För några dagar sedan tipsades jag av en fd stallkamrat och bloggläsare om att jag kunde åka på pay and ride hos ”Hagahill”- Minna Teldes pappas projekt i Vellinge, någon mil från mitt stall.
På hemsidan kan man läsa:
”Pay & Ride Dressage
Vår dressyrtävlingsbana är 60×20 meter och har staket, bokstäver och blommor. Du rider till musik och har 15 minuter på dig så du hinner rida ditt program två gånger. Det är tillåtet att rida med spö.”
Detta skulle kosta 200 kronor och man skulle betala med kort på plats.
Så långt lät allt mycket bra och eftersom både denna bloggläsare (Sofia) och en vän och bloggläsare (Åsa) som har sin häst uppstallad i närheten lovade att komma och assistera mig valde jag idag att sluta tidigare på jobbet för att köra dit Muppis för lite mental träning.
Tja…mental träning fick vi…Kreon skötte sig och ville inte skämma ut ägaren inför den tvåhövdade publiken och kandaret, som jag inte använt på ett tag och hade satt på ”för att ha något att dra i om han blir dum” kändes som dagens overkill- jag hade kunnat rida på hängande tyglar.
Men…i övrigt blev jag både besviken och konfunderad.
När jag anmälde mig fick jag en bekräftelse via mailen och därefter en påminnelse via sms om detta.
Trots det fanns det inte en levande själ i ridhuset, någon kortläsare för betalning fanns ej heller och framför allt saknades både den utlovade musiken och blommorna.
Visst fanns det ett dressyrstaket men det var också allt- inget domarbord med stol tex där Åsa eller Sofia hade kunnat agera bedömare.
Nu ska jag säga att JAG personligen inte åkte för varken staketet, blommorna eller musiken- Kreon bryr sig inte en sekund om just sådant på tävling men det är väl annars det som är tanken med pay and ride- att man ska träna under tävlingsliknande förhållanden?!?!?
”Det här hade jag lika gärna kunnat träna på hemma” sa tjejen som red efter mig (vi var dagens enda anmälda).
Så nej…i dagsläget får detta arrangemang inga höga betyg av mig, sin goda TANKE till trots och fast ridhusets underlag var utmärkt (att det saknades speglar i ett helt nybyggt 90-meters ridhus anser jag också vara ett stort minus).
Jag ska maila till Hagahill och ifrågasätta ”bemötandet” och några 200 kronor tycker jag absolut inte att jag ska behöva betala.
Nåja…det var i alla fall kul att träffa Åsa och Sofia 🙂 och att träna på sådant som Kreon har muppat sig med hemma en del (förvänd galopp, galoppfattningar från skritt tex) men som han nu tycks ha kommit på bättre tankar kring.
Det var kul att se er ”live”. 🙂 att ridhuset var uppvärmt var ett stort plus för en frusen publik. 😉 Muppen skötte sig bra och han är verkligen fin!! Tänkte efteråt att jag borde ju filmat er i det fina ridhuset. Men det får bli nästa gång. 😉