Jag vet att det inte bara är vilt främmande människor som sitter och läser min blogg utan flera i min bekantskapskrets (”hästmänniskor”) gör detsamma (det är de så illa tvungna till ha ha…jag har börjat säga ”du kan läsa mer i bloggen” när jag inte hinner/ orkar förklara något speciellt ytterligare).
Och nu har det vid flera tillfällen hänt att mina läsande vänner, oberoende av varandra, frågat mig om jag har en aning om vem ”Fido” är, Fido som kommenterat en del av mina blogginlägg.
Anledningen till deras frågor har faktiskt också varit densamma; mina vänner och bekanta har uppfattat det som att Fido haft en väldigt ”huggig” ton och vassa åsikter, ibland rent av elaka och detta har ännu mer väckt deras nyfikenhet.
Och det kan jag förstå. Man blir alltid mer nyfiken på någon som ifrågasätter än någon som skriver typ ”jag har läst din blogg och den är bara sååå bra :=)”.
Det har spekulerats i om Fido är någon som känner mig privat (och har ett horn i sidan till mig av någon anledning) och där har jag själv svarat att jag absolut inte tror att jag känner denna Fido, dels för att jag inte är ovän med någon som skulle skriva i min blogg av den anledningen och dels för att Fidos inlägg varit skrivna med sådan kunskap/ ”insatthet” som ingen på ridskolan där jag är uppstallad besitter (no offence stallkamrater :=)).
Men nu har Fido presenterat sig så ni som varit nyfikna kan gå in och läsa kommentarerna under inlägget ”Dagens träning eller vädergudarna driver med mig”.
Mysteriet är löst :=)!
Jag har absolut inget emot dig 🙂 Jag vet inte ens vem du är. Som person kan jag vara kontroversiell och jag har en del åsikter, även IRL. Jag brinner för hästar och deras utbildning, dock som glad amatör, även om jag rider på lite ”högre” nivå. Det var av en ren slump jag hittade din blogg och fastnade i läsandet. Jag kan bli väldigt frustrerad när en ryttare bara ser till tävling och ”glömmer bort” VARFÔR vi tränar våra hästar i dressyr och syftet med detta. Tävling är bara en liten, liten del av kakan. Jag får intrycket av att du inte har någon röd tråd i utbildningen av din häst, utan enbart följer dressyrprogrammen och tränar rörelser enligt detta. Jag hoppas jag har fel. Jag har aldrig läst ett ord i din blogg om de olika utbildningsstegen; Takt – Lösgjordhet – Stöd – Schwung – Rakriktning – Samling. Du har börjat träna byten och närmar dig LA-programmen där du ska visa din häst i samling, trots detta har jag inte läst ett ord om att du tränar din häst till samling. Detta är inget man gör bara så där. Det tar lång tid att lära hästen och bygga upp den för att gå i korrekt och ärlig samling. Ska du göra ett tävlingsuppehåll under tiden du tränar din häst till de högre LA-programmen? Vad jag förstått så har du inte heller börjat rida skolor på din häst. När ska du göra det? Det ingår ju i de högre LA-programmen. Skolor är en samlande rörelse men kan börja ridas på en 3-åring fast då som lösgörande istället för samlande. Jag ska inte göra fler ”påhopp” på dig bara för att vi inte tänker i samma banor. Jag är övertygad om att din häst har det jättebra och rids på ett bra sätt, men jag ser alltför ofta ryttare som, när de kommer upp i medelsvåra klasser, inte kan rida ett steg i samling. De drar ihop sin häst framifrån utan att öka bärigheten. Av det jag kan läsa om din träning så uppfattar jag det som att du är på väg åt det hållet. Så mina vassa påhopp är egentligen av all välmening, fast jag förstår självklart att det inte kan tolkas så ;-). Min högsta önskan är att ryttare ska bli mer medvetna om VARFÔR vi gör si eller så när vi rider istället för att stirra sig blinda på tävlingar, program o resultat.
Ja, att ha ÅSIKTER är du inte ensam om :=), jag har många gånger förbannat min egen oförmåga att knipa igen för mitt eget bästa även om jag bättrat mig med åren (man lär av sina misstag….).
Du har, om jag rannsakar minnet, säkert rätt i att jag inte berört tex mina försök till SAMLING.
Eller…jag har skrivit om mina försök att FÖRBÄTTRA traven vilket faktiskt mest handar om att rida med större samling även om jag inte varken uttryckt eller förklarat det så.
Så JA: jag arbetar med att försöka öka samlingen, ffa i trav där det går väldigt bra med mina mått mätt. I galoppen skulle jag verkligen önska mer samling för så som galoppen är idag så räcker samlingen knappt ens till BRA ”LA-ridning” vilket dressyrprogrammet LA:3 obarmhärtigt avslöjar ibland. Halt ur galopp är fortfarande svårt = brist på tillräcklig samling, i serpentinerna kan hästen ramla isär lite = också bristande samling.
