När jag läste detta mindes jag tillbaka på den tid vi hade en i mitt tycke väldigt ouppfostrad privatägd häst på ridskolan.
Utan att gå in på några mer avslöjande detaljer om själva djuret kan jag säga att MIN uppfattning var att det snarare var hästen som bestämde över ägaren än tvärtom, ägaren älskade sitt djur över allt annat nästan men hade inte alls förmågan att gränsa det vilket märktes på alla möjliga vis.
Minns hur chockad jag blev då jag en gång blev vittne till hur hästen, då ägaren stod utanför boxen, for ut med huvudet och skallade ägaren jättehårt.
Ärligt talat undrar jag om hon inte var van (!!!) för medan jag själv gissningsvis hade fallit medvetslös till marken sa hon bara med den mildaste röst ni kan tänka er: ”men XX (hästens namn) då….”.
Och så var det liksom inget mer med det?!?!?!?
Låter helt sjukt! Undrar verkligen om en häst medvetet gör sådan handling? Hur som helst, jag har alltid FÖRSÖKT att ha mina hästar väluppfostrade. Någonting jag alltid tyckt varit väldigt trevligt är att gå runt och arbeta i stallet medan hästarna står i sin box med öppen dörr. Detta har med alla mina hästar fungerat oerhört bra, men i ett större stall anser jag att det är en onödig risk att ta varför jag mest praktiserat denna lilla trevliga övning hemma i eget stall. Något som jag däremot ALDRIG lyckades lära Rigoletto var att sluta skrapat med framhoven i golvet … Efter 11 år i min ägo så har jag gett upp. Han är ett hopplöst fall på den fronten 🙂
Håller med Liv, låter inte klokt. Hästar mår bra av att veta var skåpet ska stå!
Instämmer så klart.
Ju mer väluppfostrad och lätthanterad en häst är desto lättare blir ens eget hästliv.
Om inte annat är det ju oftast så att NÅGON ANNAN i större eller mindre omfattning OCKSÅ ska hantera ens häst och ju besvärligare denna är desto svårare blir det att finna bra hjälp.