För er som har följt min blogg i alla år och som därför rimligtvis GILLAR den (?) är det tur att JAG inte är vad jag skulle vilja benämna den klassiska bloggaren.
Jag, som älskar att läsa och ständigt söker material att följa har sett det hur många gånger som helst:
En jätteentusiastisk person startar en blogg och har sååå mycket att skriva om så det är ingen ände på det hela.
Inlägg produceras i en rasande fart; 2, 3, 4 om dagen- välskrivna, intressanta och som lockar till fortsatt läsning.
Och så håller det på i 2 eller 3 veckor och därefter: INGENTING ?!?!?!
Man har sagt det man ville säga uppenbarligen och sedan blir det inget mer eller möjligen något inlägg i månaden eller så.
Känner ni igen det?
Ja det gör jag! Lika tråkigt som att inte få kommentarer eller svar å kommentarer.
Håller med dig.
Jag tycker det är jättetrist när man inte får svar på sina kommentarer (frågor) och därför har jag också nästan helt slutat att kommentera på vissa bloggar.
Och vad gäller min egen blogg skulle jag nog lägga ner den rätt snabbt om ingen kommenterade för det är läsarnas åsikter, frågor och berättelser som ”gör” en stor del av bloggen tycker jag.
Så sant. Har man skrivklåda är det lätt att skriva, men sen…
Tråkigt också har man märkt att många ”bra bloggnamn” är upptagna just av den orsaken, börjat blogga men slutat efter nån vecka. Men de har inte heller tagit bort sin blogg, utan namnet är fortfarande upptaget. Eller så har bloggaren bara tagit upp namnet och sen aldrig börjat skriva. Vad är då meningen med en blogg? Att bara synas? Att bli läst? Eller att leverera mer eller mindre djupa tankar, sånt man tycker är viktigt, värdefullt, och hoppas att någon någongång hittar ens skriverier och får ut något vettigt ur dem… Hmmm.