Deltog nyligen i en diskussion på nätet som handlade om hur ofta och i vilket syfte man rider ut och ställer nu samma frågor till er!
Hur ofta rider ni ut?
I vilket syfte rider ni ut; som konditionsträning, för att ge hästen en återhämtning från annat arbete, som omväxling, för att ni själv tycker att det är roligt/ roligare än xx…?
Jag har själv aldrig varit något större fan av uteritter trots att jag för det mesta har haft både vettiga uteridningsmöjligheter och snälla hästar.
Jag tycker helt enkelt att det är roligare att träna dressyr och hade gärna gjort detta 6 dagar i veckan 🙂 .
Eftersom jag dock tror mer på varierad träning och varierat underlag så rider jag trots allt ut minst 1-2 gånger i veckan även om det också är lite i jämförelse med en del andra ryttare.
Hästen jag ägde innan Vicke (Kreon) var jättejobbig att rida ut ensam på och jag förstår om ”man” undrar varför jag trots det envisades men dels ville jag verkligen ge honom variation och inte ge vatten på kvarnen ”dressyrkärringar är fegisar som låser in sig i ridhuset 6 dagar i veckan” (tråkig inställning som florerar och som tyvärr också stämmer i en del fall….) och dels ville jag inte att hästen skulle ”bestämma” var vi skulle rida (dvs ”inte ut”).
Sedan förespråkar jag verkligen inte att man ska rida ut till varje pris- därtill är olycksrisken för stor.
De gånger jag själv rider ut försöker jag ha ett syfte med ritten; antingen att tex träna styrka genom klättring eller kondition genom långa galoppass eller bara som en mental break efter några dagars dressyrjobb.
Med sällskap tycker jag att det är mycket roligare att rida ut men då bara om man som både ryttare och hästar är på samma våglängd.
Jag vill inte rida ut med någon som bara flänger iväg i slängtrav/ jättesnabb galopp och inte heller rida med hästar som håller en helt annan takt än min i de olika gångarterna.
Att hela tiden sitta och bromsa eller driva min häst i skritt har jag fått göra flera gånger och det är inte det minsta rogivande utan skapar bara stress hos mig.
Men om hästarna håller samma takt och man själv har trevliga diskussioner med den andra ryttaren medan man rider kan en uteritt vara hur mysig som helst.
Har tillgång till en rakbana (en slinga som man måste vända på) som är cirka 1 km lång. Underlaget är blandat mellan anlagd grus, sand och djupsand och underhålls väl. Rider där minst 2 ggr/vecka och utöver det joggar ofta fram/av där. Kan göra allt ifrån konditionsjobb där till en liten mysig skritt-tur. Har fina skogar att rida i, men vill inte rida där själv då det är för långt bort om något händer.
En äldre hopphäst red jag på rakbanan 4-5 dagar i veckan. Den mådde bäst av att röra sig rakt fram och få ha kul.
Min häst är inte så kul att rida ut på, spänd, tittig och snabb på att slänga sig och fara iväg, och inte heller 100% trafiksäker, vi har mkt landsväg runt anläggningen och jag anser det inte alls vara säkert att rida ut honom. När vi har sällskap så skrittar vi runt hagarna eller hoppbanan, men jag ger mig inte ut på vägarna, däremot så promenerar jag honom en hel del, känns säkrare med mig på marken helt enkelt, och jag kan ha honom i lina.
Det blir därför (tyvärr) mkt ridhus för oss, men jag varierar så gott det går, mkt arbete över bommar, 1-2 dagar longering/tömkörning i veckan osv.
Tycker inte man ska ha dåligt samvete för om det blir mkt av det ena eller andra, tror alla gör så gott det kan. Jag har tex stått i stall där vi inte haft ngn ridbana men istället fantastiska uterittsmöjligheter, och då får man lägga upp sin ridning efter det istället.
Ungefär som du. Tyvärr har vi ganska begränsade uteridningsmöjligheter hos oss, om man inte inräknar stranden vår o höst, samt 2 terränghagar vi kan rida i. Finns tallskog, men väldigt mycket rötter, så mest skritt där. Tyvärr inga backar, förutom en pytte i ena hagen. Händer att vi åker iväg o rider i någon skog. Både hästen o jag gillar uteritter, men jag känner att jag blivit mer mesig med åldern…. Gällande galopp iaf, katastroftänk: om det flyger upp en fågel framför oss, o hästen kastar sig….. osv
Tycker de är viktigt att hästarna får gå på varierande underlag och inte bara i ridhus elr liknande. Dagens sporthästar dras med för mycket hältor och tycker de är rent sorgligt att agria startade projekt stoppa hältan. De visar på att vi är alldeles för dålig på att variera träningen ..
Rider ut av flera anledningar och ”hur jag rider ut” varierar med dem. Rider ut för variation, stimulans, miljöträning, byte av underlag, styrka, kondition, avslappning m.m. Ibland bara skrittar vi, ibland klättrar vi lite i backar och kliver över grejor i skogen, ibland är det mer kondition och mkt galopp. Dessutom blir hästarna ofta väldigt mjuk och lösgjorda när man ridit ut. Jag har haft hästar som varit skitjobbiga att rida ut på och då har jag i vissa fall fått anpassa mig lite t ex inte rida ut när det är dåligt väder, inte välja vissa rundor osv men ut har vi alltid kommit. Min nuvarande häst är helcool att rida ut på, hon älskar det och jag rider ut betydligt mer på henne än på andra jag haft, jag tror att hon skulle tröttna snabbt om vid bara red på banan.