Idag var det åter dags för Archie och mig att dra på oss tävlingsmunderingen!
Denna gången tävlade vi hos en av våra grannklubbar, Burlövs Ryttarförening och eftersom jag bara hade 10 minuters bilfärd dit kunde jag köra dit tävlingsklädd och med Archie sadlad, mycket praktiskt eftersom jag åkte ensam!
Jag var näst sista startande för dagen, man hade innan min LA:1-klass avverkat både LC och LB så klockan var över 17.00 när vi beträdde tävlingsbanan.
Fördelen med den sena starten var att Archie hann tillbringa sin förmiddag på sedvanligtvis, dvs i hagen med Birk.
I LA:1 blev det slutligen endast 11 startande av från början 18 anmälda, förmodligen har helgens väder haft ett finger med i spelet. Då Lina och jag var ute och skrittade igår, jag på HG- Archies boxgranne och Lina på Archie blåste det ganska rejält och kom en hel del snö (som dock inte blev liggande) men idag var det strålande solsken om än ganska kallt och fruset i marken.
Framridingen var osedvanligt dålig- ett mikroskopiskt ridhus med måtten 11x 30 (!!!!). Man kunde trava 2 steg per kortsida!
Jag är av åsikten att mina hästar ska acceptera och klara ”allt” vid ENSTAKA tillfällen och om det verkligen behövs, dvs ridning i både snöstorm, hällande ösregn, på genomdränkta framridningar, i stenhårda ridhus osv men det kändes verkligen inte bra att snurra runt i ett så litet ridhus med 3 andra ekipage. Jag valde slutligen att som enda ryttare använda mig av den genomdränkta paddocken som förvisso mest bestod av vatten och jätte-pölar men som i alla fall hade lite generösare mått.
Efter avslutad ritt trodde jag INTE på placering eftersom endast 3 ekipage skulle få pris och flera av hästarna såg mycket fina ut så jag blev verkligen otroligt förvånad då jag såg att vinnaren var inte mindre än min egen lille gosse!
I och med denna, vår första placering i LA, uppnåddes ett av mina mål för Archie i år! Jag har hela tiden hoppats att han skulle utvecklas så pass bra att han skulle kunna ta placering i LA någon gång under året men att det skulle bli i hans andra start och vara en SEGER: det har verkligen överträffat alla förväntningar.
Min man har alltså än en gång fått ”vatten på sin kvarn” (se tidigare blogg-inlägg) – Archie är nu alltså en oslagbar segermaskin, i alla fall enligt honom :=)!
Nåja…han kan få leva i den villfarelsen ett tag till; vi som har varit med ett tag vet att det snabbt kan bli ”upp som en sol men ner som en pannkaka”. Det är bara att vara jätteglad så länge man har flyt!
Ovan ser ni mitt första-pris: en jättefin ljuslykta. Det roliga var att man på prisbordet även hade en snygg yllefilt och jag hann tänka ”gud vilket trevligt pris” innan jag (tyvärr) insåg att det var den filt som domaren hade haft runt sina ben för att hålla värmen!
