Inlägg i kategorin Hoppning

Häftig hoppning i min stil

Kolla på den här filmen!

Jag gillar det jag ser mycket och hade mycket väl kunnat tänka mig att hoppträna på detta vis om jag hade haft möjligheterna.

Kreon studshoppade jag ju ganska många gånger i lina med utmärkta resultat- det var säkert väldigt nyttigt för honom och han verkade gilla det.

Om man inte vågar hoppa vissa hindertyper uppsuttet kan man ju introducera dom för hästen på detta vis- kanske inte så avancerat som killen i filmen om man är osäker dock.

Och det gäller ju att man själv ”hänger med” i linan 🙂 !

Fredag- dressyrstopp men först lite hopp

Efter att ha velat lite fram och tillbaka fram tills igår bestämde jag mig; nu ska Vicke få lite vila!

Så härlig som han är att rida är det svårt att ”låta bli” honom och han känns verkligen inte det minsta trött eller I BEHOV av vila men det är ju bättre att förekomma än att förekommas tycker jag.

Dessutom börjar tävlingssäsongen inom kort (jodå…tiden går fortare än man tror) och jag vill helst slippa vila Vicke mitt i denna, inte om det verkligen inte behövs i alla fall.

Så nu blir det en kortare paus och hur länge den ska pågå blir lite upp till Vicke och hur han klarar att inte ridas.

Han står ju mest still i hagen så lite får jag röra på honom oavsett och jag tänkte börja med att skritta ut i några dagar men dressyr ska det alltså inte bli…buhu…

Idag hopptränade jag lite lätt i ridhuset, bland annat en serie med 3 studshinder efter varandra med ett galoppsprång till hinder nummer 4 som var en oxer.

Vicke flög utan tvekan över dessa ”pinnar” och jag skojade med stallägaren efteråt och sa att Vicke nu innehar dressyrhästarnas hopprekord i Grevie- hela 1,10  🙂 !

Lördag- löshoppning!

Redan när jag igår kväll såg väderleksprognosen för hela lördagen- konstant regn från fredag kväll till lördag eftermiddag bestämde jag mig; jag skulle INTE skritta ut som planerat utan löshoppa Vicke eftersom men skulle ordna detta på vår anläggning under förmiddagen.

För säkerhets skull skickade jag ett sms till Vickes fd ägare och frågade om han hade löshoppat förut och om det i så fall var något särskilt jag borde tänka på och när svaret kom att gossen visste vad han skulle göra och att han gjorde det bra 🙂 så spikade jag detta projekt.

Och nog visste Vicks vad han skulle göra :).

Jag kunde utan svårigheter hoppa honom ensam (utan medhjälpare)  och även om jag kanske inte skulle ge hans teknik det absolut högsta betyget eftersom jag tycker att han hoppar en aningens flackt så var det fullständigt tillräckligt bra för att jag skulle vara mycket nöjd.

Vicke fick hoppa ganska många språng, flera runt 120 och rörde inte en bom och tänkte hela tiden framåt men var rädd om sig och på det kommer man mycket längre än om man har en flashig teknik men saknar den egentliga viljan och engagemanget att hoppa (som min Décima tex vars teknik var ypperlig).

Vi hade ett lågt hinder med vattenmatta under på ena långsidan, därefter 2 små hjälpkryss i svängen till andra långsidan och där var 3 hinder med ett galoppsprång mellan vardera uppställda.

Vicke hoppade som sagt utan några som helst problem; han fick hoppa det tredje hindret som både rättuppstående och oxer och även om han var lätt över så valde jag att inte höja mer och riskera ett bakslag- fingertoppskänslan tycker jag är att sluta medan hästen hoppar på topp och det ser man en del som misslyckas med.

Att hästen efter ett tag ska börja vägra, bryta ut, trava in mot hinderna för att den är trött eller har tappat intresset vill jag helst inte ska hända samtidigt som man ju ”måste” pressa hästarna liiite om det ska vara någon vits att löshoppa stärkande och för att så att säga spänna bågen.

När man börjar UTBILDA hästen kan man däremot hålla sig till små-hinder men när hästen väl kan hoppa ser i alla fall jag ingen riktig mening med att löshoppa en vettig häst på väldigt låga höjder.

Efter hoppningen och lite försök till fotografering 🙂 fick Vicke faktiskt gå in i stallet och inte ut i hagen igen- jag kände att han hade fått nog med regn på sig under de få timmar han redan hade stått ute.

