Idag har vi varit hos Olof och tränat.
När jag skulle visa några galoppslutor insåg jag hur mycket det svåra piruettarbetet har hjälpt oss- plötsligt kändes slutorna mycket lättare.
Det kändes som att Vicke blev glad över att han ”bara” behövde gå samlat i sidled och inte ”runt sig själv” och så är det ju ibland; att när man börjar träna på något svårt så känns det som tidigare var svårt en hel del lättare!
Har också märkt att Vicke både fäller och håller på att återgå till den långt mörkare färg än den han haft tack vare de intensiva solstrålarna hela sommaren.
Om några veckor blir det dags för den första klippningen gissar jag- den brukar äga rum innan jag fyller år i början av oktober.
