Den gångna veckan inleddes med stallflytt och så här långt är jag hur nöjd som helst och tror att Vicke är det också.
Han trivdes förvisso ypperligt även i Södra Sandby och hade säkert gärna stannat kvar om han fick bestämma men som jag brukar säga: ”den som betalar bestämmer” och det är ju trots allt jag 🙂 !
Och i och med flytten så kommer jag att betala avsevärt mindre i stallhyra, få ett ännu bättre ridhus (med speglar), fri tillgång på halm och superfint analyserat ensilage så det fällde avgörandet.
Annars går gossen ”som tåget”, jag är mycket nöjd med ridkänsla han ger om vi borträknar gårdagens tramsande på tävling då Vicks hade en hel del åsikter om några jättekrukor med blommor som ramade in domarbordet.
Så klart irriterande som f..n men jag har ingen lösning på detta annat än att undvika just denna tävlingsplats framöver; han har nu åbäkat sig där fler gånger än vad som är ok. Och vi lider inte brist på tävlingsplatser i Skåne precis så det är inga bekymmer.
Det där gloendet håller han på med hos Olof också; där finns 4-5 ”sockerbitar” som står utmed sargen men ofta på olika platser från gång till gång.
Och trots att min gosse egentligen är en hopphäst från början och verkligen inte borde titta på hindermaterial så gör han det ständigt.
Jag skrattar mest åt det på träning för det går över efter något varv men på tävling är det mindre roligt så klart även om det har blivit mycket, mycket bättre över tid.
Är det inte det ni behöver träna på då? Jag uppfattar det som olydnad, lite som en vägran i hoppning.
Man kan absolut kalla det en form av olydnad (att titta på saker och skygga) om man vill.
Hur ska jag träna bort det menar du?
Hur mycket tror du att ditt eget huvud spelar in i att din häst tittar på saker? Förväntar du dig att han ska titta? Såg du blommorna på tävlingsplatsen innan du kom in i manegen med hästen? Kanske tog du till och med kortet till bloggen innan ritten med tanken ”det här ska jag skriva om”? Spänner du dig när han börjar skygga och spänner till? Kan du ändra din ridning på något sätt när han blir spänd? Kanske rida lätt och försöka lägga ner honom i formen och ställa honom bort från det läskiga? (kanske du redan gör men om inte kan det ju vara värt att testa)
Jag tycker det fungerar bäst att inte göra någon affär av gloendet utan bara rida som vanligt.
På tävling är det så att Vicke brukar acceptera det han initialt glodde på efter 2-3 varv.
Vissa domare ger dock startsignal så snabbt att jag inte hinner få honom avspänd- så var det igår.
Ska kanske tillägga att detta med ”gloendet” har varit en grej hela tiden, i olika grad.
Innan jag köpte Vicke tävlades han av en mycket skicklig och extremt rutinerad ryttare.
Vicke tävlade i perioder mycket frekvent med denna ryttare och ibland glodde han mycket, ibland lite och ibland inte alls.
Vicke verkar ju inte vara en ouppfostrad eller ovillig häst för övrigt så vet inte om jag skulle kalla gloendet olydnad direkt. Han har kanske bara lite mer kontrollbehov? Vissa hästar är ju ”spejare”. Tror ju inte att han tänker nej nu jävlar skall jag bråka med Birgitta och låtsas att jag är rädd för buskar.
Enligt min 30-åriga erfarenhet finns det olika typer av ”gloende” och också olika sätt att få bukt med detta beroende på anledning, hur skicklig ryttaren är, hur mottaglig hästen är för korrigering/ idog träning osv osv. Det finns ingen absolut sanning eller en universallösning/träning som kan appliceras på alla hästar och ryttare.
Jag har däremot erfarit att om en häst är snäll/ lydig/samarbetar i 99 fall men i det 100:e fallet protesterar så gör den inte det för att djävlas utan för att den har ett genuint obehag- fysiskt eller psykiskt (något förenklat).
Min häst har ”alltid” varit tittig med vissa saker, inte bara med mig i sadeln så även om det enkla svaret hade varit ”det är något DU Birgitta gör/ inte gör som påverkar hästen” så är det tyvärr inte så lätt.
Att sedan en skickligare ryttare hade kunnat dölja tittigheten bättre, få Vicke mer avspänd snabbare – kanske/ troligen.
Och visst har massvis med ”chanser” sjabblats bort pga denna tittighet på tävling men jag är ändå inte det minsta bekymrad eller liksom tänker att jag måste jobba med detta; jag anser att jag redan gör det jag kan.
Hästen glodde på en kortsida i ridhuset i förrförra stallet i över 3 år, han glor hos Olof trots att han är där 1-2 gånger i veckan men det stör ridningen otroligt lite eller i alla fall mig.
Hade jag önskat att Vicke inte glodde: absolut.
Men som sagt; är problemen inte större än vad JAG upplever dom (och det är ju trots allt MIN häst) så gör jag ingen affär av det.
Den dagen vi blir uttagna till EM, VM eller OS 🙂 kanske jag blir mer bekymrad men just nu är det lugnt 🙂 🙂 🙂 !
För övrigt ”vet” ju alla som följt oss i 5 år att Vicke oftast är den underbaraste häst att rida på alla vis.
Jag rider 99 gånger av 100 ut ensam tex; även på främmande platser och det hade jag givetvis inte gjort (jag är INGEN tuff ryttare ) om min häst var helt nipprig och glodde på allt och överallt.
Jag tycker att du resonerar väldigt sunt och klokt Birgitta. Och apropå att det skulle kunna jämställas med olydnad: Nej!
Det är levande djur det handlar om, inte maskiner. De måste också få ha rädslor, ”fobier” etc. De går inte runt och tänker ut saker de skall bråka om!