Hypotetisk fråga:
Om ni fick välja mellan att rida i ett varmt ridhus där ni (och hästen) skulle bli svettiga efter bara en liten stund men där underlaget var jättebra eller en utebana med mycket sämre underlag (säg lite för djupt eller ganska hårt och stumt) men där det fläktade skönt; vilket skulle ni välja?
Anledningen till min fråga är att jag i ”alla” år har haft en känsla av att jag är mycket mer (för???) petig med underlaget än gemene ryttare.
Kanske härrör sig detta från min tid med Heron som i sig själv hade svaga gångarter och dålig bakbensaktivitet?
På honom kunde olika underlag göra väldigt stor skillnad- han kunde trava allt från mycket dåligt till riktigt trevligt beroende på banans beskaffenhet.
För några helger sedan noterade jag något som jag märkt många gånger förut; att jag sällan väljer samma framridning som de flesta andra om det finns mer än en att välja på.
Man kunde här antingen rida på en utebana som var mycket dammig och ganska tung (underlaget såg inte alls inbjudande ut utan mer ojämnt och som sagt tungt) och ett ridhus där underlaget var vattnat och fint sviktande.
Endast ett fåtal red i ridhuset och den stora majoriteten ute och jag fattar liksom inte varför?
Men hur resonerar ni?
Jag är som du… Väljer hellre ett bra underlag för hästen än ser till min egen bekvämlighet.
Kommer jag till en tävling med dåligt underlag på framridningen så stryker jag mig hellre än rider där.
Bottnar i gamla skador på hästen. Med en annan häst skulle jag inte vara Lika kräsmagad.
Väljer efter underlaget. Det beror på hästen eftersom den är väldigt känslig. Med mina tidigare hästar tänkte jag inte så mycket på det. Nu är det det viktigaste som finns för mig.
Underlaget! Jag åker inte till tävlingar där jag vet att underlaget på framridning eller bana är dåligt!
Min häst tycker inte om när det är varmt, då blir hon trött och seg. Men jag väljer nog ändå underlaget.
Så länge underlaget är jämnt tycker jag inte det har någon jättebetydelse.
Det är ju en fråga som det inte går att svara på. Hur viktigt är underlaget? Typ fem? Nej, det funkar ju inte, eftersom det naturligtvis är en gradfråga och en kombination av faktorer. Vi tycker det är jätteviktigt att ha ett bra hemmaunderlag, och lägger en hel del tid och för den delen även pengar på det. Därför uppfattar vi tyvärr många underlag på andra håll som ”sämre” – relativt det vi är vana att rida på. Sen är ju frågan hur illa det är? Är det ojämnt, dvs olika över banan? Stora stenar? Väldigt djupt över hela? Fastare över hela? Det blir ju en avvägningsfråga gentemot andra faktorer som t ex temperatur, damm, hur mycket andra ryttare är det osv. Finns det olika val på framridningsmöjligheter får ju allt detta vägas samman. MEN om det finns möjlighet vill jag iaf rida sista 10 min av framridningen på ett underlag som är så lika det vi ska tävla på som möjligt – oavsett om det är bättre eller sämre än vad som ytterligare finns att erbjuda. Är det så dåligt att jag inte kan tänka mig att rida 10 min + programmet på underlaget, då får jag ju helt enkelt stryka mig.
Vad jag tycker är mycket positivt är att jag upplever att ”dagens underlag” generellt är mycket, mycket bättre än för 15-20 år sedan.
Då var det inte ovanligt med mörka, tunga bottnar fulla av åratalas gammal hästskit.
Minns med fasa hur man på ridskolan ibland harvade (läs: PLÖJDE) upp botten så att den såg ut som en potatisåker.
Visst trampades detta tunga ner av lektionshästarna relativt snabbt men stackars de djur som tvingades att kämpa sig runt medan det pågick….
Upp-plockningstvång fanns nästan inte heller någonstans på den tiden och tänk vad DET (allt bajs) förstörde underlagen.
Nej, numera är det mycket sällan som jag reagerar över ett riktigt dåligt underlag, på den tiden jag tävlade med Heron hände det ofta.
Skönt att utvecklingen har gått framåt vilket man ju ser på alla möjliga nya material som prövas.
Jag väljer att variera underlag så mycket jag kan hemma så behöver jag inte oroa mig jättemycket när jag kommer till tävling eftersom hästen är van vid det mesta. Jag tror på att rida på alla sorters underlag för att få en mer hållbar häst. Jag kan rida på stumt underlag eller tungt underlag men jag anpassar träning och tidslängd efter det. På tävling ska jag typ rida fram 20 min och sen tävla ca 5 min så då är underlaget inte så viktigt, iaf inte på den nivån jag är på, där ska hästen kunna prestera i vilket fall. Att alltid bara rida på perfekta underlag tror jag är till att göra hästen en björntjänst.
