Vad är det som Soya tittar så längtansfullt på? Jo, det är en annan hund som springer inne på banan och Soya vill så gärna vara med. En favoritbild för den är så talande tycker jag.

En arbetskamrat döpte ju skämtsamt Soya till ”Superwoman” efter att ha sett henne iförd ett blått termotäcke som påminde en del om Stålmannens cape och som synes så FLYGER hon verkligen här!

Och här….

För att inte tala om här!!!!!!!!!

Ett stort tack till Hilding för dessa underbara bilder (och 40 till som han tog under samma lopp :=))!

En whippet har verkligen lagom storlek tycker jag. Tillräckligt stor och robust för att obehindrat kunna springa med när man rider ut i en timme men ändå så pass ”behändig” att den får plats på en IKEA-pall ( i alla fall när mattes dunjacka ligger på den :=)).

Innan tävlingen börjar ska alla hundar vägas och veterinärundersökas. Här bild på kön till vågen och greyhounds och whippets i en salig röra. Jag var tyvärr så stressad eftersom jag skulle iväg till en träning för Sally efteråt att jag glömde att ta mer än just detta kort. Vet att en bekant tog flera kort under Soyas lopp så förhoppningsvis kan jag publicera dom vid ett senare tillfälle. Veckans fråga: Vad väger Soya? Vinnaren får en cyber-puss från objektet i fråga :=)!

Ja, idag har Soya och jag alltså varit på hundkappbanan i Landskrona med målet att Soya skulle ta sololicens.

Inom hundkapperiet är det tydligen så att hunden först måste ta sololicens (visa att den kan springa ensam ur stängd bur och följa haren korrekt) innan den tar ”riktig” licens då den springer mot/ med flera andra hundar.

Soya har ju varit i Landskrona vid ett tidigare tillfälle (för 4 veckor sedan) och sprang då samma sträcka som hon skulle springa idag, 550 meter, fast då utan att vi stängde luckan bakom henne.

Idag stängde vi luckan och jag tror att hennes uppfödare Tommy hade känt ett sting av stolthet om han hade sett hur hon ivrigt rusade mot buren för att sedan ställa sig klockrent ” i position” tills portarna mot den efterlängtade kaninjakten slogs upp.

Det var inte som på den första träningen som Tommy höll i då Soya förskräckt vände sig runt i buren när vi hade stängt bakom henne.

Men helt klart är det tack vare de träningar vi var på hos Tommy i Asarum i våras som gjorde att jag vågade testa Soya idag efter bara ett tidigare besök på denna bana och allting flöt på hur bra som helst.

Soya sprang allt vad hon kunde och var ca 3 sekunder snabbare än en av sina vännnor, Lisa, som också sprang för sololicens idag.

Den hund Soya sprang mot på LC-tävlingen för 3 veckor sedan, Ville (som förresten vägde över 18 kilo!!!- muskel-grabb!!!!) sprang med 5 eller 6 andra hundar idag för sin licens och om jag inte hörde fel så klarade han sig också utmärkt precis som tjejerna.

Nu är säsongen slut i Landskrona, dagens tävling var den sista för i år och träningarna kommer inte igång förrän omkring mars om jag förstod saken rätt.

Då ska Lisa och Soya ta sina licenser har vi tänkt och sedan blir det väl några tävlingar förhoppningsvis.

Träffade förresten helt kort klubbens ordförande på plats och han ”avslöjade” att han läst min blogg (smickrande).

Och du ordförande….om du läser detta så kommer här ett litet inofficiellt tips från en nyfiken nybörjare:

Det hade varit trevligt om ni på er hemsida hade en kortfattad introduktion till just hur det går till att börja med hundkapp. Lite om det här med licenstagning, när och hur detta kan genomföras osv. Annars är det jättebra att man kan anmäla sig till era träningar via nätet, väldigt smidigt!

Som ni kanske kommer ihåg skrev jag inför flytten till nya stallet att Soya ibland kan springa efter katter även om hon stannar så fort dom stannar, dvs hon är inte ute efter att käka upp dom :=).

Nu, efter lite mer än 1 månad i nya stallet kan jag konstatera att min kloka flicka har förstått att hon inte ska intressera sig för dessa mjukis-bollar som ligger och sover lite här och där och som ni kan se på bilden (om än av dålig kvalité) så ligger det en katt och sover på den vänstra halmbals-högen medan Soya pustar ut framför utan att skänka katten en blick :=)!

