I förra veckan flyttade Archies boxgranne.
Det enda smolket i min glädjebägare är farhågan om att han kan få en ÄNNU värre granne i framtiden (fast är det möjligt?).
Källan till min tidigare enorma irritation och nuvarande glädje är att det numera råder TYSTNAD vid Archies box.Tidigare var det alltid ett jäkla gnäggande och bankande i väggarna så fort något som ens hade antydan till att se ut som eller lukta som häst-föda fanns i närheten av Archies boxgranne.
Hästen är ett matvrak utan dess like och hennes mage är lika bottenlös som den djupaste sjö. Detta, tillsammans med en mycket sparsam diet för egen del gjorde att hästen tiggde mat konstant och i princip enda sättet att få den att sluta var att – GE DEN MAT!
Så klart är jag väl medveten om att det sista man bör göra med en häst som tigger är att ge den mat men jag stod faktiskt inte ut med att hästen jämt och ständigt bankade i väggarna, gnäggade i högan sky och stod och riktigt psykade Archie när HAN åt.
Så, efter att ha provat att ignorera hästen hur länge som helst utan minsta resultat så fick jag till slut falla till föga och ge den lite av dens egen utportionerade mat när Archie skulle äta (om han tex kom in senare från hagen när de andra redan hade ätit eller om han skulle äta innan min morgonritt). Detta har jag så klart gjort med hästens ägares goda minne.
Jag har ju inte gett hästen MER än vad den skulle äta men det har ändå irriterat mig oerhört att hästen inte kunde vara tyst och acceptera att EN häst (Archie) kan äta medan de andra inte får något. Ingen annan häst i stallet håller på på detta vis!
Men nu råder alltså tystnaden….än så länge….
Lustigt hur olika hästar är egentligen. För den lille (Birk) är när jag tänker efter ett minst lika stort matvrak som den avflyttade hästen är men han skulle inte ens i drömmarnas värld öppna sin lilla mun eller på något annat sätt försöka påkalla uppmärksamhet. Birk gnäggar ALDRIG?!?!?! Jag kan gå förbi honom med hur många matspannar, hökakor osv som helst; han är tyst som en mus men skulle ha få något slukar han det med en virvelvinds hastighet. Märkligt….men underbart!
