Det jag ska skriva om nu är ett fenomen som jag har funderat över sedan säkert 30 år tillbaka och det är precis samma sak nu, i dessa ”Corona-tider” och allt….
Det talas tex nu om massarbetslöshet pga Corona, ändå finns det branscher som inte hittar tillräckligt många att anställa?
Som ett exempel vet jag företag som söker målare och snickare- tydligen är det brist på dessa för ”man” får inte folk (hört av de som faktiskt jobbar i branschen).
Förra sommaren pratade jag med en man som drev en fönsterputsar-firma.
Han berättade att han erbjöd 26.000 i månadslön för detta okvalificerade arbete (dvs ingen utbildning krävs) men han hittade ändå inte tillräckligt många att anställa.
Just dessa exempel är sådant jag säkert vet och inte bara har hört/ läst om men jag är övertygad om att det inte är något unikt.
Ser även i min egen ”bransch” hur svårt det kan vara att få timvikarier till vad jag själv skulle betrakta som rena drömjobbet om jag var student.
Men intresset för att ”jobba extra” är så svalt ibland att jag nästan baxnar.
Sedan ska jag absolut inte dra alla över en kam; jag vet de, som liksom jag själv gjort i många år, jobbar långt mer än heltid så den kategorin finns också, absolut.
Men denna snedfördelning där det finns grupper i samhället som inte jobbat på ÅR medan andra som sagt jobbar mer än heltid; jag önskar verkligen att det kunde jämnas ut lite bättre.
Och allt handlar inte om att man behöver utbildning så vad beror det då på?
Igen; jag vet att det finns massvis med undantag OCKSÅ men jag har sett och hört för mycket för egen del för att bara avfärda ”det finns jobb om man vill jobba” som en skröna eller fantasi.
Sedan fattar jag absolut att en del jobb är både tråkiga, ”själsdödande”, ansträngande, dåligt betalda osv men om man inte kan försörja sig på annat vis (a-kassa och försörjningsstöd exkluderat) så menar i alla fall jag att man får bita ihop….tills något bättre dyker upp.
Så har jag själv gjort och slitit med alla möjliga arbeten som andra rynkat på näsan åt.
Jag minns så väl när jag diskuterade detta med en klient för många år sedan som hävdade att ”det var lätt för mig att sitta där på min fina stol för jag visste inte vad jag snackade om”.
Men sorry grabben….jag om någon vet precis!
Jag har både arbetat med lokalvård, hotellstädning, fabriksarbete, tunga stalljobb och dylikt och är otroligt glad att jag har den erfarenheten i bagaget.
Jag vet hur jag kan lösa eventuella ekonomiska bekymmer och jag kan göra det igen.
Håller ni med mig eller är jag helt ute och reser?
Håller med! Jobb finns det men kanske inte alltid det man helst vill ha…
Jag håller verkligen med. Alla jobb ger dessutom någonting: man lär sig saker, får perspektiv, träffar människor. Ja, samlar på sig erfarenheter helt enkelt, såväl bra som dåliga (med de är också värda något). Här i Sverige har vi det dessutom så väl förspänt att i princip alla har möjlighet att plugga till ett kvalificerat yrke via folkhögskolor, yrkesutbildningar, högskolor och universitet, ifall det nu skulle vara ett argument att man inte vill ha ett okvalificerat jobb… Men själv känner jag många som bara ”fått in en fot”, typ som butiksbiträde, och därifrån tagit sig framåt i organisationen. Svårt och mödosamt? absolut, men också en väg att gå om man inte vill/kan plugga sig till sitt yrke.
Ibland undrar man faktiskt. Jag är utbildad undersköterska, har 10 års erfarenhet, vården skriker efter folk. Får jag jobb? Nej. För att jag bor utomlands men ville flytta hem. Och jag är inte ensam, är med i en FB grupp för hemvändande svenskar, många har svårt att få jobb trots att de har utbildning och erfarenhet i yrken där det är brist. Själv har jag gett upp och stannar utomlands.
Oj! Det låter ju helt galet! Har du någon teori om varför det är så?
Jag tror det är för att man har en adress utomlands. Blir lite Moment 22. Utan jobb får du ingen bostad i Sverige och utan svensk adress får du inget jobb.
Jag har en 19-årig son som snart är desperat efter jobb. Han har sökt och anmält intresse på massor. (- Han har sökt till universitetet till höstterminen men tveksamt om han kommer in i år då söktrycket är högt och intagningspoängen skyhöga.) Han är beredd att jobba med ”vad som helst”, men behöver eventuellt komma loss för studier i augusti.. Blev glad förra veckan över att fått jobb på Mac Donalds. Verkar dock bli tre-fyra timmar i veckan (!!!) och de har anställt massor på detta villkor ().
Han hade gladeligen tagit ett fönsterputsjobb..
(Mammans erbjudande och lön utöver mat och husrum är ju sådär)
Förhoppningsvis får han mer timmar när han väl har börjat och om han är på hugget att ta extrapass. Håller tummarna!
McD gör sådär för att ”rensa ut” de mindre motiverade. Efter tre månader kommer bara 10% av de ursprungliga vara kvar – har han då jobbat bra och ställt upp de pass han fått så kommer han garanterat få mer timmar.
Låter troligt!
Jag tror att det är ett problem med förmedlingen av jobben. Massor av människor som inte hittar jobb och massor av arbetsgivare som ej hittar någon att anställa låter mystiskt annars.
En förklaring kan vara att det handlar om VAR i landet behov vs tillgång på arbetskraft finns?