Ett ämne jag berört flera gånger förut….
Läser om en sida för ryska omplaceringshundar på Facebook där svenskar erbjuds att hjälpa dessa djur till nya hem (i Sverige).
Här en trebent hund som man vill omplacera och nu känner jag bara; har det inte gått för långt?
Blocket vimlar av svenskfödda fullt friska hundar och vi ska alltså importera trebenta djur från andra länder och för några tusen?
Tja…visserligen gör man som man vill men varför man ska gå över ån efter vatten och dessutom ta sig an handikappade djur…nej, det skulle jag personligen aldrig göra.
Att ha djur är underbart men kan också vara förenat med massvis med bekymmer gällande djurets hälsa och mentala status.
Då skulle i alla fall jag välja ett på pappret så friskt och ”väldokumenterat” djur som möjligt- då har jag gjort vad jag har kunnat för att förhoppningsvis slippa diverse problem och sjukdomar.
Håller med dig. Häröver är generella åsikten att katter inte är värda nånting, de springer oftast vind för våg eller är ”utekatter” vilket betyder att eftersom de inte kastreras så finns det 5-6 månaders honkatter som har ungar folk skaffar söta valpar som sen blir stora och jobbiga som dom sen skänker bort gratis på gumtree. Man blir knäpp.
JA det har verkligen gått för långt, vi har så många hundar i Sverige som sitter på hundstall, fosterfamiljer samt alla på tex blocket, Fb grupper mm. Vill man ha omplaceringshund så börja här hemma först.
Ja det håller jag med om – det finns redan så många omplaceringar i Sverige, bara att kontakta hundstallet om man vill ha en ”rescue”
Jag har mer än en gång läst om ”importhundar” som både haft sjukdomar som vi nästan har utrotat i Sverige och som, efter ett flerårigt liv som ”herrelösa” i hemlandet har haft svårt att anpassa sig till att bo i lägenhet. Några har rymt mycket kort efter ankomsten.
Jag fattar absolut att allt möjligt kan drabba även hundar med de bästa förutsättningar bla bla bla.
Som tex min förra hund Soya som fick epilepsi vilket var ENORMT påfrestande på tusen olika vis.
Men ATT tex kunna ha en dialog med uppfödaren, veta hur hundens uppväxt sett ut, hur andra syskon utvecklats, kanske ha möjlighet att ha hunden på prov (vilket vi hade med Soya- otroligt skönt då min fd man aldrig hade haft hund förut) osv- det är mer värt än vad många förstår förrän det är för sent så att säga.
Absolut skall vi inte importera ofta halvt eller helt förvildade hundar från Östeuropa. De kan dessutom bära på smittor.
Angående att adoptera hund i Sverige måste jag dock säga att merparten hundar som hundstallet förmedlar verkar vara väldigt problematiska att äga. Senast förra veckan såg jag en hund som tydligen inte ens klarade av att SE en annan hund (?!?). De söker nästan bara hem med obefintlig ensamtid, utan barn, utan andra djur. Jag tycker faktiskt att många av deras hundar låter närmast farliga och skulle aldrig adoptera från dem.
Oj!
Har ingen koll på Hundstallet men om det är som du beskriver det låter det inte alls bra.
Jag är INTE för ”räddas till varje pris”- det kan bli farligt för alla inblandade och ”oskyldig omgivning”.
Annars har i princip alla hundar jag ägt varit någon form av omplaceringar och det har varit bättre än man kunnat önska så det kan jag absolut rekommendera i sak.
Nu spetsade jag till det lite kanske men jag har absolut reagerat på hur många beteendeproblem deras hundar verkar ha.
Om jag letade omplacering skulle jag inte leta hos dem utan hellre kolla hos seriösa uppfödare eller rasföreningar. Har absolut inget emot omplaceringar i sig såklart. 🙂
Jag skulle också leta hos uppfödare först. Både Soya och Molly kom via 2 olika uppfödare.
Jag har två handikappade djur från djurhem. De har båda hjärtfel och katters motsvarighet till HIV. Men med medicinering är de som vilka katter som helst. Har aldrig ångrat jag vågade adoptera båda trots detta. Enda inskränkning är att de inte får vara utekatter pga immunsjukdomen. Men jag har inga utekatter hur som helst så det lider jag inte av. Inte de heller, de har en stor innätad balkong att vara på.
Jag ska kanske förtydliga att jag tycker att det är fint och bra om folk vill ta sig an ”defekta” djur (beroende på grad av handikapp/skada/ sjukdom förvisso…ibland är det bättre att djuren får somna in) men ska vi verkligen importera dessa djur från andra länder?
Nej, det tycker inte jag utan ser hellre att de djur vi har inom landet tas omhand.