Insåg härom dagen varför jag tycker att det finns så mycket läskigheter som kan skrämma hästarna på de rundor man kan rida runt vår anläggning.
Det är liksom inte så mycket det som så att säga FINNS som skrämmer utan det som kan dyka upp från ingenstans- som en clown som hoppar upp ur en födelsedagstårta eller nå´t 🙂 !
Med Kreon var ju ”allt” ett presumtivt läge för att stanna och vägra att gå så han var ingen bra måttstock för ”vad som kan skrämma en häst”, inte Archie heller som hade kunnat gå över eld och vatten utan att blinka.
Men Vicke- han tycker jag beter sig mer normalt om uttrycket ursäktas.
Han passerar det mesta utan att bekymra sig, både kompressorer som är igång, dito motordrivna gräsklippare, bilar som kör centimetrar från honom osv men det är när ett så kallat överraskningmoment dyker upp som han kan bli rädd och sådana vimlar det.
Människor som ligger nerböjda i sina rabatter och som plötsligt studsar upp, hundar som kommer rusande i full fart från ingenstans och ger upp illvrål eller som härom dagen- en mamma som blåste upp ett litet barntält bara någon meter från Vicke.
Tro f..n att han blev rädd, det var så att jag hoppade till i sadeln när tältet bara vecklades ut till full size på en sekund.
Men detta är ju vådan med att rida i närheten av bebyggelse- man kan knappast förbjuda folk att göra vad dom vill i sina trädgårdar och att bara rida på 70-vägen som går utanför stallet känns inte mycket mer säkert faktiskt.
Sedan är det också så olika hur människor som inte är vana vid hästar agerar – många FÖRSTÅR inte att de håller på att skrämma skiten ur ens häst och andra bryr sig rent ut sagt inte.
I fallet med mamman och tältet förstod hon dessutom inte svenska så mina rop om att ta det lite lugnt nyttjade föga.
Så vi får väl fortsätta att få hjärtat i halsgropen då och då, Vicke och jag…..