Men allt är så klart nyanser. Om jag vill rida på betyg 6 räcker samlingen men om jag vill ha betyg 7 eller 8 då måste hästen vara mer samlad, det är min egna uppfattning i alla fall.
Men precis som du också påpekar så är detta något som BYGGS UPP och ingenting som bara finns där en dag.
Svårigheten kan väl vara att avgöra hur mycket man vågar tänja på gränserna/ pressa.
Angående rakriktning är detta något jag tack och lov sällan och aldrig behöver arbeta aktivt med. Archie är den mest ”raka” häst jag ägt och har så varit sedan han var 3 år till min enorma förvåning och stora glädje.
Att jag speciellt betonar detta som så glädjande beror på att min förra häst Décima var hans raka motsats vilket också nu i efterhand fått mig att undra om det kanske inte var något ”fel” på henne rent fysiskt?
Hon var OFTA långt ifrån rak och man fick verkligen slita som ett djur för att lyckas rakrikta henne även när hon var ”gammal” (12 år) och i övrigt välutbildad. Jag hade förträngt det men minns nu med fasa hur jag ibland fick känslan av att kunna klappa på hennes bakdel BREDVID mig då jag galopperade på långsidorna.
I jämförelse med henne har Archie alltid varit rak som en LINJAL, och detta alltså utan det minsta ”jobb” från MIN sida.
Vad gäller skolorna har jag bara ”lekt” med dessa ännu och på den nivån så fungerar öppnorna mkt bra och slutorna sämre.
Archie har under hela utbildningen haft svårt att ställa sig och gå åt sidan samtidigt, han vill helst vara spikrak om han får välja. Efter ett tag ramlar polletten ner, det har den nu gjort i bakdelsvändningarna där han tidigare inte ville ställa sig.
Jag TROR att jag inte kommer att ha problem med samlingen i de medelsvåra klasserna, jag har själv retat ihjäl mig på ryttare som kommer in på banan med hästar med ”flashiga” gångarter och kanske bara av den anledningen flyger omkring inne på banan (nästan i mellantrav) i stället för att faktiskt visa att hästen kan sätta sig bättre på bakbenen/delen. Och tyvärr så verkar också vissa domare tjusas av detta.
Är det SAMLANDE gångarter så tycker jag att man tydligt ska märka en SKILLNAD men det gör man verkligen inte ibland.
Nog om detta just nu, vi får säkert tillfälle att återkomma till både samling och skolor vad det lider för som du klokt påpekar så är det absolut dags att introducera detta (vilket jag också gjort).
Jag är en annan läsare av Birgittas Blogg. Jag känner också Birgitta vilket kanske diskvalificerar mig att svara…? Men detta gör också att jag lite mer än bara utifrån vad Birgitta här på bloggen skriver, vet hur hon tränar.
Jag är själv dressyrryttare med tävling som mål för min träning. Jag har tävlat t o m svår klass och har utbildat flera hästar en bit upp på vägen till detta. Jag har idag en 9-åring på nivå MsvB/MsvA och en 6-åring på nivå LA/MSvB.
Jag är också C-tränare i dressyr.
Jag är också »tävlingsintresserad« som Birgitta men gör ett ngt annat val då jag med mina sista hästar mer eller mindre väntat med den mer seriösa tävlingsdebuten tills de är på Msv nivå då jag själv finner detta mer intressant.
Jag skulle kunna formulera mina träningspass ungefär som Birgitta gör; i form av rapporter hur hästen utvecklas i form av rena beskrivningar hur de specifika rörelserna fungerar. Detta är ett enklare och kanske för läsaren mer tillgängligt vis att se mina träningar, och nivån på dessa, framför sig.
Jag skulle också kunna beskriva dem på ett annat vis; hur jag pass efter pass med de två sinsemellan väldigt olika hästar jag har, arbetar enligt utbildningsskalan med takten, lösgjordheten, kontakten, schwungen, rakriktningen och samlingen. Under mina ridpass som består av uppvärming och kontroll av bjudning och takt, lösgjordhet och kontakt (eller stöd o man vill kalla det för det) genom bl a sidvärtsrörelser, böjning och små tempoväxlingar, för att sen övergå till mer samlande arbete genom rörelser som skolor, övergångar och »tuffare« växlingar av tempo inom gångarterna. Jag skulle kunna beskriva hur jag analyserar den oliksidighet jag upplever hos hästarna och hur jag försöker rätta till detta genom mig själv, hästen och överiga omständigheter som kan påverka detta. Och till sist hur jag arbetar med mer »lydnadsövningar« så som snabba övergångar, vändningar och galoppombyten som dels kräver styrka, men också kräver att hästen FÖRSTÅR och lyssnar på sin ryttare, dvs ren lydnad.
