I morse åkte Vicke och jag till Olof, vi har någon minuts kortare körväg dit från nya stallet.
Olof skojade om att vi skulle kunna rida hem till honom över Revingefälten men det hade nog tagit några timmar så det kommer vi INTE att göra ha ha.
Fokus idag låg på skolorna som vi fick till riktigt bra.
Jag konstaterade åter att när Vicke glor på ”saker” (en stol, hindermaterial, whatever) längre fram på kortsidan, vilket han kan göra hos både Olof och i ridhuset där jag tränar för Nina så bidrar ju även DET enormt till att något vi redan har svårt för blir ännu svårare för då vill ju Vicke inte gå åt det hållet och att både få till böjning, tvärning, rätt väg och ja…ni fattar…på en motvillig ål..nej, det underlättar inte.
Ibland kommer vi in bra i rörelsen men ”tappar det” efter några steg men nu känner jag i alla fall direkt när det händer och har också en strategi- jag fortsätter hellre i skritt och korrekt än låter honom trava vidare i en ”tappad sluta”.
Med ihärdighet kommer detta att bli bättre och bättre i stället för att jag tillåter Vicke att smita.
Hade över lag en bra känsla hela passet och kunde köra hem mycket nöjd.
