Igår var det premiär för kandarridning på Archie! Precis som de flesta hästar sa han inget speciellt när han fick det på sig och vi red ett helt kravlöst uteridningspass med mycket klättring.
Jag hade glömt hur fint Décimas gamla kandar faktiskt är, det har ju nu hängt och samlat damm (och lite mögel) i över 2 år. Jag var också osäker på om det skulle passa Archies lilla huvud men det var inga problem.
Jag kommer inte att rida på kandaret speciellt mycket den närmaste tiden, vår medelsvårdebut ligger för långt fram i tiden, men jag tror inte att det är fel att på ett kravlöst sätt introducera det.
Décima hade jätteproblem med kandaret pga sitt tungfel och jag har numera ett sortiment av kandar-stänger som hade kunnat göra vilken ridsportbutik som helst avundsjuk. Jag hoppas att Archie är mer accepterande och att jag ska kunna låta min samling ligga tämligen orörd.
Vad gäller bytesträningen gjorde vi några usla försök på träningen i tisdags och Birgittas kommentarer om att jag måste skärpa mig rejält tog skruv.
Jag har sedan dess övat på detta under 2 ridpass och det har gått MYCKET bättre. Dels accepterar Archie spöhjälpen bättre och byter fortare och dels flyger jag inte omkring i sadeln som en vante i mina ”försök” att hjälpa (läs: STJÄLPA) hästen att byta.
