En läsare ville att jag skulle göra ett eget inlägg om gårdagens avsnitt av Ryttareliten så här kommer det!
Som jag skrev till en bloggläsare i mail redan efter avsnittet så tycker jag att serien är jättebra och att karaktärerna växer mer och mer och blir nyanserade.
Har man något innanför pannbenet så tror jag nog att det framgår att deltagarnas liv inte är något surfande på en räkmacka- det är både hårt jobb, inre och yttre press att lyckas, leverera, tjäna pengar och precis som för oss hobbyryttare kan man otroligt snabbt stå och falla med en enda häst.
Just det sistnämnda har jag själv faktiskt inte riktigt tänkt på- jag har snarare tänkt precis motsatsen nästan ”ja, ja…det är väl inga problem när man har så många hästar att byta med”.
Sedan kan man ju vrida och vända på allt.
Alla deltagarna HAR som i alla fall jag ser det tveklöst haft (och/eller har) ”fördelar” som många hobbyryttare inte haft.
Att ha en stenrik pappa som Charlotte är få förunnat, att växa upp på Springfield farm och bara ha TILLGÅNG till hästar, ridhus, ALLT som har med ridning att göra och att som Peder vara uppvuxen i en familj som älskar hästar- visst har det högst sannolikt hjälpt dom alla på olika vis.
Men man ska också kunna FÖRVALTA det man omges av, klara pressen, vilja lägga tiden och energin osv.
Och som sagt; det tycker jag nog framgår i programmet att dessa personer gör.
Förstår och håller med dig i resonemanget. Men funderar dock på en sak ändå.
Det framgår tydligt att både Fredrikssons och Zettermans är företagare. De driver sin verksamhet med ett ekonomiskt tänk. Men vad gör Charlotte? Där verkar det vara far och bror som står för företagandet.
Jag skulle vilja se mer av hur hon och Rasmus driver runt gården? Förädlar och säljer dom också hästar? Jobbar dom med att utbilda andra vid sidan av etc.
TV framställer det mest som om dom ringer pappa hela tiden. Jag vill gärna veta och förstå hur dom driver sin verksamhet också.
Det jag vet är att de undervisar och tar emot hästar/ ekipage för utbildning.
Det som förvånade mig med ”ringa pappa-grejen” var att de inte gjort upp en gemensam plan. Om pappan och brodern bestämt sig för att sponsra, är det inte då naturligt att man sätter sig ner och diskuterar vad man har för målsättning, hur man tar sig dit och vad som krävs för att det ska lyckas? Kommer man då fram till att Charlotte bör ha minst två hästar på GP-nivå och en är på väg att pensioneras, då borde det ju vara rätt självklart att diskutera en ersättare – om det inte finns någon i stallet på väg upp? I mina ögon borde det vara en affärsmässig/strategisk diskussion, men iaf i TV vinklades det ju mer som ”jag vill ha”! Jag har väldigt svårt att tro att det går till så mellan t ex Tinne och Antonia Ax J.
Jag tror faktiskt att TV vinklar det så. Självklart åker Charlotte inte och kollar på en häst utan att ha säkrat inkomsterna först. SVT gillar väl att förstärka hennes lite naiva framtoning. Jag personligen tycker hon och Rasmus verkar väldigt trevliga och jordnära. Medvetna om allt jobb som krävs.
Ja, det är väl roligare att visa ”pappa, pappa, jag vill ha en häst” 😀 Jag har ju träffat Charlotte, och hon är jättetrevlig och seriös i sin satsning, så jag tycker bara det var lite synd att det framställdes så. Och är det en del i en seriös (affärs-)plan så borde det inte vara något som var nervöst att ta upp.
Nu har jag inte sett det senaste avsnittet så med risk att något hände som skiljer sig från tidigare avsnitt så har jag följande synpunkter: Jag tycker att serien är intressant och spännande, MEN jag tycker att producenterna på SVT inte alls är schyssta mot Charlotte eller dressyrsporten. De har satt samman klipp som visar upp henne från ett litet hånfullt perspektiv, som en karikatyr på fördomar om dressyrryttare. När man får se henne tävla (se även kortfilmerna ”Stallet” på svtplay) så får man se mkt korta klipp som ser litet ”struttiga” ut och efteråt då hon är besviken och klagar på något hos hästen. Intrycket man får är att hon får allt serverat och att dressyr är något småfånigt som bara handlar om yta.
Den som tvekar över hennes förmåga kan ju söka på Youtube efter ritter hon gjort där det verkligen framgår vilken kvalitet ekipaget har och vilken prestation det är att rida ett helt GP-program. Nu tror jag ingen i detta forum tvekar, men jag tycker det är viktigt att även dressyren får visas på ett trevligt och rättvisande sätt, inte bara hoppningen.
Jag tycker dressyren framställs som en överklass-sport. Och det är synd, för det finns lika många hängivna och hårt arbetande människor i dressyren som hoppningen.
Om Charlotte är den bortskämda och fjantiga typ som hon framställs som har jag ingen aning om.
