Idag hoppade jag och Archie i ridhuset!
Både idag och förra veckan har Archie hoppat jättebra och det är både glädjande och till viss del lite oväntat eftersom han alla andra gånger jag har försökt att skutta över några minihinder har hoppat som en skadeskjuten kråka och dessutom lyckats riva flera gånger.
Jag har varit mycket förvånad över hur en häst som vid löshoppning seglar över alla hinder upp till 130 cm med perfekt taxering och som kanske har rivit 3 gånger på 50 språng kan ha så svårt att med en ryttare på ryggen ta sig över ett 60 cm högt räcke utan att bommarna flyger omkring.
Även om jag är så långt som man kan tänka sig från mina glansdagar som hoppryttare så har jag ändå tyckt att Archie, som annars är i balans och kan hålla galoppen på mycket små ytor borde kunnat galoppera mot ett enkelhinder på en långsida utan att ständigt försöka bryta av till trav men det har han alltså gjort flera gånger.
Men nu har poletten plötsligt ramlat ner!
Archie har 2 hoppträningar i rad galopperat mot hinderna, hoppat väl och utan att riva. Vi lyckades ta oss över en oxer med den fantastiska höjden 70 cm och ett räcke och ett kryss i samma höjd!
Jag ska verkligen försöka att hoppa oftare framöver så att vi båda bibehåller lite bättre hinderkänsla!