Som tur var hade jag avtalat med en annan hästägare vars häst dessutom står i sjukhage eftersom den är konvalescent att jag kunde ta in även honom så det kändes skönt att lämna Vicke med sällskap men TORR.

Jag har nu faktiskt tagit in Vicke från hagen mer än en gång i förtid så att säga- jag som verkligen förespråkar utevistelse tycker ändå att det får vara någon måtta med hur länge hästarna ska stå i hällande ösregn och bara glo.

På de timmar jag var i stallet i morse/ förmiddags tror jag inte att jag såg en enda häst ta ett enda steg (helt sant…) i sina hagar-alla stod helt ihopkurade i regnet.

bild(30)

Att löshoppa vattenmatta kan verkligen rekommenderas.

Hästen introduceras på ett naturligt sätt för denna hindertyp och efter att nu ha sett en massa olika hästar (från 1,5 års ålder till erfarna ringrävar) hoppa vattenmatta är jag fullständigt övertygad om att det i den absoluta merparten av fallen då man har problem med vattenhinder beror på en rädd/ för försiktig ryttare.

Idag såg jag en 1,5 åring som bara hade löshoppat en gång tidigare flyga över mattan utan den minsta eftertanke och den gjorde det flera gånger i rad.

bild(34)

3 hinder i rad även om skärpan inte är den bästa.

bild(32)

Försök till att visa hur fin Vicke är i hullet just nu. Att han råkade bli halshuggen…tja…

bild(31)

…här är hela gossen i alla fall :)!

bild(33)

”Matte du fååååår inte fotografera mig har jag sagt”!

Torsdag- hoppning igen

bild(25)

Denna dag inledde jag med hoppträning och eftersom jag inte behövde hasta iväg till jobbet kunde jag också ta mig tid att bygga mer än typ 2 hinder :).

Jag började med en klassiker och en av mina favoriter, en ”fem-femtio”- trav in och 5,5 meter till en oxer som jag höjde successivt till strax över metern.

När vi hade seglat över denna serie 3 gånger på den högsta höjden så fortsatte vi till…..

bild(26)

….en studs-serie bestående av 4 hinder som jag också höjde allt eftersom.

Studshinder får man ju vara lite försiktig med hur mycket man ska våga höja- hästen ska kunna hoppa med ett flyt och inte riskera att trassla in sig mitt i serien.

Vicke är ju så stor (måste mäta honom vid tillfälle….jag tror faktiskt han är större än de uppgivna 173 centimetrarna…) att han kan GÅ över många hinder om det skulle knipa men så vill jag så klart inte ”hoppa” utan det ska ske med en bra språngkurva och utgöra ett nyttigt jobb inte ”trams” :).

bild(27)

Hopphästen i egen hög person- med sina spetsöron riktade framåt precis som fotografen ville.

bild(28)

Soya måste ha läst det blogginlägg där jag klagade på hur otroligt störande hon kan vara när jag hopptränar (står framför och bakom hinderna tex) för idag fann hon för gott att bokstavligen gräva ner sig i en halmhög och bevittna våra stordåd därifrån. BRA DÄR Soya säger jag som nu slapp ha mer koncentration på min hund än på hoppningen.

Torsdag- 90 + 90

”Det tar sig sa han som hade eld i håret”….nä skämt  å sido- det som tar sig är hoppningen tycker jag.

I morse tog vi oss över hisnande 90 centimeters-hinder, inte en gång utan ganska många :).

Det fanns bara 2 hinder i ridhuset men med lite fantasi kan man ändå hoppa dessa i lite olika kombinationer och jag har ärligt talat inte tid med något mer avancerat än så vissa dagar.

Tycker som jag redan nämnt några gånger att Vicke hoppar riktigt trevligt med det största pluset för att han är ”lättreglerad” (måste vara all dressyrträningen ha ha) och sättet att ta sig över hinderna är klart förbättrat sedan första gången då han bonkade i bommarna lite väl slarvigt och till och med rev något hinder. Ny lyfter han fint på benen även om höjderna som sagt troligen inte anstränger honom allt för mycket.

Innan själva hoppningen började tränade jag förresten på att rida FRAMÅT eftersom jag igår red ”BAKÅT”, dvs samlade mycket. Så idag blev det ett friskare tempo och mjuka fina växlingar- väldigt bra känsla tycker jag.