Men det är helt klart att SVT har tilldelat personerna helt olika personligheter.
Lisen och Peder framställs som ett helyllepar.
Zetterman som lite buttert axlar huvudansvaret för mamman eftersom pappan svikit.
Jag noterade att producenten heter Bratt i efternamn.
Madeleine, Jag pratade med strix som producerat serien och jag fick uppfattningen att de inte var ”familj” om än avlägset besläktade ”Bratt” (men vet inte detta till 100%) Det var inte skälet till att jag pratade med dem utan bara ett sidospår vi hamnade på.
Jag vet inte mycket om dressyrfolket men ve at Charlotte lever på träningar, clinics, elevgruper och utbildar – säljer hästar. Synd att det inte framkommer alls (iaf inte ännu) Va jag hört är hon både duktig, trevlig och väldigt jordnära i jobbet och kontakten med alla ekipage och ryttare. jag minns att jag för ett par år sedan försökte ragga upp ClaesOlsson butikerna som sponsor och att det visade sig att ägaren är Carlottes pappa och VDn hennes bror så det vart ju ingen liten hoppsponsring av intresse där 🙁
Peder känner jag inte alls mer än att jag vet en hel del om honom genom hans gamla far som jag i sin tur har viss dialog med pga HHK och hans mani för stammar och unghästar. Jens är en riktigt rolig och duktig prick vet jag däremot. Lisen och ”frugan” är samma årskull och L är en sån som figurerat i hennes bekantskapspierferi länge och vad jag förstått är hon både klok, affärsmässig, känslig, öppen och väldigt ärlig. Bra egenskaper.
Zettermans är yngre och jag känner dem inte alls, brukar heja när jag möter pappan oh vet genom gemensamma bekanta varför separationen blev ett faktum och varför sönerna framstår som lite avoga och reserverade gällande ämnet och att ingen av sönerna idag har kontakt med fadern. Säga vad man vill om det men ingen kan ta ifrån Roine faktumet att han är förbannat duktig på häst och vad han gett sönerna för kunskap, ridning och grund att stå på. Sen krävs det väl lite mer än så för att få en familj att fungera.
Det jag menar med de olika personligheterna är inte min egen uppfattning. Utan det som SVT valt att presentera.
Ingen tvivel alls på att roine är en skicklig ryttare och säkerligen hjälpt sina söner att bli så duktiga som dom är idag.
Anledningen till skillsmässan tycker jag är deras egna privata angelägenheter.
Det var just detta jag ville prata om, att de trots mångårig erfarenhet och framgång inte sitter säkra om de skulle bli av med/sälja den bästa hästen (eller om den skulle bli skadad). Jag har, lite naivt, tänkt som du – att de har väl någon annan pålle hemma i stallet som de kan ta med sig istället. Det är så inte många andra yrken där du efter 20+ år fortfarande behöver kämpa för att behålla din position och när som helst kan degraderas väldigt många steg. De lever ett slitigt liv, allihop!
En annan sak jag tänkte på med senaste avsnittet var att jag gladdes så med Rasmus när han fick vara med på träningen för Kyra! Han rider otroligt prydligt och mjukt, tycker jag!
Jag kan berätta en grymt sjuk händelse som visar hur totalt nollställd jag är inom dressyrkretsar, hösten 2011 fanns det en spekulant på en väldigt fin gångartshäst vi hade, vi hade haft honom sen han var 1. först på unghingstbete, sen lösdrift, sen inridning, sen 3årstest, sen utbildning och alla bitar föll på plats, han vart väldigt fin i sina rörelser. Hoppade skittråkigt så han var väl sådär halvointressant att jobba med tyckte jag men han var underbar i sina rörelser på marken. Verkligen utmärkande och graciöst reslig med rena markerade rörelser.
Uppfödaren skulle sälja och meddelade att det skulle komma folk och titta, se honom uppsutten och vara med på en hel träning från iordningställande till genomarbetad.
OK tänkte jag…… phuu fan vilken omständlig spekulant. om alla var såna skulle man ju inte ha tid att göra annat. men men, sambon fick ta det. När dagen kom gick jag in i stallet och sade till att nu kom det en liten tant med nån väninna det är säkert dom som ska kolla på hästen. Jag pekade in dem i stallet, hälsade artigt och gick till mina bestyr.
nere i ridhuset en timma senare hejade jag på damerna igen och presenterade mig. det gjorde de med – hej, Kyra heter jag och detta är Leanne vi står och tittar på XXXX och skulle nog gärna se att han kunde komma upp till oss en heldag för provridningar.
3 veckor senare vart han såld till kvinnan de letade åt. 🙂
Min sambo tycker fortfarande att jag är en idiot som är så dåligt beläst inom dressyrvärldens vem-är-vem och usel på ansikte-namn minne och retar mig ännu för – ”det kom en liten tant”.
Haha jag tycker jag har dålig koll på hoppfolk men lite bättre koll än vad du verkar ha på dressyrfolk har jag nog 😉
Haha det är ju underbart ju, är rätt skönt med folk som inte har koll på allt och alla 😀