Jag är en typisk ”sommarmänniska” som helst skulle ha denna årstid året runt. Jag avskyr vintern och framför allt det mörker och den kyla årstiden brukar föra med sig och jag brukar bli mycket tröttare då dagarna blir kortare.
Igår var en sådan ”trött” dag och redan då jag kom till stallet hade jag huvudvärk och ville bara hem och äta och sova. Väl hemkommen åt jag snabbt, slängde mig i soffan och sov i 2½ timme!!! Det är nästan rekord till och med för mig.
Sedan tittade jag på tv en stund och gick sedan och la mig igen.
Och i morse skakade jag på huvudet åt min egen trötthet och hur den påverkat mig för först DÅ upptäckte jag att jag tydligen satt på mig en ridsko av varje sort (jag har 2 par i stallskåpet) när jag kom till stallet igår. Och jag har gått omkring med skorna utan att märka något och även åkt hem på detta vis. Otroligt!
Under dagens träning har jag än en gång fått bekräftat mina och Archies svagheter som vi måste arbeta aktivt med. Inget världsunikt på något vis:
1. Bjudningen måste bli bättre. Enligt Birgitta syns det tydligt att det är bjudning som saknas när jag ska göra mina skänkelvikningar; jag kan börja bra i några steg och sedan blir det segare och segare.
Jag har säkert nämnt det tidigare men enligt min erfarenhet så brukar hästar, när något är jobbigt, antingen försöka RUSA ifrån det jobbiga eller gå långsammare och långsammare. Archie tillhör definitivt kategori 2, RUSA vet han inte vad det innebär.
Men det är just att ”RUSA” som han ska lära sig att bli bättre på, ja givetvis inte att springa omkring vettlöst men att BJUDA bättre.
2. Lyhördheten för skänkeln måste bli bättre. Detta går ju lite hand i hand med punkt 1.
3. Archie måste börja sätta sig mer och mer på bakbenen. Idag tränade vi detta genom att rida på ganska små volter i förvänd galopp. Jag tränar ju också bakbenen genom att klättra och jag ska också börja trampa honom mer på töm så att jag också SER vad som händer baktill.
Ibland kan ju saker och ting kännas på ett sätt och se ut på ett annat vilket tyvärr är fallet när jag tex gör mina skänkelvikningar. Det känns som att Archie trampar över mer än vad han gör.
Så detta får bli mina delmål inför kommande tävlingssäsong.
Har du läst TEMA:SPORRAR i Ridsport Special?
Ja, det har jag.
Och hur är dina reflektioner kring dessa artiklar?
Nu har jag inte kvar tidningen (har lämnat den vidare till Birks ägare) men av det jag minns så var det ”inget nytt under solen” eller några revolutionerande uttalanden/påstående.
Man redogjorde för olika typer av sporrar och frågade olika ryttare om vilka sporrar de använde och vad de tyckte var god sporretik. Lussan och en veterinär utalade sig också.
Antar att du fiskar efter något speciellt eftersom du undrar men du får nog specificera din frågeställning lite mer om jag ska kunna svara.
Om sega skänkelvikningar: Jag antar att du redan tänkt i dessa banor… Men i allafall… Jag har med min stora haft lite svårt att få tryck i både skäneklvikningar och skolor. Jag har en tendens att rida dessa med ganska mkt böjning och/eller tvärning. Men väl medveten om att detta är ganska dumt om man har bjudningsproblem så bestämde jag mig under en period för att BARA tänka på bjudningen. Jag red så väl skänkelvikningar som skolor med ytterst liten böjning och/eller tvärning och red dem i lätt övertempo och med krav på att kunna öka även I själva rörelsen. Skänkelvikningar kan man t ex med fördel rida på lång förlängd hörnlinje och då alltså komma ut längst fram på långsidan.
Öppnor kan vara enklare att få bjudning i om man går bort från väggen och slutorna kan man rida på mkt snälla diagonaler eller långsidor för att inte behöva kräva både böjning och tvärning. Med konsekvent träning av detta och inte falla i fällen att kräva för mycket av rörelsen annat än att hästen svarar fram i önskvärt tempo, så BRUKAr hästen hitta sin kropp och sen orka både bjuda och utföra rörelsen »mer«.
Helt rätt!
Så sent som i morse provade jag denna, nya strategi.
Jag red mycket mer framåt i framför allt slutorna ((öppnorna är det tack och lov inga som helst problem med) och dessutom valde jag att lämna spåret.
Av någon anledning trycker Archie fullständigt felaktigt baken MOT väggen i stället FRÅN den i sluta för höger skänkel (precis som han i början gick emot höger skänkel när jag introducerade skänkelvikningarna).
Så med hästen borta från spåret (= inget att trycka sig mot istället för IFRÅN) och med bättre tempo så gick det faktiskt lättare. Öppnan för vänster skänkel var RIKTIGT bra men den har också alltid varit lättare.
Även skänkelvikningarna på diagonalen flöt på bättre med mer fart.
Nu sitter jag också kvar rakt över hästen, han slänger inte över mig till höger i sadeln och då blir det givetvis lättare.
Och om inte annat så måste de SE mycket bättre ut för en domare om hästen i vart fall BJUDER även om den inte saxar så jättemycket i skänkelvikningarna.
Att inte flytta benen i sidled och dessutom sega sig fram måste ju så dubbelt så illa ut :=).