Noterar sedan typ 1-2 år tillbaka att allt fler använder ”en” där man tidigare lätt skulle ha skrivit ”man”. Mest just i skrift, har hittills bara haft en arbetskamrat som fullständigt naturligt sa ”en”.
Jag, den förändringsobenägna, gör det inte; faktiskt inte bara för att jag är just obenägen till förändringar utan mycket för att det för mig låter/ ser….tja…dumt ut säger jag i brist på bättre ord.
Och när jag skriver ”man” tänker jag verkligen inte på ”en man” (person av manligt kön).
Har ni anpassat er till ”en” eller säger/ skriver ni fortfarande man?
Jag skriver (och säger) man i de sammanhang du menar. Aldrig en.
Jag använder inte heller hen, utan han, hon, den eller personen.
Jag kommer från Bohuslän och där är det dialektalt att säga ”en” i stället för ”man” (som pronomen såklart, inte som substantiv). Men jag säger ändå i regel ”man”. Men i possessiv form ”ens”. Använder någon enstaka gång ”hen” när det är oväsentligt vilket kön det handlar om, men oftast om jag pratar om obestämt kön så använder jag ”de/dem”.
För mig har det varit ngt dialektalt men märker att det har börjat ändras mer och mer. Jag är van vid att säga och skriva man och gör det oftast men kan nog tycka att en kan vara ett bättre alternativ egentligen. Inte för att man tänker att man är en man, för det gör vi inte medvetet men det betyder ändå ngt att språket är format så att vi använder man när vi pratar om ngn i allmänhet, det kommer ju från att mannen är normen och därför skriver och säger vi man när vi menar människor. En är ju könsneutralt och det ska inte underskattas hur stor roll sådana småsaker spelar in. Jag är ett fan av att använda hen också när det inte framgår kön, man inte vill skriva kön eller när det saknar betydelse vilket kön det handlar om.
Håller helt med dig, tycker också det ser/låter jättemärkligt.
Personer som säger/skriver ”en” tror jag är samma typ av personer som använder ”hen”.
haha