Erfarenheten borde verkligen ha lärt mig att tankar som ”vad ska jag hitta på idag- jag har ju flera timmar som jag inte har planerat något för….” eller ”idag har jag verkligen inget att skriva om på bloggen” är en livsfarlig kombination och sådant som helt enkelt inte får tänkas.

För har man inte jobb så får man …eller vad är det man brukar säga…

Jag ska inte tävla förrän sent i eftermiddag och tänkte därför passa på att ta en rejäl sovmorgon, något som inträffar typ en gång varannan månad.

Så klart vaknar jag 06.30 och lyckas endast med möda hålla mig kvar i sängen till strax efter 08.00 då jag inser att jag inte kommer att kunna sova en sekund till.

Kommer på att jag kan klippa Soyas klor det första jag gör efter uppstigningen och tar ut henne i trädgården för detta ändamål ifall jag skulle råka klippa i någon pulpa (hon har, som den svarta skönhet hon är givetvis helt svarta klor- svårklippt eller lite av ”klippning på vinst och förlust”).

Nu brukar det inte vara några problem med kloklippningen, dels är Soya mycket snäll och står som en staty och dels brukar jag inte chansa och klippa så mycket, just för att inte riskera pulporna.

Men givetvis hände det idag, inte på en klo utan på två och jag kan bara förbanna min slarvighet!

Eftersom det var ganska kallt ute trodde jag i min enfald att jag skulle kunna få Soya att ligga i sin korg i köket medan blodet stillade sig men där bedrog jag mig.

Dels lyckades hon rusa ut i vardagsrummet och först hoppa upp i den ena soffan och sedan i den andra (!!!!!) och dels visade det sig att det från den ena klon pissade (om uttrycket ursäktas) blod!

Ja hoppsan! Innan jag fick pressat ner Soya i hundkorgen i köket var hela vardagsrummet, köket, hallen och badrummet fullt av blodfläckar liksom givetvis sofforna som tack och lov alltid är överdragna med matchande plädar just för att vi har hund.

Och låt mig säga så här…ni anar inte (fast det gör jag) hur många blodiga avtryck en hund kan göra på extremt kort tid och hur fort dessa torkar in i trä och klinkergolv.

Medan jag slet av plädarna och slängde in dom i tvättmaskinen så hann Soya dessutom ta ytterligare något varv i rummen och innan jag hade våttorkat alla golv så var jag rätt så matt.

Tog givetvis inga kort på eländet- det var det inte tid till och det enda goda som kom ut ur denna självförvållade soppa (så jag har inte ens någon att skylla på….) är att hemmet fått sig en extra storstädning och att jag förhoppningsvis lärt mig en läxa vad gäller kloklippning.

Mishi/Mimmi/Kicki/Pippi AKA Soya (hoppas ni inte är lika tröga som folket på ridskolan då jag, lustigkurren, undertecknade ett meddelande på tavlan med ”dressyrryttare- AKA Birgitta”. Fick flera frågor vad AKA betyder: ALSO KNOWN AS= ÄVEN KALLAD/KÄND SOM).

Jag säger som jag brukar: om ni inte tycker att hunden ovan är något av det gulligaste ni sett har ni helt enkelt ingen smak :=)! Basta!

Starten i andra loppet! Den blåa hunden är ”gentleman” och låter Soya ta täten. Täckesfärgerna lottas förresten så det är inte så att Soya har fått det röda för att hon är tjej (eller klär bäst i rött) och hanen har fått det blåa för att han är kille :=).

Jag hade den enorma turen att få en väns styvfar att ta över 80 (ÅTTIO!!!!) bilder på Soya i detta lopp så detta är bara en ”smakbit”.

Ser mycket fram emot att få alla korten då min plan är att göra en uppförstoring på Pippi (kanske i svart-vitt) och tapetsera en vägg :=).

För mer info om tävlingen kan ni gå in på: http://vklcs.blogspot.com/

Soya heter där Per Mobile Zingy Beauty vilket till skillnad från ovanstående smeknamn är hennes officiella namn :=).

