Idag funderar jag över fenomenet ”15 minuter i rampljuset” och hur ”alla” numera kan uppnå det; tack vare Facebook och andra sociala media.
Man ger någon framför en i kassakön en femma eftersom hen saknar tillräckligt med pengar till blöjor eller så hittar man en skokartong med 5 kattungar i skogen, berättar om ovan på Fejan och vips så har man fått sina minuter i rampljuset!
Bra eller dåligt?
Tja…mestadels bra och harmlöst eftersom jag tyvärr ibland nästan får känslan av att folk inte hade brytt sig om att vara dessa goda samhällsmedborgare om de inte hade chansen att få lite medial cred för det också….
Det finns (nästan) ingen genuin altruism i samhället, och om folk gör goda gärningar av en självisk orsak (också), så är det fortfarande bättre än om de inte gjorde den alls. Delandet på sociala media kan tyckas löjligt, men det sprider också bilden av ett gott samhälle i sin enkelhet och det kan aldrig vara fel, som motvikt till all annan skit. Sen kan man tycka vad som helst om denna uppvisning, inte hålla med eller inte vara beredd att göra samma sak, vilket givetvis är helt okej.
Instämmer!
Tycker alltid det är lite lustigt när Expressen eller Aftonbladet har en artikel om någon som gjort en god gärning (av varierande magnitud dessutom liksom du antyder) och sedan visar det sig att det är ”välgöraren” själv som kontaktat media.
Tycker man inte att det snarare får en att framstå i lite konstig dager om man är så imponerad av sig själv för minsta lilla goda handling att man känner att detta är det minsann nyhetsvärde i?
Nästan alltid är det ju trots allt så att de som gör mest säger minst om det.
Exakt!