När jag var 20 år gammal (dvs för 22 år sedan) fick jag plötsligt för mig att jag ville köpa egen häst.
Jag hade då ridit på ridskola i 6 år samt även skött och ridit några privathästar samt en hel drös travare på Jägersro travbana.
Om inte minnet sviker mig helt köpte jag den första hästen jag åkte och tittade på! Jag kan i vart fall inte minnas att jag provred någon annan häst :=)!
Det jag minns var att hästen i fråga i annonsen (ur Ridsport) beskevs som
1. skimmel
2. familjehäst
Jag såg framför mig en vit häst med lite gula kissfläckar (så såg lektionshästarna ut i vårt stall på morgonen eftersom alla stod i spiltor på den tiden) och ”familjehäst” var i min föreställningsvärld lite samma sak som en promenadhäst som egentligen varken dög till hoppning eller dressyr. Fördomar? Jag?
Varför jag ens åkte och tittade på en häst som jag hade utmålat på detta vis i min fantasi kan man verkligen undra men det gjorde jag och den syn som mötte mig blev därför tämligen chockartad.
Jag fick nämligen se den dittills snyggaste grå-skimmel jag sett i mitt liv och hästen kunde dessutom gå både hoppning och dressyr utifrån de (ringa) krav jag hade på den tiden.
Som den klassiska förstagångs/nybörjar-köpare jag var bestämde jag mig mer eller mindre på plats för att köpa hästen och rådfrågade ingen (jag var ju såååå kunnig själv).
Som lök på laxen skrev jag under en ”hemmagjord” köpehandling där det stod ungefär så här:
”Köparen är väl medveten om att hästen har en lättare allergi som kan yttra sig i hosta vid utfodring med dammigt foder eller ridning i dammiga miljöer”.
Hästen köptes (jag var ej med på besiktningen) och kom till MCR genom att säljaren körde dit den.
”Alla” i stallet föll som furor över hästens utseende, den var verkligen vrålsnygg. Tom vår dåvarande ridskolechef Jana Wannius som sett det mesta i hästväg lovordade min vackra häst.
När jag hade ägt den vackra hästen i en knapp vecka började den hosta, detta trots att det var sommar, vackert väder och jag varken gav den mögligt foder eller red i något dammigt ridhus.
Jag upptäckte dessutom tämligen omgående att hästen och jag inte passade ihop, i alla fall kändes det så för mig DÅ. Hästen var ganska tittig tyckte mesiga jag och hoppade till för minsta lilla grej när vi var ute och red. Jag var ständigt på helspänn och livrädd att ramla av.
Mina kokande känslor för hästen svalnade som i ett frysfack då den både hostade och fjantade sig och jag ville bara att den skulle försvinna bort, bort, bort.
Jag ringde säljaren och ville reklamera köpet och säljaren gick med på att vi skulle träffas tillsammans med en veterinär som JAG hade valt ut innan någonting avgjordes.
Det som gjorde mig fundersam var att säljaren kom till vårt möte i stallet med sin lastbil vilket jag tolkade som att han mer eller mindre var beredd på att åka hem med hästen.
Veterinären som jag anlitat kunde till min bedrövelse inte alls 100 %-igt fastställa varför hästen hostade just då och sa att det lika gärna kunde vara en form av förkylning pga den nya stallmiljön (hästen kom från ett stall med en handfull hästar och till ett 70-hästars stall) som av kroniska besvär.
”Men jag vill ÄNDÅ lämna tillbaka hästen” sa jag tjurigt och till min enorma lättnad tog säljaren tillbaka hästen utan vidare diskussion.
Så blev jag snabbt och lätt befriad från mitt hästköp som annars kunde blivit en dyrköpt läxa. Jag kan aldrig tänka mig att jag rent juridiskt hade kunnat lämna tillbaka hästen på så lösa boliner, i vart fall inte efter så kort tid. Och att ha en häst uppstallad i flera månader för att se om hostan bara berodde på en kanske ovanligt svårläkt förkylning eller var något kroniskt; ja, det hade varken varit roligt eller billigt för mig, då en fattig student som levde på studielån.
Jag upptäckte efter en tid att hästen såldes vidare till Malmö Ridklubb och där blev deras mycket uppskattade voltigehäst (!!!) under många år. Hästen deltog tom i VM som hölls i Stockholm några år senare och finns även som FRIMÄRKE!!!!!
Några år efter försäljningen till Malmö Ridklubb träffade jag en av hästens skötare på en hopptävling. Jag passade då givetvis på att fråga hur det var med den vackra hästen och fick till svar att man hade STORA problem med hästens luftrör.
Så jag har alltså varit ägare till en häst som gått VM! Hur många kan stoltsera med en sådan merit?
För att göra historien än lite mer uppseendeväckande kan jag berätta hur jag än en gång upptäckte hur liten framför allt HÄST-världen är.
Många, många år efter denna hästaffär började jag ”hålla till” på ett diskussionsforum om hästar på Internet (se mer om detta i separat inlägg).
Döm om min förvåning när säljaren av min första häst också började frekventera samma sida efter några år. Vår ”gemensamma nämnare”, den vackra hästen diskuterade vi aldrig mer.
