I morse blev det ett ridhuspass väldigt likt det föregående (i förrgår) och med samma fina känsla och resultat.
Tränade mest på skolorna, 10 meters-volter i trav och galoppombyten men provade också att samla galoppen rejält och testa några tramp-embryon i skritt.
Jag tycker att jag har stor nytta av träningen för X i tisdags- jag tänker på de tips han gav mig (att tex hålla ihop Vicke mer i bytena, ha honom rund och inte släppa iväg honom) och det är ju så en träning ska vara när den är som bäst, dvs inte bara hjälpa för stunden så att säga.
Eftersom jag gav Vicke lite extra hagtid i kväll passade jag på att gå en promenad med Soya i närheten av anläggningen innan jag skulle ta in honom.
Och precis som för något år sedan råkade jag idag ut för exakt samma sak: ett får som hade kommit ut från sin gigantiska hage och nu sprang och bäade förtvivlat efter sina vänner.
Förra gången detta hände lyckades jag mirakulöst nog tränga i det fåret i ett hörn och kunde sedan lyfta det i den långa raggen och bokstavligen slänga det över staketet!
Idag hade jag inte samma tur; detta svarta får sprang iväg låååångt utmed staketet och jag bedömde det som lönlöst att försöka fånga in det utan fick tyvärr lämna det åt sitt öde.
Jag kan bara hoppas och tro att dessa får har tillsyn tämligen ofta för jag har ingen aning om vem som äger dom eller hur man skulle komma i kontakt med ägarna.
Sedan tror jag inte att fåret ger sig av från sina artfränder utan det kommer väl att hålla sig i krokarna och där finns ingen trafik eller bebyggelse.
Soya brydde sig i alla fall inte det minsta om den ulliga utbrytaren- tur att det inte vara en hare ha ha ha.
Den lilla backen som jag galopperade upp och ner för några gånger igår. Det kanske inte ens syns att det är en backe på bilden men jag minns ett år då jag gick i den med Archie när det hade snöat jättemycket.
Då märktes (läs: kändes) det minsann och jag var både genomsvettig och högröd i plytet när jag var tillbaka i stallet igen 🙂 !