Torsdag- ett frågetecken

Det är verkligen inte ofta jag blir arg på Soya- hon kommer undan med det mesta faktiskt men i morse stod hon inte högt i kurs….

Jag var av olika anledningar tvungen att ta med henne när jag skulle hoppa Vicke och hade förträngt hur det brukade gå till när hon var med när jag hoppade Archie.

Både då och i morse ekade ”Soya AKTA DIG!!!!!!” ungefär tusen gånger i ridhuset- inte för att det hade någon direkt effekt….

Ibland kan Soya se ut som ett frågetecken (”talking to me?????”) när man pratar med henne och idag var definitivt en sådan dag.

Hon stod framför, bakom och bredvid de hinder jag ville hoppa och tja…det är ju tur att Vicks är som han är- snäll.

Ryktet säger att Vicke är uppväxt kring 2 minst sagt energiska stora hundar så kanske är det som en bloggläsare trodde; ”att Soya är som en västanfläkt i jämförelse för honom”.

Nåja, ouppfostrad hund eller inte så fick vi hoppat det vi skulle och det gick dessutom bra så slutet gott allting gott kanske man kan säga 🙂 ?

Onsdag- ryttarbyte

Idag fick Vicke en ny ryttare på ryggen- vår anläggnings c-tränare i hoppning för att vara exakt och skälet till detta var att jag gärna ville se hur det ser ut när Vicke hoppar och jag själv står på marken och hinderna gärna är lite högre än de bebis-pluttar som vi brukar hoppa tillsammans.

Och jag måste säga att det såg bra ut- Vicke hoppade lätt och villigt, rev inte en bom och hoppade flera hinder i följd som var i alla fall runt metern och lite till.

Extra kul var att min vän Åsa kom för att se Vicke för första gången och instämde i att han är så söt så :).

Som jag redan har berättat är min plan på inga vis att Vicke ska hopptävla- varken med mig eller någon annan på ryggen eftersom jag tycker att det hade tagit fokus från dressyren mer än vad jag i dagsläget vill.

Jag tycker helt enkelt inte att veckodagarna räcker till för att både träna och tävla hoppning och dressyr SERIÖST och nu vill jag satsa på dressyren och ser liksom ingen mening med att Vicke ska hopptävla på mini-nivå samtidigt.

Men att hopp-TRÄNA på ett lekfullt sätt och regelbundet tror jag är hur bra som helst för både variationen och träningen som sådan så det tänker jag fortsätta med är min plan.

Torsdag- mer hoppning

Idag stod det hoppning på Vicke-Bickes schema och efter att ha nu hoppat honom….4 gånger är det väl (?) så måste jag säga att han är hur duktig som helst, i alla fall på den bebis-nivå vi befinner oss (än?).

Lite lustigt det där…jag köpte ju honom heeeelt ointresserad av hur han hoppade men ATT han hoppar på ett sätt som passar mig är ju verkligen roligt.

När jag säger ”passar mig” så menar jag att han hittills varit väldigt okomplicerad och ”bara” hoppat över det som jag har styrt emot samtidigt som han har gått med fin bjudning OCH varit lätt att reglera både framåt och bakåt- precis som en hopphäst ska vara :).

Detta kan så klart bero på att hinderna hittills varit mycket låga (max 90 cm) och helt ”otittiga”- hur han skulle reagera om jag plötsligt höjde en del och/ eller ställde fram annat än vanliga, traditionella bommar- det kan jag inte uttala mig om (än?).

Men ”so far so good” och det är så klart roligt och bra då jag inte är dummare än att jag är medveten om den RISK som det ändå innebär att hoppa ensam i ridhuset tidigt på morgonen.

Men dels VILL jag ha lugn och ro omkring mig när jag hoppar och dels är det inte så lyckat at dra fram hinder när andra rider så det får bli så här just nu i alla fall.

Torsdag- det finns hopp!

Ja, nog tusan finns det hopp i de långa dressyrbenen- det visade Vicke när han studsade omkring i morse.

Jag hade bygg upp en serie med 4 hinder som han fick studshoppa över och det gjorde han villigt och bra.

Om man inte ska tävla i hoppning utan bara göra det för att ge hästen omväxling och gymnastik (och för att det är kul!) kan man ju välja övningar och hinder därefter och strunta i sådant som man inte gillar.

Och jag gillar studshoppning 🙂 så det kommer jag att använda mig av vid hopptränandet.