Under denna första vecka sedan vi kom tillbaka till ridskolan har jag försökt att ”återanpassa” mig till gällande rutiner.
Det var med blandade känslor jag/ vi flyttade tillbaka efter att ha haft det så bra under sommaren och därför har det gått en del energi till att irritera sig över rutiner och regler som jag känner försvårar min hästhållning.
Framför allt den kortare hagvistelsen känns ”icke-optimal” samtidigt som jag vet att vi går mot tristare tider vädermässigt då hästarna ändå inte hade velat vara ute fler timmar, i alla fall inte så som våra hagar ser ut.
Faktiskt märkte jag en ”mättnad” hos både Archie och Birk även i slutet av vistelsen i Yddinge, från att ha haft mularna klistrade mot marken/ gräset de första veckorna så hände det allt oftare att de stod vid grinden och tittade mot stallet, glatt gnäggandes när de såg mig.
Nåja, jag känner mig själv. Jag brukar säga att jag är en konservativ bakåtsträvare som ogillar förändringar så därför vet jag att det kommer att ta lite tid innan jag ”landar” helt. Och det känns redan nästan som vanligt….
Ridmässigt har jag börjat skärpa kraven och ska också fortsätta med detta så att jag snart kan lämna LB-stadiet och helt koncentrera mig på att få till bra LA-rundor.
Den boxgranne som Archie fått och som jag först uppfattade som oerhört timid har visar sig ha ett jäkla humör, typiskt ston skulle vissa säga.
Ofta då stoet ser Archie äta blir hon arg och sparkar i väggen, inte så bra för hennes ben!
Tack och lov är Archie, min gode lille gosse, vänligheten själv och bryr sig inte om de arga markeringarna. Han är väl van sedan den förra sur-apan som han hade som granne.Och tack och lov verkar det som att boxgrannen nu verkar förstå att är det något som Archie gör mest hela tiden så är det att ÄTA så om hon ska engagera sig i detta så lär hon ha fullt upp. Sparkarna har avtagit och försvinner förhoppningsvis helt.
Tävlingsmässigt var det en bra helg som det oftast är. Jag kan bara tjata vidare om hur underbart det är att ha en häst som är så okomplicerad och inte verkar störas av något. Att han dessutom fodrar mycke lite framridning är också jättebra, dels eftersom han givetvis inte behöver anstränga sig speciellt mycket och dels då väderleken, som denna lördags KONSTANTA regnande, inte alltid inbjuder till några maraton-framridningar.
Veckan avslutades med en härlig uteridning tillsammans med Birk. Vi red bla över en träbro som Archie först sa ”absolut inte” till. Och de yttert få gånger han inte vill något; då är han BESTÄMD!
Jag hoppade av och fick honom att trots sin aversion att gå över bron flera gånger vilket kändes väldigt bra.
Annars har han faktiskt gått över samma bro en gång tidigare (för över 1 år sedan) men då körde jag in hans huvud i häcken på hans dåvarande flickvän, ett trevligt ponnysto, så han SÅG helt enkelt inte riktigt var han gick förrän det var för sent…då hade vi redan gått över bron.
