Jag läser ibland att andra hästägare tycker att mockning är rogivande och smått terapeutiskt och jag är absolut benägen att instämma.
Om man inte är stressad (vilket jag mycket sällan är när jag mockar) kan man hinna fundera på allt mellan himmel och jord medan man ”gör fint”.
Idag funderade jag bland annat på de jag kallar ”fastnare”- människor som enligt min uppfattning fastnar på tok för länge i något som drabbade dom för evigheter sedan och som därefter liksom inte kommer loss utan hela tiden åberopar/ lever utifrån detta.
Så klart kan man behöva tid på sig att komma över allt möjligt som drabbar en i livet men till slut tror i alla fall jag att man måste släppa och gå vidare.
Jag känner flera ”fastnare” men är tack och lov inte nära vän med någon för jag tänker att det måste vara ganska påfrestande att försöka finnas där för någon som maler på om samma sak om och om igen, år ut och år in.
Absolut är att prata en utmärkt terapi/ bearbetning men till slut kan det faktiskt bli kontraproduktivt och det är nog därför en del vänskapsband kapas- ingen orkar hur länge som helst.
Ja, det var mina mockningstankar idag….imorgon blir det säkert ett nytt ämne 🙂 .
