En av de saker som jag gillade när jag tränade för Zacks ordinarie tränare i veckan var att jag kände att vi liksom direkt var på samma våglängd eller vad jag ska säga vad gäller tankar om Zacks kapacitet och framtida utsikter som tävlingshäst vilket var en av sakerna jag ville ha hjälpt med att analysera.
Utan att gå närmare in på vad som sades (men det var absolut inte nedslående) så tyckte jag att det borgade för givande träningar framöver, utan några orealistiska krav från varken min eller tränarens sida.
Något av det värsta jag kan höra är när folk ibland, av både okunskap och missriktad välvilja försöker intala en att ”om du bara …så ska det nog…”.
För ibland hjälper det inte hur mycket man anstränger sig, hur hårt man tränar, hur mycket tid och/ eller pengar man lägger ner- det ger ändå inte önskat resultat och det enda som man riskerar att råka ut för är att man ”knäcks” av aldrig infriade förväntningar, kanske både från sig själv och omgivningen.
Jag är glad att jag för egen del aldrig har haft tränare som levt i det blå- mindre glad var jag dock när mina ÄRLIGA tränare sa SANNINGEN som jag inte ville se eller ta till mig vad gällde Archie och hans möjligheter som framgångsrik tävlingshäst.
Då blev jag bara sur och tänkte ”ni ska få se…” men med facit i hand hade jag besparat mig mycket möda om jag hade valt att lyssna på dom som faktiskt visste bättre än jag.
Sedan ska man så klart varken ge upp så fort man får en fis på tvären eller vara så negativt inställd från början att man liksom FÖRUTSÄTTER ”det värsta” men därifrån till att man tror att man ska ”rida OS” om man bara tränar tillräckligt hårt är steget väldigt långt.
Vad är era erfarenheter på tränarfronten?
Har ni någon gång råkat ut för en tränare som ni redan medan det pågick eller i efterhand känt hade orealistiska krav på er/ er häst? Eller har ni råkat ut för motsatsen; att ni liksom känt att tränaren knappt har tyckt att det har varit mödan värt att träna er för tränaren hade också många andra bättre ekipage som den la mer fokus på?
Att träna för någon som inte gillar min häst skulle aldrig vara aktuellt för mig. En sån person kommer inte attkunna få fram det bästa oavsett hur bra den är. Viktigast är att målen och uppgifterna är realistiska, gärna höga, men då måste man ha delmål inom räckhåll för att behålla motivationen.
Jag tror nog inte att jag haft någon tränare som varit oärlig utan jag har fått hjälp att utvecklas med min häst så gott vi kunnat. Och jag bryr mig inte om tränaren gillar min häst eller ej, så länge tränaren lägger sig vinn om att på bästa sätt lotsa oss i utvecklingen.
Jag har inte heller upplevt någon tränare som just oärlig. Men är ju också på olika nivå, har olika krav och har ju olika personlighet vad gäller t ex hur positivt lagd man är, och en mer positivt lagd person kan ju kännas »oärlig« av den anledningen kanske.
Jag föredrar att träna för en tränare som verkligen gillar (läs: tycker den är FIN) min häst då jag upplever att jag får bättre hjälp då. Jag har ju två hästar och bra hjälp från flera håll, och har då valt häst efter vad som passar ihop med resp tränare.