Gårdagens inlägg om paraplyers vara eller icke vara på tävlingsplatser fick mig att minnas en händelse för ”tusen” år sedan- på den tiden jag ägde Heron (den stackaren fick vara med om det mesta….).
Hursomhelst; en dag skulle jag skritta ut fast det regnade.
Jag kom då på den eminenta (?) idén att jag kunde skritta ut med ett paraply vilket jag också gjorde.
Jag minns att flera tyckte att det var anmärkningsvärt att det gick men för mig var det inte så konstigt- Heron var som sagt van vid det mesta.
När jag tänker tillbaka på händelsen många år senare tycker jag nog att jag var framför allt obetänksam- inte för egen del måhända men för att jag faktiskt riskerade att möta andra ridande ekipage som jag kunde ha skrämt.
Och även om jag tyckte att jag var lite cool 🙂 som kunde göra nästan vad jag ville med MIN häst så tycker jag idag, nästan 20 år senare och förnuftigare, att man faktiskt får visa hänsyn även mot ANDRA.
Så även vad gäller paraplyer på tävlingar- det står jag för.
Det är väl en bra insikt. Oftas måste man själv haft problemet för att kunna förstå andra, vi behöver nog alla tänka till och visa hänsyn. Har stått i halvkollektiv med unghäst och det var ibland en mardröm. Har man inte haft en unghäst och är kanske ny inom sporten så verkar vissa fatta noll.
Jag har ju fram tills jag köpte Kreon haft hästar som hade gått över eld och vatten med mig utan att höja på ögonbrynet. Tack vare honom har jag faktiskt fått en ökad förståelse för att allt inte är svart eller vitt vad gäller vilken ”pli” man har på sin häst, vad hästar ”ska” kunna tåla osv och det känns bra att ha fått denna nyansering.
Det är väldigt lätt att tycka en massa när man själv har världens snällaste häst…så var det för mig i alla fall…