Till vissas säkert stora sorg är det idag den första arbetsdagen efter många möjliga ledighetsdagar som jag gissar att man har utnyttjat om man har kunnat.
Jag jobbar ju på schema så för mig har det i det hänseendet varit business as usual men det har ändå varit lite….tja…förvirrande….med alla röda dagar med stängda affärer osv.
Nu börjar skolorna igen, alla arbetskamrater kommer tillbaka osv och en del av mig kan tycka att det är skönt.
Hos Nina var det utan tvekan business as usual i alla fall och om det har jag inte så mycket nytt att rapportera; vi tränar på och förbättrar oss nästan hela tiden men med små, små steg.
Dressyr är ju ett ”pillerijobb” utan dess like och jag har dessutom nog aldrig ridit så fokuserat och behövt tänka i princip i varje steg som just nu.
Men jag har heller aldrig befunnit mig på denna höga nivå med någon häst; jag har varit där och nosat med flera hästar och i olika rörelser men har tex inte haft någon häst som piafferat så bra som Vicke eller gjort ettor och knappt tvåor.
Inte för att vi tränar på just ettor över huvud taget hos Nina men nivån på träningen är ändå förhållandevis hög för mig och det kräver otroligt mycket av mig som ryttare.
Glömde förresten att berätta (om intresseklubben antecknar) att jag när jag skrittade ute igår träffade ägaren till det stall dit ”min” gamla katt Gullis självmant flyttat.
Hon bekräftade åter (jag förhör mig då och då via Messenger 🙂 ) att han lever och har hälsan och jag hoppas att det bådar gott att hennes förra stallkatt blev 16 år gammal.
