Om dateringen på kameran stämmer är Archie här 3 dagar gammal. Skulle man kunna äta upp honom? Absolut! Är han världens sötaste? Utan tvekan! Den som inte håller med har ingen smak :=)!
Archie med en minst sagt ”intresserad” hund, Märtha.Jag har redan flera gånger nämnt hur fantastiskt jag tycker att Internet är och vilka möjligheter man har med detta världsomspännande verktyg.
Jag var igår inne på Facebook och kollade runt lite….visste ni att Alexander Zetterman har över 700 vänner :=)? Populär gosse!
Eftersom jag också har blivit vän/ friend med Archies fd ägare kollade jag runt på hennes sida och hittade då ovanstående bilder varav den ”omfamnande” bilden var helt ny för mig.
Och efter att ha sett ovanstående bilder står det ännu mer klart för mig varför Archie alltid är så vänlig mot alla ”små-djur” (mindre än honom själv)- han är ju fullständigt invand redan från födseln! Dessutom fanns det både en rottweiler och en jack russel i stallet där han är uppvuxen så hundar är verkligen inget konstigt för Arch.
Inte katter eller ankor heller för den delen; jag som själv älskar de flesta djur brukade släpa på både katterna och ankan ute i Yddinge i somras och Archie nosade alltid så försiktigt och fint på dom.
Hästskötar-Lina har förresten en hund….kan för mitt liv inte komma på vad rasen heter (ovanlig) men den ser ut ungefär som en skotte med längre ben…..och jag har många gånger önskat att jag hade en kamera när Archie och Zvante möts.
Zvante, som också har varit med i stallet sedan ”barnsben” och därmed vants vid hästar, kan slicka Archie i huvudet och Archie å sin sida snusar så lätt i Zvantes päls. En härlig syn!
Själv har jag haft 3 hundar i min ägo även om det var nästan 20 år sedan sist. Jag hade först en långhårig schäfer från statens hundskola och därefter 2 greyhounds efter varandra (ingen av dom tävlade).
Nu är detta en hästblogg annars skulle jag nog kunna skriva hur många inlägg som helst om mina 3 hundar och visa massor av bilder därtill. Det kanske jag gör också en dag när jag har ork och tid….av någon anledning känner jag ett visst motstånd mot att skriva om hundarna, kanske för att de alla tre avlivades i relativt unga år av olika orsaker (schäfern fick höftledsfel, den ena greyhounden blev oförklarligt halt i många många månader och den andra greyhounden bröt benet vid en uteritt).
Nåväl…jag kan hur som helst konstatera att för mig så hör hundar och hästar ihop och jag har sällan och aldrig varit med om att de inte kan acceptera varandra.
Skulle jag en dag bli ekonomiskt oberoende skulle jag sluta arbeta och då också köpa mig en hund igen. Men så som mitt liv ser ut idag så tycker jag inte att det finns utrymme för en hund och med allt som ett hundägarskap innebär för mig.
