Förra veckan fick Archie en tredje hästskötare, Maria 19 år!
Elina (går i 9:an) som är en av Archies två skötare sedan tidigare (Lina som går andra året på gymnasiet är den andra- hon har följt med sedan Décimas tid) ville minska ner på antalet dagar i stallet och då föddes idén om en 3:e skötare som kan pyssla om Archie på kvällarna.
Jag hälsar Maria välkommen till ”Team Archie” och hoppas att hon ska trivas!
Ridningen har fungerat mycket bra och tävlingen i söndags var lyckad. Äntligen fick vi ytterligare en placering i LA (nu har vi 4 stycken).
I slutet av veckan fick jag ett shoppingryck men det hade jag inte sååå mycket för.
Ett par snygga ridskor jag sett ut fanns inte i min storlek men jag är lovad att ett nytt parti ska komma denna veckan.
Ett ursnyggt Henri de Rivel-träns (mycket likt det jag har nu) fick också igång mitt ha-begär men otroligt nog var tränset i cob-storlek för litet och det i full-storlek för stort (pannbandet stod ut i en vid båge från Archies panna- det såg hur kul ut som helst).
Däremot lyckades jag köpa ett par oanvända Cavallo-stövlar via Blocket (för 1000:– inkl frakt) så dessa väntar jag nu på att de ska anlända.
Jag har också köpt Anns lätt begagnade Amerigo-gjord (ursnygg och matchar min sadel perfekt) och den ska jag hämta när jag hälsar på henne i samband med Globen-dressyr i slutet av november.
Jag besökte också den ridshop i obygden från vilken jag vann ett presentkort på 100:– för snart 1 år sedan. Tyvärr för min del sålde affären bara svindyra ting à la Pikeur så jag gick därifrån med endast ett par ridstrumpor.
Sedan är det i ärlighetens namn inte precis så att jag BEHÖVER mer ridutrustning men det är alltid roligt med nya fina grejer.
På tal om att handla/ fynda så kom en kvinna till stallet igår och berättade att hon hade varit på världens rea på Rusta (som har en liiiten ridsportavdelning). Kvinnan hade bland annat köpt bakbensskydd i neoprene i ponnystorlek för……TVÅ OCH FEMTIO (2 kronor och femtio öre) paret!!!! Det kallar jag att fynda :=)! (De såg absolut helt OK ut och kvinnan skänkte det ena paret till den lille).
HUR bär du dig åt för att få TRE hästskötare? Jag uppfattar dem som rätt gamla, 15-19, så det lär väl knappast räcka med en godispåse 🙂
För det är du som rider väl?
Känns för mig som en utopi att dagens tonårs-tjejer ska vara nöjda enbart med att borsta/pyssla. Eller så har jag missat ditt skötarupplägg? Eller har tiderna förändrats?
Hursom – kul att så många är med i team Archie 🙂
Hihi… berättigad fråga faktiskt, jag förstår dig PRECIS!
Du har fullständigt rätt i att dagens tonåringar skiljer sig ganska mycket från då jag var 15 år och blev överlycklig då jag fick borsta en lektionshästs SVANS!
Dagens ungdomar, så som jag uppfattar dom på ridskolan i alla fall vill ibland knappt RIDA; än mindre sköta hästar.
Men undantag finns och det är dom jag lyckats lägga beslag på :=)!
Lina började sköta Décima och har väl hängt med mig i…kanske 4 år vid det här laget. Elina har skött Archie i mer än 1 år. Men även deras intresse har enligt dom själva mattats av och de sköter inte lika många dagar som förut.
Jag är fullt medveten om att ”dagens ungdom” (sade TANT Birgitta) har många fler intressen som drar i dom, bara en sådan sak som internet fanns ju inte när jag var tonåring.
Och jag tycker det är bra om ungdomarna inte bara lever i stallet; de får gärna bry sig lite om skolan också :=)!
Så jag tar det här med ”skötare” för vad det är idag; så länge tjejerna tycker att det är kul får de gärna pyssla med Archie så mycket de vill men jag blir varken förtvivlad eller ”satt i sjön” om de vill hoppa av.
Jag är ju ändå i stallet morgon och eftermiddag så Archie står ju knappast och förfaller :=).
Mina skötare rider förresten ytterst sällan eftersom jag inte vill släppa iväg dom ensamma på en så pass ung häst. De gånger jag ”passar” Birk (om familjen reser bort tex) kan vi rida ut tillsammans men är man ute efter att rida så är Archie inte rätt häst att sköta eftersom det blir så sällan. Men de gånger Lina och Elina har ridit har det gått superbra!
Annars tror jag att det hur som helst är något lättare att finna skötare i storstadsregionen än ute ”in the middle of nowhere”, om inte annat så finns här fler flickor på ridskolan och även kommunikationerna (det går många bussar till stallet) underlättar säkert avsevärt.