Kort arbetsvecka har det varit och det har ju faktiskt varit en del sådana under våren vilket i alla fall för mig känns som små mini-semestrar.
De 2 senaste höstarna har jag ju tagit semester en dag i veckan i 10 veckor, även detta ett mycket bra sätt att återhämta sig tycker jag.
Annars har det väl inte hänt så mycket spännande i veckan; jag börjar känna mig som en hackig skiva som inte har så mycket mer att rapportera på hästfronten än att ”såret läker men låååångsamt” ungefär.
Jag hade gärna skrivit något mer positivt men tyvärr råder jag inte över sårläkningens hastighet.
Kreon står alltså sedan fem (FEM….F E M….) gräsliga, långsamma, sövande veckor i en sjukhage, betas för hand och borstas 2 gånger om dagen- that´s it :(.
Nog om detta…jag blir (ännu mer) deprimerad bara av att skriva om eländet.
På Soya-fronten har det blivit många härliga långpromenader, vi har träffat både whippet-Åsa och saluki-Bodil samt varit på whippetrace-träning i Halmstad.
Min underbara hund är en ständig källa till glädje….som jag älskar det lilla livet!
Va, oj, ar det FEM veckor?? Tycker det kanns som typ 10 dagar sedan jag forst laste om Kreons skada. Vad urtrist. Hur lange till innan det ar lakt, tror du? :(( Tur du har vovven ocksa…
CeciliaL:
”känns som typ 10 dagar”…bah…om du frågar mig känns det som 5 ÅR…jag räknar timmarna till varje veterinärbesök (som sker ca 2 ggr per vecka).
Det är såååå seeeeegt….
Vet inte alls när jag kan börja rida igen, tänkte prata med veterinären om detta vid nästa besök…som är om ungefär 48 timmar….