Jag tror få ryttare som lyckas utveckla sin ridning och sina hästar bara kan sitta och träna rörelser för att de ska gå att visa upp bra; man måste gå djupare och både stärka och lösgöra hästen från grunden på ett korrekt sätt. Samtidigt som man är mkt vaksam på hästens vilja att arbeta vidare. (mental press är lika viktig att ta hänsyn till som fysisk).
Att man sen inför tävling »döljer« vissa svagheter för att höja andra förtjänster är inför just tävlingsmomentet, inget man gör på träning. Träningen är till för att FINNA svagheterna och på sikt arbeta bort dem så mkt det går.
Ens tränare finns där för flera saker; den långsiktiga utbildningen av ryttare och hästen och för tävlingsryttaren den kortsiktiga hjälpen hur man på rätt svårighetsnivå bäst ska visa upp sin häst.
Jag är ganska övertygad om att Birgitta likväl som jag följer utbildningsskalan i sin träning även om hon kanske i sina beskrivning här på bloggen mer utgår från den lite enklare sättet att redovisa träningen; hur resp rörelse fungerar och tävlingsreultaten därefter.
Som ett extra tillägg så måste jag säga att tävlingsprogrammen mer eller mindre ÄR uppbyggda efter utbildningsskalan. Där man korrekt och framgångsrikt kan rida LB utan att speciellt många av utbildningsskalans mål är uppfyllda men där slutmålet; GP (nu utgår jag hela tiden från vanlig tävlingsdressyr) kräver det mesta av utbildningsskalans alla punkter.
Så att »checka av« sin hästs korrekta utbildningsutveckling genom tävlingar; LB/LA som 5-6-åring. LA/MsvB som 6-7-åring osv är ju egentligen också ganska klokt även fast tävlingsresultaten givetvis inte är hela sanningen, varken om de är positiva eller negativa.
Kan bara instämma i dina kloka synpunkter Ann.
Visst kan man dölja en del brister mer eller mindre framgångsrikt när man tävlar men utan den grundläggande träning du beskriver så går det i längden inte att tävla framgångsrikt eller ha en på alla plan ”välfungerande” häst som är lösgjord, lydig, stark och även på alla andra vis trevlig att rida på.
Jättebra skrivet av Ann. Kan också bara instämma. Visst är dressyrprogrammen i princip uppbyggda efter utbildningsskalan. Vad jag menar är att upp till msv nivå kan man komma utan att egentligen ha något system i sin ridning. Det är i de högre klasserna som det verkligen visar sig vilka ryttare som har förstått vad dressyren går ut på, resten faller bort. Med tanke på hur bra det gått för dig hittills, Birgitta, så vore det ju synd om du ska stanna på msv nivå. Men nu vet jag ju att du jobbar och utbildar din häst genomtänkt och systematiskt, även om det inte framgått så i din blogg, så allt jag kan göra är att önska dig lycka till i fortsättningen! Jag kommer att fortsätta läsa din blogg, men jag låter dock bli att kommentera ;-).
Ha ha ha….ja, vi kan ju hoppas att det blir som en dressyrdomare och tillika konkurrent sa till mig oombedd för några veckor sedan: Archie kommer jag att kunna rida svår klass på!
Tycker inte alls att du ska sluta kommentera bloggen; det är som jag skrev för ett tag sedan: Det är när man blir ifrågasatt som man verkligen tänker efter och kanske också tvingas revidera sitt handlande.
Sedan tycker jag också att man kan bli väldigt inspirerad av andra ryttare och hur de rider/ tänker kring ridning när man läser på nätet.
Det har hänt mer än en gång när jag får mail från tex Ann som skrivit inläggen ovan att jag sporras extra, provar något nytt eller på annat sätt inspiereras av det hon berättat.
Varje gång någon ifrågasätter det man gör på ett vettigt vis så får man en tankeställare – att till delar ändra sitt eget upplägg eller tänka igenom det och fortfarande tro på det. Vare sig man gör det ena eller det andra så är det bra! Jag är sällan benhårt säker på vad jag håller på med… 🙂 Att mina hästar är glada, verkar gilla att bli arbetade och presterar ok på tävlingsbanan är ju ett mått på att man är på hyfsat rätt spår men allt utvecklas, på det vis jag tränar, sadlar, betslar och fodrar är inte precis som jag gjorde för 15 år sen, och om man inte har ögon och öron öppna så tar man ju inte in nåt nytt…
Så jag önskar också, fortsätt kommentera så ska jag också göra det!
Kunde inte ha sagt det bättre själv!
Och jag skrev precis i dagens blogg (Dagens träning) hur mesig jag var för 20 år sedan då jag tyckte att det var för tidigt att rida skänkelvikning på en 5 åring!
Idag kan jag bara gapskratta åt detta (och mycket annat….). Tur att man utvecklas!