Hihi…idag saknade jag Mini mer än vanligt- hade hon varit kvar på vår anläggning hade jag med glädje betalat henne för att sitta upp på Kreon efter mer än en vecka utan sadel på ryggen.
Det lilla djuret hade en del sadeltvångstendenser precis innan jag köpte honom- lät man honom vila i mer än 2 dagar så fick man vara beredd på en del bockningar men detta har tack och lov inte visat sig sedan dess och faktiskt inte idag heller.
Kreon var tvärtom hur lugn som helst, skrittade nästan för sakta 🙂 och jag behövde aldrig använda mig av min kära livräddare gramanen.
Förhoppningsvis fortsätter det så här resten av skritt-tiden!
Det kanske kan vara så att han inte trivdes riktigt med den sadeln han hade innan du köpte honom. Menar då inte att den inte skulle passa honom, utan mer att han inte gilla den av en anledning som man inte kan se med blotta ögat.
Varför jag har denna teori är för att vi har nämligen en lektionshäst som har sadeltvång efter varje gång han varit på bete men även om han vilat några dagar, men bara på sin vanliga sadel. Han tjurar och kastar sig bakåt när man lägger på den fastän den ligger väldigt bra på honom. När hon som har honom på halvfoder lägger på dressyrsadeln som hon brukar rida dressyr i så är han totalt lugn och visar inget obehag. Båda ligger bra på honom så då måste det vara något som man inte kan se men som hästen känner.
Jag förstår din tanke Sofia men tror mer att det hade med Kreons dåvarande kynne att göra. Då hade han mycket mer åsikter om allting.
Fast man vet ju aldrig….
Hur som helst är jag glad att han har slutat med en hel del som han höll på med innan där ”sadeltvånget” egentligen var det som störde mig minst.
Ja, det förstår jag att du är glad över 🙂
Och det är även kul att se att det går framåt och blir bättre med alla hans egenheter. Fast nu tycker jag att ni har haft nog med otur (skadan och hältan) och håller tummarna för att ni kommer ha mindre av den varan framöver!
Jag håller helt med dig Sofia.
Även om jag vet hästägare som haft tusen gånger mer otur än jag så känner jag också att jag vill komma igång ordentligt nu, både med träningar OCH tävlingar.
Eller som Birgitta 12 år sa gnälligt till NN i helgen ”när blir det min tur….buhu….”.