Jag har aldrig varit en ombytlig person eller gillat större förändringar vilket bland annat återspeglas i mina val av tränare. Jag har varit en trogen elev…..
Den första tränaren jag började rida regelbundet för hade jag i nästan 10 år och frågan är om jag fortfarande inte hade ridit för henne om inte en (med facit i hand) onödig ordväxling hade avslutat vårt samarbete.Jag kände mig orättvist utskälld vid en träning och valde att inte höra av mig till tränaren efter detta. Hon hörde inte heller av sig för att be om ursäkt eller fråga vad som hänt och på så vis upphörde träningen.
Jag fick långt i efterhand (något år senare) höra att det var en sorglig familjeangelägenhet som gjort att tränaren, fullständigt olikt sig, tappade humöret. Hade jag vetat detta när det hände hade historien kanske slutat annorlunda? Jag har träffat denna tränare flera gånger efter detta och det är numera ”no hard feelings” mellan oss.
Denna tränare skulle jag än idag rekommendera, dels för att hon alltid var postitiv och bra att träna för och dels för att hon själv tävlar och har ridit fram flera hästar till svår dressyr, dvs vet hur man utbildar hästar väl.
Min andra tränare stod jag ut med i ungefär lika lång tid som jag hade den första tränaren. Jag använder uttrycket ”stod ut med” eftersom denna tränares personkemi egentligen aldrig stämde överens med min egen.
Jag brukade skoja om denna tränare och säga att jag inte trodde att det fanns NÅGONTING som kunde beröra henne.Om jag så hade kommit till en träning och påstått att jag hade placerat mig i SVÅR dressyr (trots att jag nästan aldrig lyckades med det ens i medelsvår) så tror jag bara att hon hade sagt med fullständigt neutral röst ”jaha, det var ju roligt. Då kan du rida ut på fyrkantsspåret och rida skänkelvikning”. End of discussion typ…
Jag tycker förvisso inte att en dressyrträning är att jämställa med exempelvis ett kafferep och ett visst mått av allvar ska det så klart råda men man måste också, tycker jag, kunna skoja och skratta tillsammans, i alla fall efter så många år.
Droppen som avslutade mina träningar kom när jag upplevde att tränaren började sätta i system att komma för sent till träningarna men sedan ändå valde att avsluta på utsatt tid. Jag betalade dock närmare 400:– för träningen (inklusive ridhushyra) och att då rida i, som det blev ibland, 30-35 minuter kändes inte OK. Visst kan man avsluta en 45-minuters träning i förtid IBLAND och OM hästen går särskilt bra eller har gjort något ansträngande men det var inte så jag upplevde det utan jag kände mig till slut enbart utnyttjad.
Detta är så klart min subjektiva upplevelse av det inträffade och jag valde att inte heller konfrontera tränaren utan återupptog helt sonika inte träningen efter en skadeperiod som Décima hade.
