Som bloggskribent vore det konstigt om man inte var i alla fall liiite (eller mycket) nyfiken på vem som egentligen läser ens alster.
Jag tycker att det är roligt med så många läsare som möjligt och har själv försökt att göra så mycket reklam för sidan som jag har kunnat.
En del läsare känner jag väl, min goda vän dressyrryttarinnan A som jag omnämt flera gånger, Birks ägare Lena och Jossan (mor och dotter), hästskötaren Lina för att ta några exempel.
Jag har också en räknare på bloggsidan där man kan se hur många läsare jag har per dag, vecka, månad osv. Man kan också se hur dags folk läser inläggen och därför vet jag också att jag har någon eller några nattliga besökare som nästan undantagslöst läser bloggen mitt i natten!
Annars verkar det statistiskt som om många läser bloggen på arbetstid (hmmm….) och på helgerna är det nästan alltid färre läsare.
Nu under sommaren märks en liten nedgång (semestrar?).
Vad folk läser mest är svårt att säga men inläggen ”Dagens träning” har fått betydligt fler läsare sedan det blev en liten debatt om mitt spö och min sporranvändning.
Personligen kanske jag inte hade varit såååå intresserad av andras träningar så vad detta ökande intresse beror på kan jag bara spekulera i?
I helgen var jag och tävlade och kom då i samspråk med en konkurrent, S. ”Ja, vi har sååå svårt för skänkelvikningarna på tävling” sa jag och fick det överraskande svaret ”Ja jag vet, det har jag läst på din blogg”.
Naturligtvis blev jag nyfiken och ville veta hur S hittat till min sida och fick då förklaringen att S googlat på sitt eget namn och därigenom hamnat på min sida eftersom jag där hade publicerat en resultatlista där vi båda presenterades.
Jättekul när folk på olika vägar hittar till sidan så klart men det gäller att vara på sin vakt också :=)!
Jag har sedan barnsben haft en vass tunga och också många bestämda åsikter som inte alltid gillats av alla. Eftersom jag vet att verkligen VEM SOM HELST kan komma att läsa allt som jag skriver om här i bloggen är jag extremt noga med att bara publicera sådant som jag verkligen kan stå för.
Ni som läst länge har kanske också noterat att jag bara omnämner personer/ hästar i GODA ordalag vilket inte ska förväxlas med att jag gillar allt och alla.
Nej, om det finns skit-domare, illa-ridande ryttare och gräsliga hästar (och det finns det) så sparar jag dessa kommentarer för mig själv. Det finns ingen anledning till att skaffa sig ovänner eller göra människor ledsna och besvikna i onödan.
Jag skulle nog kunna fördubbla antalet ”tillbakablickar-inlägg” om jag inte därigenom riskerade att ”hänga ut” en del mycket….tja….”märkliga” ryttare, hästägare och näst intill otroliga historier förknippade med dessa.
Däremot är jag alltid ärlig så till vida att jag ALDRIG ljuger om jag tillfrågas om en persons åsikt om egna personen eller dess häst, för att ta ett exempel. Jag skulle aldrig säga att en häst är fin om jag inte tycker det, då är jag hellre tyst och låter kanske tysnaden tala i stället.
Och eftersom jag är en ivrig dressyrtävlare så skulle jag aldrig få för mig att tex kritisera en domare i bloggen. Man vet aldrig vad detta skulle kunna få för konsekvenser och jag är inte intresserad av att ta reda på det heller.
