Såg ni Djurskyddsinspektörerna igår?

Serien började tydligen för en vecka sedan- det avsnittet missade jag.

Gårdagens vågade jag mig lite tvekande på att se; jag blir bara mer om mer känslig för allt som har med ”djur-lidande” att göra så jag var rädd att jag skulle bli ledsen och/ eller vansinnig av ilska.

Det jag började med att reagera på var när djurskyddsinspektörerna skulle gå in i en hage och titta om en en häst med täcke var mager (enligt anmälan).

Inspektörerna stövlade bokstavligen  in i hagen utan varken grimma eller grimskaft och stod med en vilt främmande häst i en stor hage och tog av densamma täcket.

Mycket dumdristigt och oproffsigt enligt mig?!?!?

I djurlidande-väg som man fick se var bland annat ett kräk som hade 17 hundar i diverse äckliga burar- då var jag nära att stänga av tv:n.

Nej, det fick räcka med detta enda program känner jag.

Sedan är det bara att hoppas att de som orkar se också orkar (läs: vågar) anmäla om de känner till folk som inte sköter sina djur som de ska.

För DÄR tror jag faktiskt att det finns ett stort mörkertal- dvs djur som far illa men vars ägare ingen vågar anmäla.

Vet själv en hundägare som berättat fasansfulla omständigheter kring hur en av hennes ”vänner” vanvårdade sina hundar men som hon inte vågade anmäla. Nu är detta ett tag sedan och vi har inte längre kontakt men jag har svårt att tro att en anmälan någonsin gjordes (och jag hade inte sådan information att JAG hade kunnat göra en anmälan).

För övrigt är straffen vad gäller brott mot djur ett skämt eller snarare ett hån- DET är något som borde förändras drastiskt om jag hade haft något att säga till om!

6 kommentarer Skriv kommentar

  1. Madeleine

    Jag tycker det är bra att sådana program sänds i tv. Det ökar kunskapen om vilka regler som gäller, och att flera vågar anmäla sådant som inte är rätt.
    Ändå tror jag inte att det värsta visas.
    Och straffen är löjliga.

    Svara
  2. silverbjälke

    Jag ser helst inte dessa program, Jag vet att jag blir ledsen och skitarg. Ibland plågar man sig med att titta för man vill se men man vill inte se ungefär.
    Jag har vid två tillfällen anmält hästägare varav den ena gången ledde till att samtliga hästar hämtades tillslut. Det är inget jag ångrar trots att jag knappast blev poppis av det. Hull, Hovar, utevistelse, foder, vatten, den mänskliga behandlingen är väl det som är både enkelt och avgörande för om man skall ta steget att gå vidare.

    Svara
    • Birgitta

      Heder åt dig som vågade ta steget- det är lätt att tycka en massa men långt svårare att faktiskt agera.

      Vad var det i dessa två fall som gjorde att du anmälde?

      Svara
  3. silverbjälke

    det ena gällde ett ställe jag åkte förbi ganska ofta, ett litet privatstall med 5 hästar. jag såg dem aldrig inne, de var alltid ute. inget fel i det men det var inte den sortens hage, tillslut reagerade jag på hur ovårdade och magra de var och tog mod till mig att stanna när det såg ut att vara folktomt. hagen var nära vägen. jag såg hovarnas skick och hästarnas skick. en kväll ringde jag upp dem (via eniro) och frågade dem, oj oj oj det var än det ena än det andra i familjen i släkten på jobbet och sjukskrivning, utbrändhet etc etc som gjort så det inte hade hunnits med…. efter 3 månader var det ingen förändring, jag erbjöd mig köpa tre av hästarna för att avlasta då. kvinnan var skvatt galen på mer än ett sätt, jag anmälde efter att ha sagt till henne att jag inte ser någon annan utväg. efter det så kontaktade hon mig faktiskt och jag köpte en helt ohanterad 3års hingst efter Camaro M som hon inte vågat gå nära. den var folkskygg, hovarna var katastrof och den mådde inte bra alls. jättefin och en av våra ögonstenar idag. såg på nätet att de andra auktionerades ut ett knappt halvår efteråt men inte av henne. den andra anmälan gällde en som barrerar och slår mycket när han utbildar hästar, bevisbörda låg ärende nedlagt. det var 2007 och idag tror jag den personen trots ett känt namn faktiskt inte har eget ställe med utbildningshästar längre utan en anställning som ridlärare. ett riktigt svin som person och en av de mest manipulativa personer jag känt men otroligt duktig ryttare och en vinnarskalle i sadeln.

    Svara
  4. Birgitta

    Tack för att du delar med dig- mycket intressant att läsa.

    I det första fallet gjorde du verkligen mer än de flesta skulle ha gjort gissar jag.

    Min egen häst är förresten efter Camaro M:)!

    Vad gäller ryttare som slår hästar är jag själv ett sorgligt exempel på ett fegt kräk.

    Har bevittnat hur en ryttare som rider på högsta nivå slog en häst på ett helt vettlöst sätt, trots flera åskådare. Hade detta filmats hade personen säkert fått i alla fall någon form av straff.

    Jag vågade inte göra något och har i efterhand fått höra att personen är känd för slå hästar på detta vis- helt öppet (iaf på sin anläggning).

    Personen är förutom detta mycket anlitad och med stora tävlingsframgångar…..

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>