Sist jag var hos veterinären med Kreon skulle jag sopa ur mitt släp efter urlastningen.
Jag gick som vanlig och hämtade klinikens lilla skottkärra men denna gången låg det någon gelekatig vit klump i kärran- det gick inte riktigt att se vad det var för det låg även en del gödsel däri men på min fråga svarade veterinärassistenten lakoniskt:
”Vi har precis kastrerat en häst”.
Jaha…där fick jag svaret och jag som inte är speciellt känslig själv kontrade med ”att ni inte kokar upp det till hundarna”.
Händelsen påminde mig för övrigt om en gång för tusen år sedan då jag fick se ett avsågat hästben ligga invid ett avlopp på ATG-kliniken i Malmö.
”Måste ni ha sådant här liggande” frågade jag då och fick veta att det var en galoppör som hade brutit benet under gårdagens löp och som man nu ville obducera.
Ja…som djurägare blir man härdad….och själv är jag inte det minsta äckelmagad när det handlar om det mesta kring djuren.
Jag reagerade knappt då en av mina hundar en gång slök en jättesårskorpa som jag precis hade dragit av från Menelli- jag hade TÄNKT slänga den på marken men den hann aldrig landa där för min hund snappade upp den i luften.
Och då man på samma ATG-klinik som ovan skar upp en böld på Herons hals så att varet sprutade som ur en gejser (något av det mest fascinerande jag sett på en häst) var min första tanke ”varför har jag ingen kamera så att jag kan filma detta- ingen kommer att tro mig” (detta var långt före de filmande telefonernas tid).
Om ni vill läsa om ”böld-historien” finns den publicerad den 24 maj 2008- mycket läsvärt inlägg tycker jag själv!
Ryser i hela mig, jag fixar inte ens att se vår katt äta upp en spindel och jag är så äckelmagad när det kommer till kroppsdelar/vätskor. Men man vänjer sig antar jag :D.
Jösses… Jag blir bara känsligare ju äldre jag blir. Nu kan jag knappt snyta andras barn utan att må illa. Vi var tvungna att dra ut en tand på förra hästen på ATG-kliniken. Jag var tvungen att sätta mig för jag blev yr i huvudet av allt blod. När jag var 15 år blev jag bara fascinerad, men så är det verkligen inte längre… Beundrar alla som arbetar med detta, oavsett om det är minniskor eller djur. Jag skulle aldrig fixa det…
Själv har jag inga problem med att pilla i sår, trycka ut var eller vad det nu skulle kunna handla om. Gillar nästan känslan av att leka veterinärassistent fast det ska helst vara på ANDRAS djur he he…min egen häst vill jag kunna RIDA på.
Äckligast är väl kiss och bajs (ffa diarré) i så fall- DET är inte så kul att torka och ”måste” man göra det är det tusen gånger lättare med de egna djuren (mina barn och andras ungar….).
Soya och även mina andra hundar har tack och lov varit förhållandevis bra med detta men när det hänt en olycka har det varit äckligt, ja.