Härom dagen hyrde jag och Henrik en film, och jag som valde den missade helt att det var en musikal (The greatest showman).
Och är det något jag inte gillar så är det när det ständigt brists ut i sång i filmer= fiasko med andra ord!
Detta film-skrålande påminde mig om senast jag såg en musikal; det var måååånga år sedan och även då ett misstag, dvs jag hade inte förstått att det var en ”sån” film.
Jag skulle gå på en nätdate och planen var att se Moulin Rouge med Nicole Kidman, en skådespelerska jag alltid gillat.
Daten föll mig inte det minsta i smaken och när det sedan började sjungas i filmen satt jag och överlade med mig själv under hela föreställningen om jag skulle resa mig upp och gå eller stanna och plågas.
God uppfostran sa mig att man inte gör så men jag verkligen led och det var ren viljestyrka som höll mig kvar i biografstolen.
När filmen äntligen tog slut FLÖG jag upp och tackade min date varefter jag rusade till min bil i en sådan fart att Usain Bolt hade sett sig besegrad om vi hade sprungit ikapp.
Det blev inte fler dater med den just den killen (däremot träffade jag min fd man en tid senare) och inga fler musikaler förrän härom dagen 🙂 !
Usch ja, för o inte tala om revyer *rys*
Huuuu ja!!!!
Hahahaha… Påminner mig om när jag var på dejt och såg filmen om Che Guevaras sista krig i Bolivia eller var han nu var och hasade omkring i djungeln. Filmen kändes sååååå lång och Che Guevara framstod som så otroligt osympatisk så när CIA äntligen (enligt mig) sköt honom så blev jag så lättad att jag ville applådera.
På väg ut från bion frågade min dejt vad jag tyckte varpå jag svarade – med emfas – att ”det enda jag gillade var när de sköt honom”. Då fick jag ganska onda blickar från några medlemmar ur Lunds rödvinsvänster kan jag säga.
Ha ha ha!!!!
Ha ha. Påminner mig om när jag nyförälskad för många år sedan var på bio och tittade på någon clint Eastwood film.
Svartvit har jag för mig. Tror jag sov en stor del av filmen.