne i försäljningsstallet flera gånger innan dess utan att märka det minsta). ”Folk” var vansinniga för att hon smittade ner flera hästar i stallet och en del ansåg också att jag hade blivit ”lurad” och borde lämna tillbaka hästen, någon jag själv inte övervägde ens en sekund trots att förkylningen höll i sig i exakt 2 månader (därav att en del trodde att jag blivit pålurad en ”kroniker”).

Vad gäller Kreon gjordes en endoskopi inför affären och denna visade inget oroväckande och han blev också undersökt av en av de mest rennomerade veterinärerna i Sverige som ställde diagnosen ”Lymfoid hyperplasi”en ganska ovanlig åkomma som Kreon delade med bla travaren Victory Tilly.

Och det sistnämnda var faktiskt en tröst för kunde den hästen springa in flera miljoner med sin halsåkomma så kände jag mig ganska säker på att även Kreon skulle orka prestera med sin.

Nu är ju jag inte speciellt bra på att förklara saker men om jag ska försöka så innebär Lymfoid hyperplasi att det i luftstrupens väggar sitter som små polyper (ser ut som nässelutslag ungefär). Detta är helt naturligt.

Hos Kreon hade vissa av dessa ”polyper” antagit en större form, de var typ dubbelt så stora som de ska vara och detta var ett tecken på att hans luftvägar inte var tillräckligt utvecklade- än.

Den ”landslagsveterinär” som undersökte Kreon trodde att denna ”underutveckling” högst sannolikt skulle växa bort men att det kunde ta upp till ett år- kanske skulle det vara borta till sommaren tröstade han mig.

Och en tröst var det absolut för ni ska betänka att Kreon under den period hostan höll i sig (fram tills för kanske 3 veckor sedan) hostade i princip VARJE morgon (tror han var helt tyst 2 eller 3 morgnar av typ 120) och när jag pratar om hosta menar jag att han kunde hosta upp till 10 gånger i stallet och sedan ytterligare kanske 10-15 gånger när jag började rida.

OK, nu hostade han inte lika mycket varje dag, någon gång kom det bara enstaka hostningar men det skar ändå genom kroppen varje gång jag hörde det.

Tack och lov tystnade Kreon efter kanske 5 minuters ridning och sedan hörde man inget förrän nästa morgon (red man på andra tider än tidig morgon var han som sagt knäpptyst) men det var ändå jättejobbigt.

Det var faktiskt skönt att ingen annan hörde eländet under tiden det pågick för jag vet hur snabba folk är på att kritisera ägaren till en hosthäst- man kan ha många synpunkter på hur denna ägare BÖR agera och även om det kan vara av välvilja så kan det ändå vara tröttsamt att behöva ”försvara” sig.

Jag minns att jag var livrädd att Kreon skulle börja hosta på sin första tävling- hur skulle det se ut? Och att rida omkring och förklara för ”alla” att ”nej, han är inte förkyld- hans hals är bara outvecklad”….nej….

Men nu råder alltså ÄNTLIGEN tystnaden- för gott får jag hoppas!

Precis som veterinären förutspådde så märkte jag bara en dag att ”oj…idag har det varit helt tyst” och numera tänker jag nästan inte ens på hur otroligt jobbig det var medan det höll på.

7 kommentarer Skriv kommentar

  1. Prick

    Jobbigt med hosta. Bra med vet som har erfarenhet. Skönt att det verkar vara över.

    Har en undran: Du sprang ju mycket förut. Saknar du inte det alls? Eller springer du utan att skriva om det :)?

    Jag kan känna ibland om inte kroppen fått röra på sig att jag blir som lite orolig/pirrig i musklerna, dom liksom VILL arbeta.

    Svara
  2. Åsa T

    Svårt det där med hosta.. Min häst hostar också och har ett ”fel” i halsen som gör detta. Han hostar alltid upp lite slem när jag börjar rida, typ 2-3 hostningar, JAG vet ju att det inte är något fel på hästen, men har fått en del blickar från folk som kommit utifrån till vårt ridhus. Alla hos oss vet vad felet är och framförallt att det inte smittar.. 🙂
    Men jag tänker lite som du, OM jag någonsin ska tävla får jag nog longera lite innan jag åker så han hostar klart innan vi träffar andra hästar. 🙂 Han är urfin och har utvecklats massor på den tiden jag haft honom och felet han har kan han leva länge med och blir det ett problem (vilket det egentligen inte är nu) så kan det förmodligen avhjälpas med en operation. Inget jag ser fram emot så jag hoppas och tror såklart att det ska fortsätta som det är nu.

    Svara
  3. Birgittas hästsida

    URKKKKK……..påminn mig inte ens Prick!
     
    Jag slutade att springa för över ett halvår sedan och saknar det inte en sekund- tvärtom.
     
    Tyckte det var vidrigt trist och vande mig aldrig trots att jag verkligen försökte att ge det en chans.
     
    EFTERÅT kändes det bra och det var ju bra motion även för hunden men nä…
     
    Att jag började springa berodde på att jag inbillade mig att jag måste ha usel kondition eftersom jag blev DÖDSTRÖTT av att rida Archie.
     
    Kan med facit i hand konstatera att det inte var min kondition det var fel på….
     
    Blir aldrig NÅGONSIN trött av att rida Kreon trots att han numera rids lika mycket/ länge som Archie och utför i princip samma rörelser som denne och är på samma nivå.
     
    Insåg att livet är för kort för att ägnas åt sådant man egentligen inte VILL, i alla fall om man inte BEHÖVER.  

    Svara
  4. Prick

    Nä – det är sant – livet ska NJUTAS 🙂

    Fast ibland kan det ju bli så när man vänjer kroppen vid ansträngning att den saknar den när man slutar. Det behöver ju inte betyda att man saknar själva löpningen utan att kroppen saknar att arbeta. Jag är inte den som ger mig ut i motionsspåret men tanken har ändå farit förbi när det varit färre hästar att rida tex, just för att kroppen känts oaktiverad.

    Svara
  5. Marie

    Hej, en fråga då jag har en häst som hostar ganska mkt, efter alla undersökningar hittas inget fel, men sist vi gjorde wndoskopi var hans polyper förstorade. Vilken ålder var din häst i när det försvann och hur länge höll de på? Min är fem Och har hostat i ca 1 år. Vi har gjort endoskopi 3 gg och lungprov som inte visar på några allergener. Skulle vara väldigt glad för svar om det kan vara samma min häst lider av?

    Svara
    • Birgitta

      Min var 6 när jag uppräckte det.

      Att jag ens märkte det berodde på att jag red tidigt på morgonen- det var bara då han hostade om man red- inga andra tider och hans tidigare ägare red aldrig så dags så jag/ vi vet inte om han hostade även innan dess.

      Precis som veterinären förutspådde gick det över efter några månader i min ägo- detta utan några åtgärder eller medicinering.

      Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>