Idag kom jag ihåg att ta med mig en longeringspisk till ridhuset, något jag tänkt på tidigare men glömt bort och inte kommit på förrän jag väl suttit på hästen.
Min tanke var att se hur Archie skulle reagera om tränar-Birgitta ”hjälpte till” med pisken från marken i olika rörelser, tex sidvärtsrörelserna som ju kan vara lite sega att genomföra, ffa åt vänster (för höger skänkel).
Jag har provat denna med-hjälp tidigare och måste säga att jag tycker att den kan vara bra och berättigad ibland även om hästen givetvis inte ska lära sig att ”jaha, nu står det någon på marken och piskar på, DÅ måste jag skärpa mig men så fort den personen försvinner kan jag falla i sömn och göra som jag vill igen”.
Jag fick den respons jag hade hoppats på: Archie blev genast mycket snärtigare i steget så fort Birgitta klatschade till med pisken en gång och sedan var det en fröjd att rida travökningar :=).
Skänkelvikningarna och framför allt sidvärtsförflytting på volten för höger skänkel gick INTE bra. Av någon anledning tror jag vi/ Archie har låst oss/sig där men jag vet inte riktigt varför.
Har provat att flytta Archie i sidled vid tömkörning och då går det lika lätt åt båda hållen men ibland då jag ska göra det uppsuttet så blir det protester åt vänster, särskilt om jag försöker att verkligen tvinga honom åt sidan. Då börjar han nästan undantaglöst att galoppera i stället eller så slår han mot spöt om jag använder det.
Om jag kräver mindre tvärning och mer ”smyger” åt sidan går det bättre och under vissa träningspass går det helt utan problem men ibland så blir det som sagt som förgjort.
Serpentiner i galopp har jag bara ridit vid 2 tidigare tillfällen men detta gör Archie fullständigt okomplicerat och utan att försöka slå om eller tappa balansen. Skönt! Men så har serpentiner i galopp också alltid varit lite av ett paradnummer för mig, liksom allt som har med förvänd galopp att göra (till skillnad från bytena…suck..).
