Jag har i tidigare blogginlägg gett lite olika tips på hur man kan få mer/ fler poäng när man tävlar dressyr.
Efter helgens tävling kom jag på ytterligare ett, som jag uppfattar vanligt fel och jag vill gärna göra de av er som tävlar uppmärksam på det.
Eftersom jag hittills tävlar förhållandevis låga klasser ser jag tämligen ofta ekipage där i alla fall hästen utstrålar stor osäkerhet/ rädsla/ fjantighet precis innan den ska in på banan, dvs under det/ de varv man har på sig att rida runt banan innan startsignal.
Hästen kanske skyggar för domarbordet, vägrar att gå förbi något blomsterarrangemang eller är allmänt seg och ovillig till att bjuda framåt.
Och vad gör många ryttare då (kanske för att de själva är så nervösa så att de inte agerar/ reagerar adekvat)? Jo, de LÅTER hästen stanna upp, vänder kanske ifrån det som hästen är rädd för och SKRITTAR sedan helt paralyserade tills de har fått startsignal varpå de börjar trava typ 5 meter innan de rider in på banan.
En häst som redan är nervös och/ eller seg har inte en chans i världen att göra en bra inridning i trav om den dessförinnan har fått såsa omkring i skritt och sedan fått 5 meter trav på sig innan den äntrar banan.
Jag ska inte generalisera och säga att så som man börjar programmet så brukar också HELA ritten BLI men nog tror jag att det i alla fall inte GYNNAR ritten att man kommer in på banan i världens vingligaste och långsammaste tempo på en häst inte är framme för hjälperna.
MITT förslag till alla som drabbas av hästar som beter sig enligt ovan innan man rider in på banan är att FÖRSÖKA rida i alla fall en längre sträcka så som man sedan vill rida inne på banan.
Är hästen rädd för domarbordet så behöver man kanske inte cirkla runt detta i skritt HELA tiden och är det något annat som skrämmer hästen så kanske man får försöka att inte rida just där precis innan man ska rida in.
Och en häst som rids ordentlig fram för skänklarna BRUKAR oftast också ”skärpa sig” bättre än om man bara låter den vingla omkring i skritt.
Ja, detta var mitt lilla tips!
Det finns säkert de som kommer att tycka att ”min häst blir mycket lugnare om den får skritta eller STANNA när den blir rädd/ känner sig osäker” och det är mycket möjligt att det är så men försök att i alla fall ge hästen mer än några meters trav på sig innan den går in på banan.
Precis som min tränare resonerar på vanlig träning också. Ju bättre hästen går fram för hjälperna ju mindre tid för tramserier. Är det meningen att hästen ska vara ställd åt höger så ska den bannemig inte glo på läskigheter på vänster sida, ren olydnad. Jag vet att det är svårare i praktiken än i teorin men vi jobbar så och min tittiga Misty blir mycket mindre tittig om jag rider på och aktiverar hennes lilla hjärna.
Prövar skicka inlägget som anonym då en del av mina inlägg inte verkar ha kommit fram.
Minstral
Visst är det svårare i praktiken, framför allt i en tävlingssituation då man själv kanske är nervös men man kan i alla fall göra ett FÖRSÖK vilket inte vissa verkar göra.
Jag tror absolut att de flesta hästar blir mindre tittiga och fjantiga om man ”rider på” och aktiverar dem lite, inte minst för att man då förmedlar till hästen att man SJÄLV i alla fall inte bryr sig om något annat. ”Lead by example”, liksom. 🙂
Vilket inte utesluter att man låter hästen stanna till och titta på det läskiga domarbordet en gång om man vet att hästen blir lugnare av det. Min egna häst tyckte definitivt att det var skönt att få titta en gång, men om jag inte sedan bestämde mig för vad jag ville göra och gjorde det, då blev han urfjantig. Sådan matte, sådan häst!
Jag kan bara instämma!
Sedan kanske det är lätt för mig att uttala mig om hur man ”ska” rida/göra när jag själv har en MASKIN som i princip aldrig tappar fattningen men de få gånger han HAR tittat till så har jag verkligen försökt att rida vidare utan att göra någon dramatik av det hela.
I början kunde Archie titta till på tex domarbordet det första varvet man red runt det men redan andra varvet så var han lugn, kanske just för att jag ignorerade hans stirrande och bara fortsatta att trava framåt.
MIG har det också hjälpt att använda mig av ett ”lugnande mantra”:
I början när jag red som ovan så SA jag (inte speciellt högt så klart men fullt hörbart för hästen):
”DET ÄR BRAAAAA” med LUGN röst, UPPREPADE gånger. Dels så lugnade orden kanske mig omedvetet och dels så inbillar jag mig att Archie genom detta mantra också blev lugnad. Inte vet jag, man får försöka hitta det som fungerar :=).
Och just att HITTA det som fungerar kanske man ska öva på någon annanstans än just minuterna innan man rider in på banan (då är det så dags och då har man framför allt extremt begränsad tid på sig).
Jag tänker så här:
Om man vet att hästen kan bli tittig/ elda upp sig på ett visst ställe på hemmaplan (kanske på någon sträcka där man brukar rida ut) så kan man DÄR prova vilken metod som lugnar hästen mest effektivt. Sedan kan man överföra metoden till tävlingssituationen.
Nu är det ju så att domaren oftast när man kommer in på banan håller på att skriva i det almänna omdömet och inte ser när man rider runt, MEN det finns ju en publik, och det finns en chans att domaren tittar upp. Jag väljer alltid att under den korta tid jag har på mig att visa upp hästens mesta fördelar för att sätta nivån på vad som komma skall. Har jag en häst med bättre trav än galopp travar jag givetvis bara till startsignal. Har jag en häst med extra fina ökningar, gör jag några sådana. Det är också vktigt för en själv att man kan komma in med attityden »här är jag och se på oss!«
Huvudet på spiken Ann!
Med åren har jag allt mer börjat tänka i dessa banor, det är väl det som kallas ”mental träning”.
Nu FÖRSÖKER jag också visa upp oss så bra det går även innan startsignal för att ”sätta ribban” och precis som jag berättade att jag tidigare, när Archie var mer oerfaren brukade lugna honom (oss) med orden ”det är bra” så säger jag numera precis innan vi rider in: ”NU SKA VI VINNA DET HÄR”.
Inte för att vi BRUKAR vinna :=) men liiite kanske det ändå påverkar hur man ”presenterar” sig.