Minns ni reklamen för några år sedan där en kvinnlig tandläkare sa något i stil med ”jag är inte bara tandläkare utan också mamma”?
I mitt fall skulle man kunna säga att jag inte bara är socialsekreterare utan också hästägare och det har faktiskt försatt mig i vissa obekväma sitsar då och då.
Som ni kanske vet (eller inte?) så är EN förutsättning för att vara berättigad till socialbidrag (försörjningsstöd) att ”behovet inte kan tillgodoses på annat sätt” dvs på ren svenska: man ska inte kunna skaffa fram pengar för sin mat och hyra på något annat sätt än via socialbidrag.
Av detta följer också att ALLT som man äger och som kan betraktas som en ”lätt realiserbar tillgång” (bil, bostadsrätt, guld och till och med en HÄST) först måste avyttras (säljas) innan ”rätt till bistånd föreligger” (innan man kan få pengar).
Jag har som socialsekreterare då och då stött på fall där hästägare velat söka socialbidrag, då givetvis ovetandes om att JAG (som känner dom som ”ryttarkollegor”/tävlingskonkurrenter) arbetar med just detta.
Någon gång har jag också stött på personer som haft svart-jobb i olika stall och velat söka bidrag eller som i ett fall en hovslagare som åkte runt och skodde hästar till höger och vänster samtidigt som han på socialbyrån uppgav att han var arbetslös.
Vid ett annat tillfälle upptäckte jag att en person i vårt stall, som till oss alla på ridskolan uppgivit att hon hade ett arbete, hade en av de tjockaste akterna jag sett på socialbyrån, dvs hon hade varit klient i många, många år.
På socialbyrån uppgav sig kvinnan vara ”folkskygg” och ha oerhörda svårigheter med sociala kontakter, på ridskolan med över 800 medlemmar märkte ingen av oss några sådana tendenser.
Hur historien egentligen slutade vet jag inte eftersom kvinnan slutade att besöka ridskolan tämligen omgående efter att jag bett hennes handläggare på socialbyrån att konfrontera henne med de uppgifter jag hade att komma med!
Jag skulle aldrig av någon konstig ”lojalitet” underlåta att anmäla någon som försöker få ut pengar (läs: skattemedel) som de inte har rätt till men roligt har det ju inte varit att ställas inför situationer som ovan.
Oj, vad jag håller med! Jag har verkligen NOLL förståelse för de som hävdar att de minsann har rätt att ha häst (och ibland t o m hästar) SAMTIDIGT som de kvitterar ut allehanda bidrag. Jag kan INTE se det självklara i att skattemedel ska bekosta ett hästägande som personen egentligen inte har råd med. Undrar hur folk som tycker så egentligen är funtade?
Se separat svar i nytt inlägg ovan!