Tillbakablickar: vita ridbyxor blir röda (och bruna)!

Flera år efter incidenten med ridbyxorna som blev gröna var det dags för dom att stifta bekantsakap med en ny kulör. Denna gången blev byxorna RÖDA och till viss del även bruna!

Jag hade under flera år problem med att hitta en sadel som passade Décima som hade ett mycket svårt sadelläge. Jag skulle kunna skriva 100 blogginlägg om bara DET bekymret och hur jag på olika sätt försökte att lösa problemet.

Under sadelletandets gång fick jag givetvis prova och låna mängder av sadlar och en av sadlarna var min dåvarande tränares exklusiva Cobra-sadel, speciellt gjord till tränaren.Jag provade sadeln hemma och trodde att jag skulle dö. Jag fick skavsår både här och där av sadeln, den var allmänt obekväm och jag hade jättesvårt att sitta bra i den men eftersom den passade Décima relativt bra valde jag att uthärda mina egna plågor och försöka att använda den.

Någon dag efter provridningen skulle jag åka och tävla och jag tog då Cobra-sadeln med mig. Sadeln var gjord av ett mycket speciellt vinrödaktigt läder som verkade väldigt känsligt och eftersom sadeln var i mer eller mindre nyskick kände jag att jag verkligen skulle vara tvungen att vara extremt försiktig då jag använde den.

Jag hann inte mer än komma till tävlingsplatsen förrän himlen öppnade sig och regnet formligen vräkte ner. Jag hoppades in i det sista att det skulle sluta innan jag var tvungen att sitta upp men alla önskningar var förgäves.

Jag försökte skydda både sadel och ridbyxor på olika vis men till slut var jag ändå tvungen att ta av överdragsbyxorna och efter en stund utan dom visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta.Inte nog med att tränarens sadel var dyngsur; mina VITA rydbyxor var RÖDA!!!! Det såg ut som om jag hade råkat ut för någon form av olycka. Ja herregud vilken syn!

Efter avslutad tävling klafsade jag tillbaka till min bil och transport, bara för att konstatera att bilen efter allt regnande var väl förankrad i dyn och vägrade att röra sig en milimeter.

Som så ofta var jag ensam och fick ragga upp en man som jag bad hålla Décima medan jag förökte få loss släpet utan henne i.Efter ett tag fick bilen fäste och jag kunde flytta både den och transporten till torrare mark.

Jag kände mig rätt så stressad eftersom jag bett en vilt främmande person hålla hästen och jag visste inte huruvida han hade andra åtaganden som han ville sätta igång med.Jag sprang därför iväg mot hästen i leran och ni kan ju gissa vad som hände?Som i den bästa komedi halkade jag och ramlade raklång i leran!!!!Det måste ha sett hur kul ut som helst men jag kunde givetvis hålla mig för skratt. Jag var nu iförd genomblöta, leriga, bruna och röda ridbyxor och mina händer såg ut som om de deltagit i en gyttjebrottning. Skoj!

Jag tackade generat mannen som hållit Décima, lastade in hästen och FLÖG in i min bil under förhoppningen att inte alltför många bevittnat min komiska närkontakt med leran.

Otroligt nog lyckades jag även denna gången at återställa ridbyxorna till dess ursprungliga färg och fick på köpet ytterligare ett komiskt minne för livet.

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>