Jag tror absolut på att variera underlaget för att få en hållbar häst- de ”måste” klara av att gå på olika underlag utan att det genast känns som ett jätteproblem.
Men när jag tränar DRESSYR: då vill jag tveklöst ha ett så OPTIMALT underlag som jag kan få eftersom jag då också kräver optimal prestation av min häst.
Ska den verkligen samla sig, ”ge allt den har” osv så vill jag att den ska ha de bästa förutsättningarna för detta.
När jag rider ut eller hoppar kräver jag inte samma ”max-prestation” och då kan underlaget få vara sämre/ annorlunda.
Vissa underlag är dock ALDRIG ok tycker jag (tex mycket lösa och djupa eller väldigt steniga) eftersom skaderisken är större än att hästen ”byggs upp”.
Väldigt djupa kan vara ok i samma syfte som att rida i snö, tycker jag, ridning i strandsand t.ex. Stenigt går väl bort för mig med om det inte är så att jag rider ut på steniga grusvägar. Jag väljer att rida dressyr på bra underlag, där vill jag precis som du ha bra förutsättningar, för mig är det bra ridbaneunderlag eller en bra gräsbana, gräs på sandmark är nog min absoluta favorit. Däremot gillar jag ju inte stubbåkrar som du verkar göra, skrittar lite på dem, lite trav och galopp. Tycker de är hala av halmstrån, kaninhålor, och så under allt det faktiskt bara en vanlig åker. Så det är nog tycke och smak som spelar in också om vad som är ett bra underlag, som sagt så är gräs på sandjord mitt bästa, tror inte det är jättemånga dressyrryttare som håller med om det 🙂 Många hyllar fibersanden till skyarna, jag tycker den är jättebra som tävlingsunderlag men skulle aldrig vilja ha den till vardags, noll glidmoment vilket jag tror sliter på benen oerhört. Hellre lite djupt men med fast botten än hårt (om det inte är rubberground under). Min tränare har hårt underlag men med rubberground med rejäl svikt, annars skulle jag aldrig vilja rida på så underlag. Asfalt och grusvägar gillar jag att trav rejält uppvärmd häst på. Smaken och erfarenheten är lite som baken 🙂
Håller med om mycket.
Fibersand tror jag som du är dåligt att rida på till vardags, i alla fall om man rider i ridhus 4-5 dagar i veckan vilket jag kan göra på vinterhalvåret. Men jättebra att tävla på- gjorde det senast idag. Hört samma resonemang på annat håll också.
Om underlaget är lite djupt måste det vara med fast botten- hästens ben får liksom inte ”wobbla omkring”, då tror jag att risken för vrickningar och andra skador är stor.
Vad gäller stubbåker har jag egentligen mycket liten erfarenhet att rida på detta underlag- har bara gjort det sedan jag flyttade till nuvarande anläggning.
Jag GISSAR att det är skillnad på åkermark och åkermark och att viss lämpar sig mindre bra att rida på. En annan faktor är ju om det har regnat massor eller om det har varit ökentorrt i många veckor- lagom är bäst och då tycker jag att min häst har ”gungat på” fint vilket han inte gör på tex hårda underlag som exempelvis vår gräsbana oftast är.
Det är klart att underlaget har stor betydelse, men det allra viktigaste är att variera underlaget.
Jag var på en tävling i närheten av ditt stall för två år sedan.
Framridnigen var på ett ojämnt ganska hårt underlag med en hörnet under vatten. Tävlingen gick inomhus på en potatisåker, när jag red en travökning så försvann min lilla häst i djupet. En gång, aldrig mer där.
Annars är jag ganska tolerant för att jag varierar med uteritt, padock och ridhus.
Jag tycker det viktiga är att växla underlag. Enligt mig så ska en häst med goda gångarter behålla samma takt och steglängd oavsett underlag, om det så skiftar mellan grus, gräs och även asfalt.
Takt och steglängd möjligen men schwungen, som är sååå viktig påverkas ju hur mycket som helst av underlaget.
Tror få hästar dansar fram på samma sätt på asfalt och grus som på ett bra ridhus/ridbane-underlag.
Jag rider också på mycket varierande underlag, avskyr dock HALA eller BOTTENLÖSA underlag så där rider jag inte (eller jo det har hänt, har tävlat på sådana underlag vid några tillfällen och min häst tuffar på även där så jag har inte utgått).
Däremot rider jag mycket på väldigt hårda underlag, min egen ridbana (ska byggas ny) är t ex väldigt hård. Men där är det som flera sagt bara att anpassa ridpassen efter underlaget tycker jag 🙂 Ibland vill man såklart slippa anpassa och kunna ”harva” någon övning men då försöker jag alltid få tag på bästa möjliga underlag.
Temperatur, nederbörd eller banans placering spelar ingen roll för mig. Min häst och jag svettas så lätt så vi är alltid genomsvettiga innan vi kommer in på banan oavsett 😉