Idag var det andra gången jag red dressyr på kandaret och första gången för Christina och det gick faktiskt en hel del bättre än första gången då formen var väl låg och näsan väldigt långt inne.
Fortfarande inte optimal tävlingsform men som sagt- bättre!
Jag tror ändå att jag kommer att börja tävlingssäsongen på träns oavsett och så får jag se hur allting utvecklar sig.
Idag fortsatte vi med linjerna ur MSV C:1, öppnor, slutor, förvänd galopp och enkla byten.
Lite tramp hanns också med och säga vad man vill: gossen är minst sagt elektrisk när Christina bara petar på honom med lång-pisken.
En jämn träning tycker jag- inte vår absolut bästa men good enough.
En nyfiken fråga, du skriver att du i stort sett bara rider linjer ur MSV C:1. Är det bara det programmet du tänker tävla och varför inte C:2 oxå? Så mycket skiljer det ju inte.
Är det inte bättre att kunna göra alla rörelser på olika platser och inte vara styrd av ett visst program?
Undrar dressyrryttaren som fuskar i dressyr då och då 😉
Som du påpekar så är MSV C-programmen mycket lika varandra.
Och jag rider absolut tex skolor ”både här och där” OCKSÅ, liksom förvänd galopp osv men jag vill även verkligen försöka träna linjerna ur MSV C:1 så bra jag kan eftersom det är detta program jag ska rida de 4 första tävlingarna om inget oförutsett inträffar (jag ska rida LA:3 också men ser detta som ett rent ”glo-av-dig-Vicke”-program.
Jag vet att en del inte tycker om att deras hästar ”lär” sig ett visst program/ linjer och förekommer ryttaren men detta har jag absolut inget emot- tvärtom.
Vickes svaghet på tävling (än så länge) är att han är mycket mer spänd inne på banan än hemma och ju bättre han vet vad han förväntas göra därinne, desto bättre är det tycker jag.
I en spänd situation skulle han tex mycket väl kunna byta galopp om jag ändrar vikten det minsta lilla fast han egentligen ska gå i förvänd och om han så att säga ”vet” att det är just förvänd galopp på en viss sträcka så tror jag att denna risk minskar.