På tal om resultaten konstaterade jag och whippetmedtävlande förresten (lite à ”surt sa räven”) att vi kommit på hur man framöver ska försäkra sig om en rosett på dessa tävlingar.

Man inhandlar helt enkelt en hund av ovanligare ras än våra!

På tävlingen fanns nämligen 3 hundraser representerade av endast en hund (greyhound, galgo espanol och sloughi) så då fick dessa hundar automatiskt priset som bäst i rasen (BIR). Kanske inte helt otippat med andra ord :=)!

Igår var Soya och jag i Sjöbo där hon, tillsammans med ca 90 anmälda hundar, skulle delta i klubbmästerskapet i lure coursing.

På bilden ovan syns förutom en jäkla massa borzoier (även kallad rysk vinthund) sekretariatet.

Som på alla andra tävlingsplatser fanns det även här en cafeteria!

Majoriteten av alla hundarna hade täcke på sig i alla möjliga mönster och modeller, såg några med stickade koftor (!) till och med men de flesta hade ungefär den typen av täcken som vi hästägare har till våra större djur.

En del matchade sin egen klädsel med hundens, se bilden ovan :=)!

Soya hade för sin del på sig sin stålmannen-dräkt, den blåa capen som hjälpte henne att flyga fram på tävlingsområdet :=).

Är det inte dags snart…undrar nog denna borzoi…

En av de minsta deltagarna, en italiensk vinthund!

Personligen är jag inte det minsta förtjust i ”Paris-Hilton-handväskor” (läs: chihuahua och liknande småhundar) men måste erkänna att just ”italienarna” tilltalar mig ytterst mycket. Jag är inte heller något fan av att man ”spökar ut” hundar för mycket i diverse kostymer, scarvsar, rosetter och dylikt men även här är jag inkonsekvent då jag suckar hänfört över italienare iförda leopardmönstrade pyjamas osv. De har helt enkelt en så underbart pigg uppsyn att de kan komma undan med vad som helst och skulle jag någon gång vilja ha en mindre hund hade jag helt klart övervägt denna ras även om de har rykte om sig att vara lite väl….hmm…intensiva :=)! Som stallhundar känns de inte tillräckligt robusta med sina blyertspennstunna ben men springa LC kan de helt klart hur fint som helst, det såg jag flera bevis på igår.

För Soyas del gick tävlingen långt över förväntan då hon på senaste träningen visade hur man inte skulle springa, dvs gena!

Igår sprang hon 2 klockrena lopp varav hon fick den 3:e bästa poängen (81) av 22 whippets i första omgången medan poängen i andra omgången blev något lägre, 78,5.

Tyvärr räckte resultatet inte till någon placering då faktiskt alla hundar jag såg igår sprang jättefint så det var ju lite trist.

På tal om resultaten så tyckte jag, som är van vid ett annat ”system” från mina dressyrtävlingar att det inte var så lyckat att vänta med alla resultat/ poäng tills alla hundar hade sprungit.

På detta vis var man alltså tvungen att stanna kvar till det bittra slutet (och lite ”bittert” kändes det faktiskt efter att ha tillbringat nästan NIO timmar utomhus- jag var heeelt slut) för att få veta sitt resultat och kunde alltså inte köra hem om/ när man insett att man inte skulle få något pris.

Soya skötte sig mellan klasserna denna gången bättre än på träningarna och var inte fullt lika intensiv som hon brukar även om det blev en hel del hoppande och skällande. Jag gissar att hon har en viss träningsvärk i sina stämband idag, hon som vanligtvis inte ger ett ljud ifrån sig i hemmamiljö :=).

Jag undrar vem dagens hoppinstruktör ska vara? Det ser tomt ut….

Nej…nu ser jag! Här är den nya instruktören!Fast det ser ju nästan ut som en kvinnlig SUPERMANmed den blåa capen! Undrar om hon har något vettigt att komma med?

”Säääänk hälarna och sitt inte och knip med låren!!! Räta på dig!!!!” TJAT TJAT TJAT….

Den här läraren måste ha tjuvlyssnat på Ebba misstänker jag!

Den minnesgode och detaljstuderande läsaren noterar säkert att klockan på den ena bilden visar 06.30, dvs bilden är tagen efter avslutad hoppträning :=))