Kände att jag ville skriva mer om det här med avlivning i ett separat inlägg då en kommentar hade blivit för lång.
En sak som jag tycker är noterbart vad gäller avlivning av inte bara hästar utan ännu mer hundar och för all del katter också är hur skuldbelagt detta kan vara.
Det är inte ovanligt att det finns mycket åsikter hos ANDRA hur detta BÖR ske och avviker man från detta kan man ses som en ”dålig” djurägare eller i alla fall bli ifrågasatt, direkt eller bakom ryggen.
Har många gånger hört att man är ”skyldig” djuret att närvara tex och detta skitsnack gör mig väldigt upprörd då det antingen skuldbelägger den som inte varit närvarande eller gör att någon som egentligen inte ville närvara känner sig tvungen att göra det, bara för att inte få onda ögat av omgivningen.
Låt mig klargöra en sak; man är inte skyldig djuret ett skit höll jag på att säga!
Jo, ett bra avslut men sedan hur detta ser ut kan variera på tusen sätt.
I så fall tycker jag att man är mer skyldig att försöka se till att ens djur är så accepterande mot andra människor att inte allt står och faller med ägaren och dennes närvaro.
Jag VET att det finns undantag; enstaka djur som bara litar på ett fåtal personer osv men generellt bör ett normalt funtat djur inte fara illa om en vilt främmande person håller det de få sekunder (vid bultning) som tex en avlivning av häst tar.
Vill man närvara ska man göra det för sin egen skull och inte för andras och som jag redan har nämnt tycker jag inte att det är lämpligt att stressa upp djuret om man ska stå och storgråta hysteriskt.
Jag har aldrig ångrat att jag inte varit med när mina hästar togs bort och hade jag kunnat slippa avlivningen av Soya i våras hade jag gärna avstått.
Men hon vantrivdes verkligen på djursjukhuset och fick vid en tidigare inläggning hämtas hem tidigare enligt veterinärens önskemål eftersom hon var så stressad och min fd man var ännu mindre lämpad att vara med på avlivningen då han var så ledsen och säkert hade stressat henne av gråt.
Så där gjorde jag vad jag ansåg var det bästa för hunden men jag hade som sagt gärna sluppit även om jag vet att många hade tyckt att det var konstigt.
Jag önskar i alla fall att detta skuldbeläggande skulle upphöra- det är jobbigt nog ändå att mista sina djur utan att andra ska ha åsikter om hur det ska ske för att det ska vara ”rätt”.
Håller med!
De enda gånger jag tycker man ska skuldbelägga djurägare är när dessa lämnar in fullt friska djur för avlivning. Undrar hur man är funtad när man exempelvis skaffar en katt och sen ett år senare har tröttnat? vet man inte att en katt kan bli 15 år gammal.
Är sååå trött på att människor skaffar djur som om att det är en slit och släng vara! oansvarigt och så korkat att man blir trött.
Instämmer helt!
All heder åt de organisationer mm som oförtrutet försöker finna nya hem för oönskade djur som många gånger skaffats ogenomtänkt.
Tycker inte alls att man bör skuldbelägga någon för att avliva ett friskt djur. Jag äter friska avlivade djur var och varannan dag. Varför gör vi skillnad på en frisk kalv och en frisk hund? Dubbelmoral anser jag och anser även att döda djur inte lider.
Håller med och därför äter jag inte heller kött, vilket jag inte anser man kan göra och ändå vara ”djurvän”
Döda djur lider givetvis inte men behandlingen innan betyder allt. Samma resonemang går ju då för övrigt att applicera på människor…vilket de flesta tycker är makabert men ikke desto mindre sant.