Idag valde jag faktiskt att skritta ut Vicke- av flera anledningar.
Dels vill jag ge honom liiite variation från ridhuset om jag kan och dels ville jag se hur han skulle skritta på asfalt och grusvägar- dvs om han skulle visa någon ömhet eller ovilja att gå.
Hade jag inte vetat om att Vicke är skadad hade jag i alla fall inte märkt det under de 40 minuterna vi var ute- han skrittade på helt normalt tyckte jag.
FAN!!! Underbart ju 🙂 jag tror vissta att hårt fast underlag är superbra för honom, Att få röra sig, Att få lite ”pump” i trakterna och igång med cirkulationen kan bara vara till nytta. Det enda jag skulle vara lite nojjig för är för lösa / mjuka / blöta hagar för jag tror det är viktigt att han inte trampar på nån skit som kan ömma honom i lilla hålfoten sas…
När min hade det problemet visade han ingen ömhet på något särskilt ställe som när man hittar hovböld utan typ som liiiite ömhet djupt in överallt varken mer eller mindre någonstans.
iaf skitkul att han gillade det utan att visa protest eller obekvämhet, Ni är ju på G 🙂
Jag kan bara hoppas att du har rätt. Det känns lite som att jag provar mig fram. När jag longerade honom på asfalt för 2 veckor sedan (inför veterinärbesöket) tyckte jag han blev sämre dagen därpå. Kanske var det då för tidigt att gå på hårt?
Jag får kolla läget med benet imorgon- kollar ju pulsen morgon och eftermiddag och så får jag se hur han skrittar på eftermiddagen.
Hagarna har torkat upp bättre och bättre tack och lov.
Ps. det värsta jag gjort som hästägare och så klart pga oförstånd var då jag var ute och gick med en häst (Archie) som visade sig ha FÅNG (!!!!!) i typ en vecka inför veterinärbesöket. Jag tyckte att han gick bättre och bättre ju mer han gick (idag gissar jag att det berodde på att vi gick i snö- hovarna domnade väl bort?!?!?). Att gå med en fånghäst torde väl nästan klassas som djurplågeri? Visar bara hur tåliga hästar är…..